torsdag 28 oktober 2010

Mors dag

är det nästan jämt här. Jo, faktiskt. Den här fina egentillverkade asken fick jag av min underbara härliga åttaåring häromdagen. Hon är helt klart bäst!



Inuti finns det här fina hjärtat:



Hon säger att jag är hennes favoritmamma och hon är min favoritåttaåring :-)

onsdag 27 oktober 2010

Statistik


Statistik kan vara väldigt kul. Man kan bevisa sina teser, man kan få bevis för motsatsen, att man tidigare trott fel. Man kan upptäcka nya saker.

Jag har gått in på min egna bloggstatistik för att se var mina besökare kan finnas någonstans. Inte helt oväntat har jag mest svenska besökare, många av dem kommer från ett slutet community. Andra har hittat hit på andra vägar, liksom jag har hittat nya favoriter.
Så har jag besökare från andra länder också. Att det kommer läsare från Kanada, USA och Australien är inte så konstigt, där har jag en del av mina närstående. Men vem känner jag i Ryssland och i Taiwan? Norge kan jag ana vem som hälsar på, ev Belgien också, men Danmark och Tyskland? I vilket fall är ni alla välkomna hit.

måndag 25 oktober 2010

Äntligen måndag!

Det var då en förfärligt långtråkig söndag! Jag var rastlös hela dagen. Det var för dåligt väder, med hällregn, för att springa i skogen (jag vet, jag vet, det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder, men igår hade det krävts våtdräkt). Jag skulle skjutsa tolvåringen till bussen som hon skulle ta till sin träning. Åttaåringen behövde både tjat och hjälp för att göra sin veckoläxa som hon skjutit upp. Boken jag läste var på upphällningen och jag var inte beredd på att läsa ut den än. Soffan jag började klä om i (när var det? I augusti???) stod bra där den stod, med nålar överallt. Att sy ett par gardinlängder till kändes urtrist.
Sortera ren tvätt ännu tristare. Plocka ur och i diskmaskin gör jag ju jämt, diska plåtarna efter lördagens hemgjorda pizzamiddag var inte heller lockande. De står minsann kvar i diskhon.

Börja på något annat projekt? Det brukar jag gilla, det är inte hälften så kul att avsluta dem dock.
Läsa söndagstidningen? Näej, inget kul.
Se på en film? Nja, de långtidshyrda var inte lämpliga för barn, om nu åttaåringen skulle få för sig att komma in i teverummet. Och så var jag för rastlös för det med.

Till slut förbarmade sig åttaåringen över mig och vi spelade ett parti gin rummy. Då kändes det lite roligare. Så lät hon sig övertalas till att göra lite läxa, både matte och läsning.
Snart var det dags att fundera på vad vi skulle ha till middag. Hm, i kylen 1,5 kg köttfärs, men köttfärslimpa som söndagsmiddag är väl inte så kul, inte spaghetti med köttfärssås heller. Det känns lite för "barnsligt".

I frysen hittade jag lammfilé och falafel. Det tog jag fram och tinade på diskbänken. Jag hade couscous hemma, liksom fetaost och yoghurt, inte färsk mynta, men väl torkad. Lite oliver till det. Rödlök, zucchini och paprika i ugn, där åkte falafelbullarna också in. Och så stekte jag lammfilén och blandade till en fetaostyoghurtsås.

Om jag får säga det själv, blev det väldigt gott ;-)

Och så var det (som nästan alltid) kul att laga mat. Sedan var jag inte rastlös alls.

fredag 22 oktober 2010

Ja, se det snöar!

Dags att ta in trädgårdmöblerna, tror jag visst.



Och slänga resterna av den stackars pelargonen.



Åttaåringens skolväg idag tio i åtta på morgonen.



Vi gick till skolan, det var alldeles för halt att köra med sommardäck. Nu har maken bytt till dubbdäck på min bil.

Ja, dubbdäck, så miljöovänlig är jag när det handlar om körsäkerhet. De som snackar om att "köra försiktigt" vet inte vad de talar om, när det gäller vinterväglag på min ö. Vinterdäck utan dubbar duger inte, det hjälper inte köra långsamt, man glider av vägen och hamnar i diket i alla fall.

