Det är alldeles för få timmar på dygnet!

Nu är det bråda dagar, vill jag mena. Maken kollar väderprognoserna flera gånger om dagen och försöker räkna ut när det är bäst att slå höet. Vi har fått in hö från vår stora äng, men den mindre är kvar. Och så har vi ju mer än dubbelt så mycket arrenderad vall att slå.
Om man har en stor gård, har man maskiner.
Vi har en mycket liten gård, dryg två hektar, vilken är precis över gränsen för att få räknas som lantbruk.
Vi har inte så många maskiner.
Vi har en gammal fergusontraktor, en sk Grålle.
Vi har en slåtterbalk, "bättre" begagnad.
Vi har räfsor.
(Vi har blåsor i händerna).
Vi har en fyrhjuling med släp. Släpet lastar vi så mycket vi orkar, med så mycket hö som får plats.
Och lite till.
Sedan kör någon av tonåringarna fyrhjuling med släp till logen. Där byggde maken en liten travers i förra veckan, så vi kan hissa upp höet.
Förra året bar vi upp allt hö för en smal och brant trappa. Inte behövde vi träna på gym då.

I morgon ska vår nya hövändare komma. Den ska "vispa" runt höet, så det torkar fortare när vi slagit.
Då slipper vi åtminstone handvända allt.

De två första åren hässjade vi höet, inte sådana där långa hässjor som man fortfarande kan se i Dalarna, utan mer som stackar. Det såg väldigt fint ut. Men då hade vi ännu fler blåsor - och valkar - i händerna.
Vi är för mjukhandade.

Så har jag fått rapporter om att det borde finnas kantareller att plocka.

Även om det nu inte gör det på "mina", ack så hemliga, ställen, så vill jag ju ändå kolla.

Och som om inte det skulle räcka, är det tid att plocka vinbär för gelékokning. Fast jag kan ju vänta någon dag också och göra saft på allt. Det känns knappt som om det skulle vara lönt att geléa tio liter röda vinbär, när det blir max en liter färdig gelé. Jag törs inte räkna ut arbetskostnaden på den gelén.

Men fåren mår bra.

Sommar 2009