söndag 30 juni 2013

Smultronställen

Brukar du åka/gå/resa till ungefär samma ställen varje år? Något ställe där du minns precis hur det doftar och hur det ser ut?
Jag har några sådana ställen. En del av dem besöker jag så ofta jag kan, andra rätt sällan.
Häromveckan åkte familjen hit:


Jo, skylten är verklig, inte fotoshoppad eller nåt. Hit åkte vi "alltid" när jag var barn, minst en gång varje sommar. Det var förstås alltid fint väder här och det kändes lite äventyrligt sådär, med alla klippor. Kanske gick det att bada, men oftast fick man vackert vänta till andra halvan av augusti innan det kändes skönt i vattnet.



Havet är kallt, några varma strömmar går inte här. Men klipporna är vackra och lena. Och det finns en liten sandstrand om man hellre vill ligga där.


Hunden tyckte mycket om att vara här och ville inget hellre än att gå ut i vattnet och simma. Men det var ju dagen efter hans knäoperation, så det gick inte.


Ett annat smultronställe hittade vi i förrgår, när vi skulle hämta den yngsta familjemedlemmen efter hennes träningsläger. Vi behövde äta lunch och av en slump hamnade vi här:



Det är något visst med insjöar. På en ponton i vattnet utanför det här huset smorde vi kråset så det stod härliga till.




Gruset knastrade, gräsänderna kvackade och solen sken.



Ett annat av mina smultronställen som jag försöker komma till så ofta det går, är detta. En älv, en skog och berg.




Eller en porlande bäck.



Här rensas alla sinnen på skräp och strunt.




Ingen insmickrande skönhet precis, här är det kärvare - och vackert på sitt sätt.

onsdag 26 juni 2013

Slåtter

Inte behöver man gå till gymmet nu i alla fall. Det är en del att ta itu med så här års. Hö ska tas in till exempel. Som de hobbybönder vi är, är vår maskinpark rätt liten. För att inte säga, i det närmaste ickeexisterande. Vi har en fyrhjuling, en traktor, en slåtterbalk och en hövändare. Och så en maskin som jag just nu inte minns vad den heter, men man "putsar" av vallen med den. Så står en rostig liten harv ute i en av hagarna också. Sen är det slut.

Så, när vi ska ta in hö gör vi så här. Först slår maken av höet. Sedan får det ligga och torka på marken. Efter någon dag vänder han på det. När det är torrt, är det dags att räfsa ihop det i högar. Just det, räfsa.



Byggsäck, räfsor och högaffel. Low technology

Igår räfsade jag ihop höet på vår mindre äng.



Jodå, maken räfsade ihop hö han också, men bara en kort stund. Sedan hade han ett par uppdrag i en grannkommun och var tvungen att åka iväg. När han kom hem igen strax efter sju på kvällen, började vi ta in hö. Då har vi vår fyrhjuling med släpkärra.



Där får det plats två byggsäckar som vi packar så fulla vi orkar. Så hissar vi, med armkraft, upp en säck i taget på skullen. Det hjälper gott att använda sig av en enkel tamp och tackel och ett litet block.



Vi hann få in tio eller tolv (vi tappade räkningen) byggsäckar med hö innan ett beslag gick av och arrangemanget ramlade ner. Det är lätt att få dit igen, men igår när det gick sönder var klockan redan nästan tio på kvällen och vi var mer än mogna att gå in och kollapsa framför teven en stund.



Vår "höhiss"


I natt har det regnat och det hö vi inte hann få in igår är genomblött. Eftersom vi inte har någon fläkt, får det ligga kvar på ängen. Vi rafsar väl ihop det i en större hög, så släpper vi in en del av fåren där och kanske äter de lite av det. Om inte, finfördelar vi det och sprider ut det som ett slags "gödning".



Gårdagens omgång uppe på skullen



För det är ju så, vi har den stora ängen kvar.

