fredag 29 januari 2010

Klumpigt!

Igår kom jag äntligen iväg på synundersökning, det var länge sedan sist. Åtminstone fyra år och på den tiden hade det hänt mycket med synen. Man skulle kunna tro att att närsyntheten skulle gå tillbaka i samma takt som åldersyntheten blir värre, men så var det inte. Jag är mer närsynt nu än för några år sedan. Inte undra på att jag tyckt det varit lite dimmigt ibland.

Jag talade om mitt främsta önskemål, att börja om med kontaktlinser efter åtta år. Jodå, det skulle säkert gå, numera finns det multifokala linser som fungerar ungefär som progressiva glasögon.
- Låter ju bra, sa jag.
Att min astigmatism inte går att åtgärda med sådana linser, fick jag ta, tyckte jag. snett ser jag väl inte.

Jag fick genast testa. Högra linsen kom snabbt in i ögat ("det är som att cykla, sa optikern, man glömmer aldrig hur man gör"). Vänster lins var lite svårare, men det var det förut också.

Dags för koll om det var rätt styrka. Hm, väldigt suddigt var det ändå. Jag kände mig lite besviken. Optikern lyste med sin lilla lampa i ögonen för att kolla om linserna satt rätt.

- Men du har ju ingen lins i vänsterögat! utbrast hon.

Vi tittade i linsburken. Nej, där fanns den inte. Den hade gått upp i rök. Jag rodnade, vad slarvigt av mig att genast ha bort en lins.
Jag fick en ny. Nu blev allt klarare.

Vilken befrielse! Inget som skärmar av synfältet, inget som kyler ner skallen när man är ute, inget som stör.

Men det är lite ansträngande. På eftermiddagen hade jag rätt ont i huvudet och jag kan bara tänka mig att det beror på ny styrka på linserna och att jag öht har linser igen, efter så lång tid.

Så har jag blivit ännu klumpigare än förut. I morse när jag handlade i affären, hade jag ner en hylla så paket med rostbiff, olivmortadella och basturökt skinka regnade ner på golvet.
- Hjälp, ropade jag, jag behöver hjälp här. Jag blev räddad av en kvinna i charken.

Runt hörnet var det dags igen. Då var det hundra kryddpåsar som åkte ner. Men dem fick jag upp själv på hyllan.

Jag skulle ha en påse fusilli någon minut senare. Gissa tre gånger vad som hände med resten av pastahyllan.

När jag packade i mjölk, juice och yoghurt gick det bra, jag välte inte ner någonting. Men vid frukt och grönt stötte jag till paprikorna, så det kunde ha blivit soppa, bokstavligen, av allt.

Jag är nog lite snurrig av att se allt i ett annat perspektiv, att se krokiga linjer där det egentligen är rakt. Och att jag inte har fyra decimeter fram till en specerihylla, utan kanske bara 8 centimeter.

Tur jag har backvarnare på bilen.

---

Jag har beställt glasögon också, dem får jag om ett par veckor.

tisdag 26 januari 2010

På väg

Vilken energi jag känner idag! Det är så härligt, nu fattar både kropp och själ att jag inte längre ska vara ordförande i min förening. Jag sitter faktiskt och räknar ner timmarna, (just nu är det bara knappt fem timmar kvar).
Jag blir inte revisorssuppleant, det saknas en ledamot i valberedningen och det måste vara en från gamla styrelsen med, men det känns ganska okej ändå. Jag har bra koll på medlemmarna nu och vet vilka som kan tänkas göra ett bra jobb 2011. För övrigt börjar inte valberedningens jobb förrän i höst.

Vad har jag använt energin till då? Jo, jag har bokat in mig på en trippelbehandling på spa (massage, ansiktsbehandling och fotvård) i nästa vecka och jag har bokat in en tid för synundersökning nu på torsdag. Jag vill återgå till linser, förutom att jag ändå behöver nya glasögon för min närsynthet, astigmatism och ålderssynthet. Tror inte det finns linser som man kan ha för allt det, men om jag i vissa lägen bara behöver ha läsglasögon och slippa sitta som en annan berguv med nackspärr, så har jag vunnit mycket.

Jag har nästan bestämt mig för att våga åka till ett gym som har "komigång-gympa" på onsdagsförmiddagar, men innan dess måste jag nog köpa in mig lite på träningskläder och -skor. Har harvat runt i makens jobbartröjor och för trånga mjukisbrallor när jag tränat hemma, men så vill jag ju inte se ut offentligt. Lite fåfäng är jag allt.

Så använder jag våra egna träningsredskap lite oftare och det känns bra! Att dessutom fara iväg och delta i en träningsgrupp någon gång då och då brukar bara höja motivationen och lusten.

I morgon kan snickarna börja på ett kundjobb, vi har ett stort jobb på kontrakt nu och en viss chans på ett ännu större jobb, som kan börja till sommaren. Härligt, härligt!