Simma lugnt!

torsdag 21 oktober 2010

Grått är också fint

Jag gillar alla färger, även grått.

Den nästlar sig in, hela tiden

Jag fick en fix idé häromdagen. Det var hög tid att boa in sig lite mer i sängkammaren, tyckte jag. Jag hittade äntligen, efter lång tids letande, en taklampa som passade in. Det har inte varit alldeles lätt, jag ville ha en rejält stor, då vi har nästan fyra meters takhöjd i sängkammaren, och det skulle absolut vara textilskärm. Just nu verkar det vara inne med skärmar av hårdplast. Och så skulle lampan ju stämma med resten av möblemanget. Jag gillar Jonas Bohlins "Liv", den där lampan som ser ut som en balettdansöskjol, ni vet, men dels är den för liten, dels lite för "flickig".

Så här blev det.

När maken hade hjälpt mig att få upp lampan (den ska sänkas lite, men det blir nästa projekt), kom jag på att vi behövde ju nya sänglampor också.

Vi har irriterat oss länge på de lampor vi haft. Jag "fyndade" dem på Bauhaus för 59,90 för tio år sedan, men nu trillar skärmarna av hela tiden och det känns inte alldeles kul.
Jag kom på att det skulle vara textilskärmar i orange. Det behövdes värme i rummet, resten av färgsättningen är ju ganska brunbeige. Sagt och gjort, jag letade på nätet efter uppslag och jag gjorde stans alla armaturbutiker. Igår hittade jag (nästan) rätt, jag hade gärna velat ha lampfötter i trä, men man kan inte få allt.

Fint, eller hur? Visst?


---

Det där med orange är konstigt. Jag har aldrig fört fram orange som en favoritfärg, men ändå blir det orange lite varstans i huset. Särskilt så här års. På våren känns det fräscht med grönt och rosa, på sommaren får kuddar och annat gärna vara blå, men nu är orange helt rätt.


T o m i tavlorna blir det orange.


Tur man svalkas av med lite kallrosa och grönt.


Orange kan vara en kontroversiell färg, tänk bara på den orangea revolutionen i Ukraina häromåret.
Orange kombinerar energin hos rött och lyckan i gult. Det associeras med glädje, solsken och tropikerna och representerar entusiasm, fascination, lycka, kreativitet, beslutsamhet, attraktion, framgång, uppmuntran, och stimulering.
Fängelseinterners klädsel kan vara orange.
Orange är en färg som för mig symboliserar styrka - och värme. Orange är en färg som motsvarar begär, sexuell passion, nöje och längtan efter handling.

Inte så dumt att ha orange i sängkammaren, alltså ;-)

tisdag 19 oktober 2010

Något att tänka på

Jag tillhör inte Michael Jacksons stora fans, även om jag liksom så många andra har dansat till hans musik på otaliga fester, och sörjde när han dog alldeles för ung. Inte brukar jag lyssna särskilt aktivt på sångtexter heller, vare sig de är på svenska eller engelska (kan inte franska och spanska tillräckligt bra för att öht uppfatta sångtexter på de språken) men så läste jag några rader i en tidningsartikel, en artikel som visade att vi alla bär ett ansvar för sakernas tillstånd.

Varsågoda:


"Man In The Mirror"




I'm Gonna Make A Change,

For Once In My Life

It's Gonna Feel Real Good,

Gonna Make A Difference

Gonna Make It Right . . .



As I, Turn Up The Collar On My

Favourite Winter Coat

This Wind Is Blowin' My Mind

I See The Kids In The Street,

With Not Enough To Eat

Who Am I, To Be Blind?