Allt är lugnt

Jodå, så där värst vilt blev det inte i midsommarhelgen, ingen talade med Ulrik och någon vals eller schottis blev det inte heller (fast det hade förstås varit trevligt). I stället blev det kaffe och våffla med hjortronsylt på hembygdsgården och senare på kvällen knytkalas med gamla och nya bekanta. Massor med god mat och dryck, allsång, umgänge, prat i kvadrat ... jag fick slita dottern därifrån, men när vi kom hem strax före midnatt stupade hon i säng.

Dagen efter ägnades åt matinköp, lite trädgårdsarbete, tvätt, tvättsortering, djurskötsel, basket ...

Söndag. Sätta en deg, plocka, städa, plocka lite blommor, förbereda lunch ...
- Hur många kommer?
- Vet inte. Tror vi blir 25.
- Jaha.

En stund senare.
- Vänta lite, vi blir nog 11.
- Okej, då blir det mycket rester.

Ytterligare en stund senare.
- Nehej, vi blir 19.

Jag lade ner detta att försöka räkna ut hur mycket mat som kan tänkas gå åt. Istället hämtade jag glas, bestick och tallrikar från kontorshuset som reserv. 20 kuvert borde nog räcka ett tag i alla fall, om inte får väl vi i familjen använda de riktigt fula tallrikarna med svarta repor, tänkte jag.
Jag tror vi till slut blev 22 eller kanske 23, men maken åt vid grillen och behövde ingen tallrik (hur bar han sig åt?) och vår sjuttonåring kom senare och klarade sig utmärkt med en liten assiett.



Folk i blandade åldrar satt runt ett långbord på verandan och åt och åt ... och åt lite till. Därefter badade några, andra studsade på studsmattan, andra spelade biljard, någon kollade hur det gick på Solvalla, andra cyklade lite, ett gäng körde fyrhjuling, sedan var det dags för femkamp. Man kunde delta i en eller alla deltävlingar. Maken hade nog tänkt att alla grenar skulle räknas ihop, men egentligen behövdes inte det. Det var tidsuppfattning, springa med golfbollar över respektive under hinder, rävspel, minnesträning, ... hm, den femte grenen har jag inte koll på, jag deltog inte.
Under eftermiddagen hämtade jag sjuttonåringen som varit ute och seglat med sina sjöscoutkompisar över helgen. Då passade jag på att köpa mer läsk och bullar. Jag ställde fram bullarna och swoooop inom två minuter var fatet tömt.

Det var så härligt med en riktig bad- och lekdag. Väl mött igen, alla som kom till oss.

fredag 21 juni 2013

Nu är den här

Det är nu en ska äta matjessill och potatis och ta en liten till,
eller två,
eller tre,
ja va fan då rå,
häll upp en rejäl nu
HA,
där satt den,
vara uppe hela natten, en ska dansa,

har visst glömt valsstegen,
fan va trassligt med ETT, två, tre, ETT, två, tre,
hoppa groda, skit också, mina knän,

offra nåt åt Ulrik,

tjejerna som plockar de där satans blomuslingarna,
bli myggbiten över hela kroppen,
även där,
eftersom en gjort nummer ett i någon buske,
och kanske kär lek,

fan va vacker du är,

öh, hörru, kom igen nu,
känn på min ballhojta,
har vi lite musflöjta också,


va re bra för dej me, måste ... helve ...

zzzZZZZZ


o ... O

Så det kan bli.

Så kan det bli.

Glad midsommar!





onsdag 19 juni 2013

Pest eller kolera

Hur jag än väljer, kommer Store Lurv ha ont i sitt ena framben. Antingen låta operera bort en ruggig knöl på knäleden och riskera att det är en aggressiv tumör som kan bli riktigt aggressiv av den behandlingen.
Eller låta knölen vara tills vi fått svar på de prover som tagits och under den tiden låta honom må dåligt av knölen.

Pest eller kolera, alltså.

Efter ett kort telefonsamtal med veterinären, beslutade jag att knölen ska bort idag. Om ett par timmar ska jag åka tillbaka till djursjukhuset och hämta honom.



