Med lite envishet går allt

T o m att få trettonåringen att bli biten av utförsåkning. För flera år sedan åkte vi till den lokala skidbacken, det utlovades gratis skidskola för barn 6-12 år och jag tänkte jag skulle passa på att få med mig alla barnen. Men trettonåringen, då 6-7-8 år, blev lite bortglömd och fick sitta själv i en snödriva, medan skidlärarna visade "alla andra" barn. Jag var fullt upptagen med åttaåringen, som då var 2-3-4 år och åkte strakbent rakt ner och förkunnade för alla intresserade (och ointresserade) att hon minsann skulle bli den nya Anja Pärson.

Tacka sjutton för att trettonåringen tyckte skidåkning var urtrist. Men skam den som ger sig. Envishet är mitt mellannamn. Jag skulle bara få med mig henne upp i backen. Först fick jag maken att ge ett halvt löfte om att hänga med idag och så fick vi med oss inte bara åttaåringen, som är helt galen i slalom, utan även trettonåringen.

Nu, efter en dag i backen, lyser ögonen på henne. Hon har trillat säkert femtio gånger i den lilla barnbacken, hon trillade i liften ett par gånger, men hon gav sig inte. Som tävlingsgymnast är hon den i familjen med mest benstyrka och bäst balans och snart kom hon på hur hon skulle använda det. Det var inte bara läskigt med fart, det var ju kul också!

Jag frågade lite på skoj om hon ville hänga med till Dalarna på sportlovet för att åka i de fjällen, sa hon JA!

Enda nackdelen med utförsåkning är bara att håret blir så konstigt med hjälm på.

Ett billigt pris tycker jag - och tycker mina fina tjejer också :-)