Just nu är allt uppåt.
Dipparna kommer, men det behöver jag ju inte tänka på nu.

tisdag 19 januari 2010

Storslam

Två tredjedelar av alla inringda röster gick till Helena Jonsson! Mycket roligt.

Ett stort grattis!

måndag 18 januari 2010

Träningsvärk

I förra veckan blev äntligen våra motionsredskap ihopmonterade och uppställda igen. Jag firade TGIF med att sätta mig på cykeln en dryg halvtimme, för att känna mig för. Liiiite trögt var det allt, det märktes att jag låtit kroppen ligga mer eller mindre i träda alldeles för länge, men glädjande nog kändes det bra att ligga på ca 70-75% av min maxpuls. Med alla medicinering och alla provtagningar det senaste året, var jag, kanske inte ängslig, men ändå uppmärksam på hur jag skulle reagera.

Igår körde jag igen. Att cykla särskilt länge (det blev kanske tio minuter) var det dock inte tal om, rumpan ömmade, men vi har ju andra redskap. Jag satte mig i roddmaskinen i stället. Åh, tjugofem minuter senare var jag mör i armar, rygg och knän. Om igen kändes det bra, inga hjärtrusningar, lugn, stabil andning på 75% av maxpulsen. Jag avslutade med situps, stretching och så fem mycket lugna minuter på cykeln för att rensa musklerna lite.

När håret hade torkat efter duschen, gick jag ut med hunden på en halvtimmesrunda.

Idag känner jag mig lite tung i armarna, men glad är jag! :-)

torsdag 14 januari 2010

(Pappers)spöken

Har äntligen gjort KU för "mina" snickare och lärlingar. Fick, förutom det stora datorhaveriet i maj-juni, även en bugg i löneprogrammet i november. Plötsligt blev min närmaste medarbetare (det är maken det) ingen lön alls den månaden. Jo, han fick, jag såg ju felet i tid, men av någon konstig anledning har hans lön inte blivit registrerad för november. Alltså har jag suttit och handräknat, för säkerhets skull, allas löner för hela 2009. Men nu är det klart. Puh!

Det är normalt inte svårt att göra KU, faktiskt enklare än att deklarera åt sig själv, men lite av en apa är det i januari varje år.

---

På onsdag är det övertag av vårt projekthus. Köparen har varit minst sagt krånglig och ett tag var jag rädd att det skulle gå i stöpet. Då hade det blivit tufft för vårt lilla företag. Vi skulle ha haft bankmöte i måndags, men det sköts upp i sista stund. Den oron har spökat ett tag nu.

---

Ett annat spöke dök upp häromveckan. En gammal pojkvän nämndes i ett samtal och så rullades en massa grejer upp, grejer som helst borde ha fått vara kvar längst in i hjärnan. Käre nån, vi kände "alltid" varandra, vi växte upp med föräldrar som var goda vänner, i tonåren umgicks vi intensivt ibland, så blev det en paus på flera år och så dök han upp igen, för ungefär 25 år sedan. Sedan dess har vi inte setts. Med sorg i hjärtat valde vi trots allt olika liv. Och det var mycket kvar outtalat.
Det finns saker jag ångrat i mitt liv, fr a sådant jag inte gjorde (hörde inte av mig till en vän i hennes kolsvarta stund t ex) och jag ångrar att jag var så dum den där gången. Nu blev det som det blev.

Och jag träffade, efter sju sorger och åtta bedrövelser, min älskade make och fick min fina lilla unge.
Ändå kan jag undra hur det hade blivit om inte om.

Äh, jag har väl blivit mjuk i hjärnan.

onsdag 13 januari 2010

Vitt

Det är alldeles vitt ute, dimman ligger tung över nejden, det är rimfrost överallt och minus tio. Tur husen är röda, annars skulle man inte ha någon hållpunkt mellan kontor och bostadshus. Eller man kanske skulle gå vilse på väg till vedboden.

Nej, nu överdriver jag en smula, men det är dimmigt ute. Och halt på vägarna. Överallt ser man spår av diverse dikeskörningar.
Och i helgen ska maken till västkusten för att kolla boxning och då ska han köra bil, har han tänkt. Listigt, säger jag bara.

---

Idag får vi en tvättäkta fjortis i familjen. Nästan lika lång som jag, med större fötter än sin pappa, en röst som åker upp och ner hela tiden, ett humör som växlar fortare än jag hinner skriva det. Och det är knappt vi ser till honom, det är mycket "softa i sängen framför x-boxen". Vi längtar efter att han snart kommer ur den värsta puberteten.

