Klumpigt!

Igår kom jag äntligen iväg på synundersökning, det var länge sedan sist. Åtminstone fyra år och på den tiden hade det hänt mycket med synen. Man skulle kunna tro att att närsyntheten skulle gå tillbaka i samma takt som åldersyntheten blir värre, men så var det inte. Jag är mer närsynt nu än för några år sedan. Inte undra på att jag tyckt det varit lite dimmigt ibland.

Jag talade om mitt främsta önskemål, att börja om med kontaktlinser efter åtta år. Jodå, det skulle säkert gå, numera finns det multifokala linser som fungerar ungefär som progressiva glasögon.
- Låter ju bra, sa jag.
Att min astigmatism inte går att åtgärda med sådana linser, fick jag ta, tyckte jag. Så snett ser jag väl inte.

Jag fick genast testa. Högra linsen kom snabbt in i ögat ("det är som att cykla, sa optikern, man glömmer aldrig hur man gör"). Vänster lins var lite svårare, men det var det förut också.

Dags för koll om det var rätt styrka. Hm, väldigt suddigt var det ändå. Jag kände mig lite besviken. Optikern lyste med sin lilla lampa i ögonen för att kolla om linserna satt rätt.

- Men du har ju ingen lins i vänsterögat! utbrast hon.

Vi tittade i linsburken. Nej, där fanns den inte. Den hade gått upp i rök. Jag rodnade, vad slarvigt av mig att genast ha bort en lins.
Jag fick en ny. Nu blev allt klarare.

Vilken befrielse! Inget som skärmar av synfältet, inget som kyler ner skallen när man är ute, inget som stör.

Men det är lite ansträngande. På eftermiddagen hade jag rätt ont i huvudet och jag kan bara tänka mig att det beror på ny styrka på linserna och att jag öht har linser igen, efter så lång tid.

Så har jag blivit ännu klumpigare än förut. I morse när jag handlade i affären, hade jag ner en hylla så paket med rostbiff, olivmortadella och basturökt skinka regnade ner på golvet.
- Hjälp, ropade jag, jag behöver hjälp här. Jag blev räddad av en kvinna i charken.

Runt hörnet var det dags igen. Då var det hundra kryddpåsar som åkte ner. Men dem fick jag upp själv på hyllan.

Jag skulle ha en påse fusilli någon minut senare. Gissa tre gånger vad som hände med resten av pastahyllan.

När jag packade i mjölk, juice och yoghurt gick det bra, jag välte inte ner någonting. Men vid frukt och grönt stötte jag till paprikorna, så det kunde ha blivit soppa, bokstavligen, av allt.

Jag är nog lite snurrig av att se allt i ett annat perspektiv, att se krokiga linjer där det egentligen är rakt. Och att jag inte har fyra decimeter fram till en specerihylla, utan kanske bara 8 centimeter.

Tur jag har backvarnare på bilen.

---

Jag har beställt glasögon också, dem får jag om ett par veckor.