Pretending Not To See

Their Needs

A Summer's Disregard,

A Broken Bottle Top

And A One Man's Soul

They Follow Each Other On

The Wind Ya' Know

'Cause They Got Nowhere

To Go

That's Why I Want You To

Know



I'm Starting With The Man In

The Mirror

I'm Asking Him To Change

His Ways

And No Message Could Have

Been Any Clearer

If You Wanna Make The World

A Better Place

(If You Wanna Make The

World A Better Place)

Take A Look At Yourself, And

Then Make A Change

(Take A Look At Yourself, And

Then Make A Change)

(Na Na Na, Na Na Na, Na Na,

Na Nah)



I've Been A Victim Of A Selfish

Kind Of Love

It's Time That I Realize

That There Are Some With No

Home, Not A Nickel To Loan

Could It Be Really Me,

Pretending That They're Not

Alone?



A Willow Deeply Scarred,

Somebody's Broken Heart

And A Washed-Out Dream

(Washed-Out Dream)

They Follow The Pattern Of

The Wind, Ya' See

Cause They Got No Place

To Be

That's Why I'm Starting With

Me

(Starting With Me!)



I'm Starting With The Man In

The Mirror

(Ooh!)

I'm Asking Him To Change

His Ways

(Ooh!)

And No Message Could Have

Been Any Clearer

If You Wanna Make The World

A Better Place

(If You Wanna Make The

World A Better Place)

Take A Look At Yourself And

Then Make A Change

(Take A Look At Yourself And

Then Make A Change)

...


















---

Nu ska jag bidra med mitt lilla strå, källsortera mjölkförpackningar.

---

Ps. Såg Bob Hansson på teve igår. Vilken goding! Hade jag inte redan varit gift, hade jag friat till honom :-)

söndag 17 oktober 2010

Handlingskraftig (?)



Maken har storhandlat.

Joggblogg del 14

Det trodde ni väl inte, att jag skulle ge mig ut igen. Men jag har ju både vårruset och tjejmilen att se fram mot, så jag får allt börja om.
Det är två och en halv månad sedan sist och jag hade inga som helst förväntningar att jag skulle fixa ens 500 meter i ett svep. Det gick.
Jag sprang inte med mina vanliga kliv och min vanliga hastighet, utan med små, små steg och då orkade jag mycket bättre.
"Vanliga kliv och vanliga hastighet", det låter som om jag skulle vara något slags sprinter. Det är jag inte, men jag brukar tycka att det blir roligare att springa om jag tar i lite. Med resultatet att jag normalt är slut efter en kilometer.
Jag valde min lilla runda, den som tar ca 25-30 minuter att gå, så jag uppskattar rundan till knappt 3 kilometer. Jag får passa på att springa där, innan snön kommer. Den går mest i dikeskanter längs med åkrar och ängar och ett stycke genom vår lilla John Bauer-liknande skog. Jag föredrar att springa den medsols, då har jag ett envist motlut första kilometern, sedan svänger rundan in i skogen och där har jag ett långt stycke där det går nerför rejält. Så avslutas rundan på en smal slingrande grusväg. Det är en kort men ganska brant uppförsbacke i byn, orkar jag springa uppför den, tycker jag att jag verkligen presterat något.
Till sist blir det en rush uppför vår uppfart, brantaste stycket på hela rundan.

Så ramlar jag ihop vid husknuten.

Puuuhhhh!

onsdag 13 oktober 2010

Siffersinne

Det skar sig nästan direkt mellan mig och räkning, som vi sa på den tiden. Att lära sig läsa och skriva gick lätt och i början, de första veckorna av höstterminen i första klass, var också siffror kul. Så blev jag sjuk i vattkoppor. När jag äntligen fick gå tillbaka till skolan, ansåg fröken att jag skulle ha kvarsittning för att hinna i kapp lite med siffrorna. Om jag uppfattade det rätt, ringde hon inte hem och varskodde min mamma. Jag tyckte det var så kul att få en extra timme, att jag satt i min bänk och bara var glad och pratade på hela kvarsittningen. Inte skrev jag så många femmor eller sexor.
När jag glädjestrålande kom hem, var mamma och mormor i upplösningstillstånd. Här kom jag hem en timme försent och de visste inte varför!
Då var det inte längre fullt så kul med kvarsittning. Jag förstod på deras miner att det var något skamligt, något man skulle akta sig för.