"Store Lurv" 2,5 år, hösten 2007


Just nu orkar jag inte tänka på eventuella kommande behandlingar. En hund är en hund är en hund, javisst. Men vi har haft honom i åtta år och han är den snällaste hund man kan tänka sig.






torsdag 13 juni 2013

Nyfiket





Jourhavande präst. Jourhavande medmänniska. Det går ju ganska lätt att räkna ut vad de sysslar med, människor i stort behov av tröst, rådgivning, någon som lyssnar.

I tidningen läste jag om någon som har en samling stenar i sin trädgård. Inget konstigt med det, det har vi med, även om våra stenar inte är ordnade på något särskilt sätt, de ligger lite huller om buller efter grundarbeten och annat. Men den här mannen hade sin samling stenbumlingar ordentligt märkta med namn, fyndort osv. Att han är både intresserad och kunnig i ämnet stenar framgår av hans yrke: geolog.
Men, inte bara det, han är jourhavande geolog.

Sådant kan göra mig väldigt nyfiken. Vad gör en jourhavande geolog egentligen? Eftersom jag tycker om att sitta och spåna så där vid morgonteet gör jag just det, sitter och spånar.

- Ja hallå, är det jourhavande geolog?
- Ja, vad kan jag hjälpa dig med?
- Jag är en kontinent och känner mig lite på drift.

Eller:
- Välkommen hit, det är jourhavande geolog.
- Illa, jag mår illa.
- Berätta.
- Jag måste spy upp lava.
- Var ringer du ifrån?
- Eyafjallajökull.

Så där kan man ju roa sig. Om man inte har något bättre för sig.



måndag 10 juni 2013

Traditionsrikt

Hur länge är alltid? All tid. Alltid, det måste ju vara väldigt länge. "Vi har alltid gjort på det här sättet. Alltså ska vi alltid fortsätta göra på samma sätt." Det låter ju rätt tryggt att alltid göra på samma sätt.
Vi har alltid firat midsommar på ett visst sätt och vi har alltid firat jul på ett annat sätt. Och vi har alltid firat på samma sätt oberoende av var vi bott i landet och i vilken samhällsklass vi tillhör.

Eller nja, så är det väl inte.

Vi har inte alltid tittat på Kalle Anka klockan tre på julafton, det började 1960. Vi har inte alltid haft ett Vasalopp första söndagen i mars, "bara" sedan 1922. Jag skulle kunna ha en väldigt lång uppräkning här, men nöjer mig med dessa två exempel.

1983 ändrades svenska flaggans dag till att bli nationaldag och 2005 blev dagen en helgdag. Fram till dess var det alltså en dag då folk arbetade ungefär som vanligt och skolbarnen hade lektioner. Är åtta år "alltid"? "Vi har alltid firat nationaldag och det får ingen ta ifrån oss", hör man ibland.

Att det på fullt allvar finns de som tror att någon eller några ska ta nationaldagen, kapa den. De som vill fira gör det, varsågoda. Ingen tänker stjäla dagen. Ingen tänker stjäla flaggan heller. Jag flaggar gärna, både på allmänna flaggdagar och annars, det ser så stiligt ut.



Tidigare i mitt liv fanns en äldre man som hade ett ovanligt sätt att se på traditioner. "Det har vi gjort en (1) gång, alltså är det en tradition", sa han ofta. Det är verkligen ett inkluderande förhållningssätt. Allt är möjligt, det finns plats för något nytt, hela tiden, alltid. Det nya införlivades med det som faktiskt hade gjorts flera gånger tidigare på ett naturligt sätt.
Nog kunde vi som tillhörde en yngre generation fnissa åt det då, men jag återkommer i min tankar ofta till det där och jag har börjat tycka att det egentligen är rätt klokt. Om man är beredd på att förändringar kan och kommer att ske, blir det inte särskilt traumatiskt. Det går ju faktiskt att fira jul, midsommar och andra helger på flera sätt, och ínget av dem behöver vara sämre än något annat.

