Har äntligen gjort KU för "mina" snickare och lärlingar. Fick, förutom det stora datorhaveriet i maj-juni, även en bugg i löneprogrammet i november. Plötsligt blev min närmaste medarbetare (det är maken det) ingen lön alls den månaden. Jo, han fick, jag såg ju felet i tid, men av någon konstig anledning har hans lön inte blivit registrerad för november. Alltså har jag suttit och handräknat, för säkerhets skull, allas löner för hela 2009. Men nu är det klart. Puh!
Det är normalt inte svårt att göra KU, faktiskt enklare än att deklarera åt sig själv, men lite av en apa är det i januari varje år.
---
På onsdag är det övertag av vårt projekthus. Köparen har varit minst sagt krånglig och ett tag var jag rädd att det skulle gå i stöpet. Då hade det blivit tufft för vårt lilla företag. Vi skulle ha haft bankmöte i måndags, men det sköts upp i sista stund. Den oron har spökat ett tag nu.
---
Ett annat spöke dök upp häromveckan. En gammal pojkvän nämndes i ett samtal och så rullades en massa grejer upp, grejer som helst borde ha fått vara kvar längst in i hjärnan. Käre nån, vi kände "alltid" varandra, vi växte upp med föräldrar som var goda vänner, i tonåren umgicks vi intensivt ibland, så blev det en paus på flera år och så dök han upp igen, för ungefär 25 år sedan. Sedan dess har vi inte setts. Med sorg i hjärtat valde vi trots allt olika liv. Och det var mycket kvar outtalat.
Det finns saker jag ångrat i mitt liv, fr a sådant jag inte gjorde (hörde inte av mig till en vän i hennes kolsvarta stund t ex) och jag ångrar att jag var så dum den där gången. Nu blev det som det blev.
Och jag träffade, efter sju sorger och åtta bedrövelser, min älskade make och fick min fina lilla unge.
Ändå kan jag undra hur det hade blivit om inte om.
Äh, jag har väl blivit mjuk i hjärnan.
Alla går vi väl omkring med sådana "tänk om" och inte för att vi skulle vilja byta bort det vi har nu, utan för att man inte kan låta bli att fundera hur (annorlunda) livet hade kunnat se ut. Men en sak är viktig: att aldrig vara svartsjuk på det förflutna och att i kärlek handlar det inte om att vara den första utan den sista!
SvaraRadera♫
SvaraRadera"Jag tänker på dom ibland
dom vars kärlek jag aldrig vann
bara för att jag aldrig hann
och aldrig våga.
Tänk så oerhört dum jag var
dom försvann, jag stod ensam kvar
jag hade trott att man kan få svar
utan att fråga"
♫
Ja, Ulla och Anni, ni har så rätt båda två. Fast svartsjuk på det förflutna är jag ju inte, DÅ tyckte jag att jag gjorde rätt. Och jag hade inte varit riktigt den jag är utan de erfarenheter jag har gjort.
SvaraRaderaHejsan! God fortsättning på det nya året! ja,man tänker alltid "tänk om"....och det måste man väl få tänka :) Man gjorde ju ett val så småningom :)
SvaraRaderaJa du, det kan man grunna på! Jag brukar tänka att eftersom jag trivs bra med mig själv i dag så valde jag väl inte alltför tokigt. Och sant är verkligen - jag kan inte föreställa mig vem jag skulle vara om jag inte hade valt som jag gjorde.
SvaraRaderaUndrar om vi får facit någon gång, någonstans? ♥
Ibland är det märkligt vilka val i livet som leder fram till det liv man har idag... Tänk om jag inte valt att plugga miljövetenskap, då hade jag inte träffat min man....Och visst har man gjort en hel del mindre bra val i livet också, men det är en del av att var människa och att växa upp. Förhoppningsvis lär vi oss något av det? Det väljer jag att hoppas på i alla fall...
SvaraRaderaMåste säga: "skurken" i sammanhanget är min pappa som fortfarande träffar, och träffar på, div avlagda pojkvänner. En bor i närheten av pappa, en annan är med i samma förening, ytterligare en annan har samma yrke som pappa hade. Och så make nr 1, som länge var kompis med min bror (brorsan var tom best man när exet gifte om sig med sin nya fru!). Jag blir liksom inte av med dem.
SvaraRaderaMan kanske kan vända på det också, jag har genom åren valt så bra män, att min familj gärna håller kontakten ... ? ;-)
Jag älskar min man och det bästa som hänt mig är sjuåringen, som inte skulle ha funnits om jag någon gång hade valt på annorlunda sätt.