En vecka senare blev det en ny kvarsittning för mig, eftersom jag hade pratat bort första kvarsittningen. Då var det inte alls skoj att sitta kvar i skolan, när de andra eleverna fick gå hem. Och inte ringde läraren hem denna gång heller.
Jag satt med mina åttor och nior och kämpade på.

Så småningom flyttade vi till en annan del av Sverige. Där använde man sig inte alls av kvarsittning, det hade varit en omöjlighet på landsbygden, där alla elever var beroende av gemensam skolskjuts.

Men missade man lektioner eller prov pga sjukdom, fick man ta igen det. Matteproven (varför var det alltid matten jag missade?) skulle göras i enskildhet, i materialrummet med ormar och grodor i spritburkar, planscher över flora och fauna, skelett, kartor ... det luktade säreget därinne, gammalt, torrt och dammigt. Att sitta där var alltid otäckt. Även om jag väl förstod att de inlagda ormarna inte hade levt de senaste 90 åren, hade jag ändå en känsla av att de skulle kunna ringla sig ur sina burkar.
Där skulle jag alltså sitta och göra det diagnostiska matteprovet. Tro sjutton det, att jag i bästa fall skrev medelmåttigt.

Så fort det fanns en möjlighet, valde jag bort matten. På högstadiet blev det allmän matte (men särskild engelska och franska). Konstigt nog var kemi och biologi mina bästa ämnen vid sidan av svenska och historia, men det var ju inte matematik, inte på den nivån. Fysik var tuffare, det var lite för likt matte.

I gymnasiet valde jag humanistisk linje, där läser man matte bara första året. Och så slapp jag ju fysik också. Men det var trist att inte få läsa de andra naturvetenskapliga ämnena, men man hinner ju inte allt.

Ibland tänker jag på de där båda kvarsittningarna hösten 1967, vad mycket de betydde egentligen. Och inte på något positivt sätt.

---

Nu går min åttaåring i tvåan. Hennes favoritämne är, gissa tre gånger, matte. Får  hon bara klart för sig en metod hur man räknar 9+4+1+6 utan att använda fingrar eller papper och penna, fixar hon det. Det gamla sättet, med rötter i "kvarsittningsskolan", eller "Hej matematik" (minns ni mängdläran?), är guskelov borta.
Nu är matte kul!

måndag 11 oktober 2010

Oktoberord

Nattfrost. Nu går det inte längre, jag måste sätta på elementen på kontoret. Mitt kontor ligger i ett hundra år gammalt torp och det är inte särskilt välisolerat precis. Ska nog sticka mig ett par torgvantar, så jag slipper frysa om händerna i vinter. Tur att jag ändå har både en kamin och en vedspis.

Lupiner. Tro det eller ej, men på vår stora äng blommar lupinerna fortfarande. Inte lika pampiga som i juni, men still going strong.
Faktiskt är jag lite less på lupiner, vi har så mycket. Jag ser verkligen fram mot att skaffa får, så de kan beta av lite.

Äppelpaj. Får man svära i kyrkan? Får man säga att efter femtielfte äppelpajen, räcker det?

Blåst. Orkanvindar i fjällen. Stilla fläktar här. Idag. Annars kan det blåsa på ordentligt. Ett par bloggvänner bor rätt nära min ö, men när de skriver på t ex facebook att de kan sitta ute och fika, förstår jag nästan ingenting. Har de vindstilla, har jag kuling.

Lövräfs. Klippte gräsmattan för förhoppningsvis sista gången den här säsongen igår. Räfsade under den nästan fallfärdiga lönnen mellan snickarboden och vedbodarna. Något blänkte till under löven. Där låg en fogsvans. Tänk vad man kan hitta!

Annars klipper jag ner de flesta löven i gräsmattan, så får maskarna göra det stora jobbet under vintern.



Lökar. Planterade de sista åtta kilona påsk- och pingstliljelökarna i ekbacken. De skulle ha kommit i jord för ett par veckor sedan, men då hade jag ingen lust. Jag är totalt oortodox när det gäller blommor. Påsk- och pingstliljor ska växa "spontant" under ekar och lönnar, så det lyser mellan stammarna på våren. Mitt ideal när det gäller narcisser är Wordsworths dikt "The Daffodils" som jag i 17-årsåldern kunde utantill, till stor förvåning bland mina amerikanska släktingar.
Stockrosor får växa utanför torpknuten, men bara där. Gammaldags torprosor planterar jag där de passar in. Rabatter gillar jag inte.

onsdag 6 oktober 2010

Visst är det spännande!