Snart är det midsommar och om vi i vår familj gör ungefär som vi "alltid" gjort, dvs som vi gjort de senaste åren, kommer vi ta oss till hembygdsgården och titta när stången reses. Kanske köper vi några lotter i tombolan, säkert fikar vi, och så säger vi hej till vänner och bekanta. Eller så gör vi inget av det, utan något annat.
En sak är dock säker. En av oss kommer säga den vemodiga repliken:
- Nu vänder det och vi går mot mörkare tider igen.

Det är tradition.

måndag 3 juni 2013

Lägerskola

- Har du packat allt nu?
- NEJ.
- Badkläder och handduk?
- Vet inte om jag vill bada.
- Okej, men ta med så du kan bada, om du ändrar dig.
- Mmm.
- Vet du var din sovsäck är?
- NEJ.



Leta, leta, leta efter sovsäck. Hittar en gammal som måste duga, då den nya fräscha liksom bara försvunnit. Kanske finns den i det stora källarförrådet, som fungerar som familjens "finns-i-sjön". Ställer/lägger man in något där, hittar man det inte igen. Det är makens och mitt projekt att tömma hela det rummet och börja om från början. Jag är övertygad om att vi kommer hitta massa saker, som varit borta sedan vi flyttade in i huset. Vi har planerat stora städprojektet i flera år.

- Du behöver din regnjacka också.
- Var är den? Ahhhrg. Hittar inte. Jo, vänta, den är kvar hos A.
- Ring dit och fråga om hon kan ta med sig jackan till skolan.
- Inget svar.
- Okej, låna min regnjacka.

Regnjackan går till knäna på dottern. Jag biter mig i läpparna så jag inte ska börja skratta. Dottern tittar på mig med svarta ögon.
- Jag slipper bli blöt om rumpan i alla fall.
- Mmm. Liggunderlag, har du det?
- Ja. och tandborste och tandkräm, och köttbullarna, och ett äpple, och varm tröja och strumpor, massor med strumpor, och extra trosor.
Hon fortsätter sin uppräkning en stund. Till slut kommer vi överens om att hon har allt hon behöver.

Hon drar på sig sina gummistövlar (varför hon vägrar ha uteidrottsskorna fattar jag inte), sätter på sig hjälmen och hivar upp ryggsäcken på ryggen. Den är tung, särskilt som hon bundit fast sovsäcken högst upp, och hon vacklar bakåt flera steg. Hon börjar fnissa och hänger sovsäcken över styret. Sovsäcken ligger dubbelvikt mot marken.
- Kanske bäst att ha sovsäcken på pakethållaren.
- Hjälp mig, mamma.

Så är hon färdig och jag måste krama henne en extra gång innan hon cyklar nerför backen och försvinner bakom ladan. Jag gråter en skvätt.


#navelsträngentöjsutlitetill

söndag 2 juni 2013

Sjungom studentens lyckliga dagar

Utsparken var visserligen i fredags, men mottagningen är idag. Min vackra kloka brorsdotter är äntligen klar med skolan.
Hipp hipp, hurra, hurra, hurra, hurra!

Redan i höst väntar universitetet. Mer böcker som ska plöjas, mer uppsatser och projektarbeten, mer ... fast inte orkar någon tänka på det nu. :-)





Eftersom jag gick humanistisk linje på gymnasiet (för sådär hundra år sedan) klipper jag in detta:

Gaudeamus igitur
juvenes dum sumus
gaudeaumus igitur
juvenes dum sumus
Post jucundan juventutem
Post molestam senectutem
Nos habebit humus
Nos habebit humus

Och så en mer nutida variant:

Fy fan va vi är bra
fy fan va vi är bra
för vi har tagit studenten
för vi har tagit studenten
Fy fan va vi är bra


Måste säga att det är lite mer stuns i den latinska sången. ;-)