Jag gillar verkligen att titta på sport, eller åtminstone vissa sporter. Det är främst utförsåkning, längdskidor och skidskytte samt ett gäng sommaridrotter med friidrott, simhopp och simning. I OS- och VM-tider tillkommer short track, konståkning och en hel massa annat som jag inte vet om att jag gillar, men när jag tittar på det, så inser jag hur kul just den där sporten verkar vara.
Men hur mycket jag än kollar på André Pops, Jonas Karlsson och de andra journalisterna, så lär jag mig aldrig stå ut med de eviga flosklerna. Floskler som används av idrottarna själva många gånger, men det gör dem inte bättre.
Inom längdskidåkning är det "lägga in en växel till", eller "hon har en stark motor, särskilt i den branta uppförsbacken". Är Kalla en bil? tänker jag då.
Inom alpint låter det så här: "jag har det i mig, det gäller bara att få ut det." Just så kan nästan alla idrottare säga, när jag tänker efter.
Eller den ständiga:
- Hur känns det?
Ja, hur känns det när man som 20-nånting har vunnit världens största tävling, något man tränat för varje dag sedan XYZ år?
Hur känns det?
Så "dum" som jag är skulle jag svara ungefär "tråkigt, man vill ju inte förstöra för de andra, nu kommer ju inte de först", något sådant.
SvaraRaderaJa, eller "gubbarna måste åka mera skridskor!", när det redan är det enda de gör.
SvaraRaderaDet finns lysande undantag på intervjuoffren, tex Stenmark, man visste aldrig vad han skulle svara på floskelfrågorna, och likadant nu Zlatan. Det kan komma precis vad som helst. Det tycker jag om!