Den här höstveckan gillar jag. Priserna regnar ner över flitiga forskare. Det är sannerligen inte ofta jag till att börja med verkligen förstår vad de medicinska, fysiska, kemiska eller ekonomiska upptäckterna består av/i, men jag är ju inte obildbar.

Priset i måndags, i medicin, gavs till den man som arbetade fram provrörstekniken. Med den tekniken finns det nu miljontals ivf-barn runt om i världen. Åttaåringen är ett av de barnen.
Igår fick två forskare priset för det tunnaste materialet som finns, hm, får nog läsa på lite där. Nyss avslöjades kemipristagarna, men för vad vet jag inte än, jag har inte sett på teve, bara läst en första notis på dn.se.

Så i morgon kommer "mitt" pris, priset i litteratur. Någon enstaka gång har jag läst pristagaren innan - och blivit glad och stolt över att just han/hon fått det. Oftast har det dock gått till en författare som jag inte läst eller ens känner till. Så många gånger som jag och många med mig fått göra nya upptäckter i litteraturen, så många gånger vi fått oss till livs nya världar och nya språkbruk. Visst är det härligt!

Äntligen! säger jag bara.

måndag 4 oktober 2010

Det händer mycket idag!

Yngste brorsonen blir 13, grattis till dig, H! Hade gärna uppvaktat dig personligen. Kram, fina du!

Det är kanelbullens dag idag. Det är väl ganska skoj det med, även om vi inte har något kaffebröd hemma. Undrar om det är därför det doftar kanel överallt.

Nobelpriset i medicin går till Robert Edwards för att han skapat metoderna för provrörsbefruktning. Stort grattis till honom och till alla oss stolta, glada föräldrar till väldigt efterlängtade ivf-barn. Puss på dig, min fina åttaåring :-)

fredag 1 oktober 2010

Rött ska det vara!

Var på kort shoppingrunda igår i den närbelägna staden. Jag behövde ett par nya jeans och så tänkte jag titta på ny kappa. Jeans var lätt, det finns ett märke som fungerar på mig och som jag känner mig fin i. Jag vill ha hög linning, så jag kan ha ett bälte där jag är som smalast. Lågt skurna jeans och byxor går bort, helt och hållet, jag ser ut som en tunna i sådana. En överårig tunna.

Så var det dags för det lite svårare momentet kappköp. Jag hade funderat på att skaffa mig något elegant i brunbeige, alltså åt kamelhårshållet. Men när jag provade en brunbeige kappa, såg jag lika rolig ut som en tallrik med havregrynsgröt. Kall havregrynsgröt. Utan mjölk, utan sylt.
Brunbeigekamelhårsfärgat, snyggt, visst, men inte på mig.

Svart vill jag inte ha, jag har mest svart på mig för övrigt och med en svart kappa därtill, blir det för dystert. Blått, nja, visst kan jag ha det, men en kornblå kappa blir så påträngande. Lila? Nej, inte min färg på ytterkläder, absolut inte. Grönt? Tja, det är okej, men det har jag haft så många gånger genom åren.

Vitt? För opraktiskt, jag har en vit dunjacka och det räcker.

Hm, rött då? Visserligen köpte jag en röd duffel för några år sedan, som jag i det närmaste bott i de senaste vintrarna, förutom när jag haft dunjackan. Dufflar är bra, dufflar är sköna, dufflar håller länge. Men nu var min duffel sliten och för stor.

Rött är fint. Jag skulle nog prova den där kappan i klarrött i alla fall. Sagt och gjort, jag drog den på mig. Den satt som gjuten.

Ser ni en blond kvinna i vinter, som klapprar fram i höga kängor eller stövlar och med en figursydd röd kappa med svarta knappar, över en klänning eller en kjol, då kan det vara jag.