Hemlis

Jag ska berätta en hemlighet. Varför? Jag kan inte hålla igen längre.

För en månad sedan började jag på en ny kurs. Urkul är det och jag ser fram mot varenda kurstillfälle, trots att jag kommer hem sent de kvällarna och sedan inte kan somna för jag är så uppe i varv. Det är en författarkurs och det känns så stort! Vi skriver och skriver och läser varandras texter och kommenterar dem, får nya infallsvinklar, knep att ta till, vad som är bra att tänka på ... ah!

En del sjunger i kör, andra ägnar sig åt porslinsmålning eller halmflätning. Jag skriver. Det är uppslukande, roligt, ett ständigt behov, nästan lika stort som behovet av att läsa ...
Det är så långt från den typ av skrivande jag ägnade mig åt på 80-talet, då jag faktiskt betalade hyran med hjälp av min penna.  Då frilansade jag med artiklar om så roliga (obs ironi) saker som kohessionspålning och ventilationsanläggningar.

Vad månde bliva? Har ingen aning, jag vet just nu att jag inte kommer hinna titta in till er och kommentera så ofta. Huvudet bubblar av alla berättelser som måste ut.