---

Sjuåringen har stora problem i skolan. Det anser hon själv åtminstone. Hon vill på inga villkors vis gå dit om morgnarna och när jag påpekar att hon minsann SKA dit, då kommer det så småningom fram vad det handlar om. Jo, fritids har en regel som sjuåringen inte gillar. För att åka med de populära mattorna nerför pulkabacken måste man vara tre på mattan, annars blir kön alldeles för lång. Men om vid något tillfälle det "bara" är ett eller två barn som vill åka matta, så hjälper inte det, de får vänta tills det kommer en tredje.
Sjuåringen skulle diskutera detta världsproblem med en av fritidsledarna, för att komma tillrätta med orättvisan, (hennes egna ordval).

---

Om en liten stund ska jag få ansiktsbehandling, tjohopp!

måndag 4 januari 2010

... tjuåtta, tjunie, TJUTIE!

Några dagar in på det nya året börjar jag långsamt komma tillbaka till verkligheten igen. Jösses, det har varit så skönt att göra just ingenting, utom att slöa, sova, läsa, äta, dricka, titta på teve, spela spel och så lite då och då lufta sig. Det är perfekt skidåkarväder, både på åkrarna och i backen, men en vecka innan jul stukade jag till ena vristen, så det har haltats här. Än är jag svullen och jag kan bara ha curlingkängorna på mig när jag ska ut. Mitt i allt är också det skönt, att ha något att skylla på så jag slipper vara sådär sportig, som jag borde vara.

För länge sedan bestämde jag mig för att inte ge några nyårslöften - och det löftet har jag hållit!

Men visst vore det bra om jag äntligen bestämde mig för att bli av med en del av de där 20-25 extra kilona. För mig har det aldrig handlat om att äta något särskilt, utan att röra på mig. Enkelt, eller hur? Min "diet" är att göra av med med energi än det kommer in i munnen. Hrm, inte har jag levt så, särskilt inte nu under helgerna.

För några år sedan kom stenåldersdieten. Det lät ju så bra, att äta nyttigt och naturligt, sådant vi behöver och inget annat. Men vad katten är "stenåldersdiet" egentligen? Talar man om fiskar-samlar- och jägarstenålder? Eller bondestenålder? Stenålder i Östafrika, eller Amazonas, eller det inre av Australien, eller varför inte i Arktis?

Och var kommer olivoljan in? Den som vi behöver för att den innehåller så nyttigt fett.

Äh, jag ger inte mycket för alla olika dieter eller kosthåll som finns. Huvudsaken är minusenergi, som sagt.

---

Jag ser fram mot mycket under året. VinterOS, (fast min syster i flera år berättat hur man förstört mycket av naturen mellan Vancouver och Mount Whistler, hur deras vanliga väg blivit breddad och blivit en betalmotorväg, hur mycket av viltet runt deras by har försvunnit osv osv. Hon bor alltså ett par mil norr om Vancouver och ALLA transporter till OS-arenorna i Mount Whistler går förbi deras hus).

Jag ser fram mot en ev resa till Australien i sommar. Eller kanske det blir Island.

Jag ser fram mot en systerresa, vi har pratat om San Francisco, men det kan bli Chicago också.

Jag ser fram mot en kortresa till någon spännande stad i Europa tillsammans med maken.

Jag ser fram mot att avgå som ordförande i "min" förening, jag ska bara vara revisorssuppleant under året.

Jag ser fram mot att lägga ut bokföringen på en redovisningsbyrå. Jag blir nog av med åtminstone en tredjedel av ekonomidelen av jobbet på det sättet.

Jag ser fram mot att hinna sitta vid någon av vävstolarna någon gång ibland.

Jag ser fram mot att få huset helt klart.

Jag ser fram mot att få börja renovera kontorshuset, vedbodarna, snickarboden, fähuset, gäststugan.

Jag ser fram mot att gå någon rolig endagskurs på t ex Skansen.

Jag ser fram mot att se om det fortfarande ges kurser i möbeltapetsering här på ön, jag gick några stycken när sjuåringen var liten och jag "behövde komma ut bland folk".

Jag ser fram mot att få hit matjord, så jag kommer ett steg till på vägen mot ett köksland.

Jag ser fram mot att få ordning på fruktträd, bärbuskar, ängar, sly, instängsling (så inte rådjuren och älgarna äter upp allt jag sår och planterar).

Jag ser fram mot att köpa träningskort på något gym hyfsat nära.

Jag ser fram mot att få våra egna träningsredskap uppmonterade igen. Bara att sätta sig en trekvart på cykeln på morgonen kan göra susen.

Jag ser fram mot att få vara mer med min älskade sjuåring, att vi hittar på saker tillsammans.

Jag ser fram mot hennes kommande projekt, både tokiga uppfinningar och egna muffinsrecept (ibland blir de smältande goda, ibland blir de väldigt torra. Tror jag ska gå igenom något bra recept med henne, så hon får koll på mängden socker i förhållande till smör, ägg, mjöl, bakpulver mm).

Gott nytt TJUTIE på er!