Black is beautiful

Ja, jag är totalberoende av inredningstidskrifter och ja, jag korpar åt mig en del idéer. Häromveckan såg jag i ett reportage en svart hall. Väggarna var klädda med tyg och det var hur snyggt som helst. Nu vet inte jag hur man spänner upp tyg på väggar, så jag tänkte måla i stället. Jag har tidigare insett att vita väggar i en hall inte fungerar. Alla nosavtryck syns, liksom stänk från paraplyer, skrap från skolväskor ... och så är det rätt blekt.

Jag frågade maken, som är färgblind vad han ansåg om mitt projekt.
- Ja, det blir snyggt, svart är en glad färg.

Han tycker det på fullt allvar. Det blir lätt så om man tror att älgar är gröna och inte ser någon skillnad på rött, orange eller gult.

Jag åkte iväg och köpte tejp, färg, handskar och roller. I fredags körde jag första strykningen.

En strykning till på lördagen skulle det bli. Maken godkände inte resultatet.
- Det är flammigt, sa han.

Sånt ser han. Färger tolkar han helt bort i tok, men skillnader i ljus resp mörker ser han.

Jaha. En strykning till, alltså. Tredje gången gillt. Om det inte blev bra då, skulle jag kalla in ett proffs.
Det var rätt segt att måla en gång till. Men jag fick godkänt till slut.

Jag gjorde ett misstag, jag drog inte bort tejpen i tid. Lite av den nya färgen följde med på ett par ställen längs med sockeln, så jag får boka in målaren i alla fall. Men efter knappt två år och med vita väggar överallt behövs det en översyn med förbättringar ändå.

Lite mer dramatik.

T o m kitschiga damen ser bättre ut.

När man gör om på ett ställe, ser man genast behovet av fler omgörningar. Jag måste ordna med mer belysning.