I lördags var jag extra"tränare" för sjuåringens gympagrupp, under deras genrep inför uppvisningen i april. Min uppgift bestod mest i att vänta vid ytterdörren för att vänta in senkomna, kånka runt på tusen kassar och ryggsäckar och så se till att flickorna stod på en rak linje, med raka ryggar och blickarna framåt.
De två första gångerna gick det sådär, barnen var lika intresserade av vad de andra grupperna (som ska uppträda samtidigt) höll på med som vad de själva skulle utföra. Och till glada Beach Boys-låtar är det inte lätt att stå still mellan sina hopp och kullerbyttor. Sjuåringarna kunde bara inte hålla sig, utan skuttade och dansade.
Men det gillades inte av huvudledarna, de som gjort koreografin. Nej, ordning och reda ska det minsann vara. Att det är hundra sjuåringar samtidigt som ska hoppa och springa samtidigt över golvet, i olika banor, och att det kan kännas förvirrande och svårt att hålla sig i rätt bana, spelar ingen roll. Det ska se snyggt ut för publiken.
Innan det var dags för en tredje och sista övning, sa den riktiga tränaren och jag att flickorna skulle tänka att de var generaler allihop. Upp med hakan, rak i ryggen, bak med axlarna, se framåt.
Och visst, hela gruppen kom nu ihåg hur de skulle göra, alla stod raka i ryggen, koncentrerade och gjorde jättefina hopp över första plinten och tuffa kullerbyttor över nästa plint. De var superduktiga, de små generalerna!
---
Sjuåringens (och tolvåringens) gymnastikförening är en förening med anor, med många, många tävlingsmeriter, nationellt och internationellt. I truppgymnastik är det lika viktigt med disciplin, med synkronisering, med likadan klädsel, med håret ordentligt uppsatt i knut - inte ett hårstrå får fladdra iväg, det går åt mängder med hårsprej när det är tävling - som med svårighetsgraden på hoppen.
Det låter kanske hårt, men jag tror att barnen egentligen inte mår särskilt illa av att drillas lite en och en halv timme i veckan. Det är just gruppen som är det viktiga. Om du själv presterar lite sämre, t ex slår en lite sned kullerbytta, kan det uppvägas av att din kompis, som kommer efter, gör en rak kullerbytta.
En för alla, alla för en.
Många små individer som bildar en stark gemenskap.
---
Men jag får passa mig, så jag inte blir en sån där idrottsförälder, som står bredvid plan eller uppe på läktaren och skriker mig hes: "ta dem nu, då ... näta ... passa ... öh, domaren, ser du inte, det är straffkast ..." (basket), eller "skruva ... dålig landning ... tänk på takten ... raka ben ... (gymnastik).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar