tisdag 31 januari 2012

Fick denna utmaning av en god vän

1) Vad gjorde du för tio år sedan?


Jag var väldigt gravid (för första och sista gången i mitt liv) med en livlig krabat, som maken och jag trodde skulle bli rödhårig och ha utstående öron. Rött hår hade hon och hennes ena öra stod rätt ut visade det sig när hon föddes i maj det året.
Jag pustade runt på mitt arbete och försökte hålla ut så länge jag bara orkade, men till slut blev jag sjukskriven, med preeklampsi, foglossning, karpaltunnelsyndrom och lite annat smått och gott. Men humörmässigt har jag aldrig mått så bra!
 


2) Vad gjorde du för ett år sedan?


Hm, för precis ett år sedan var det mycket snö, så antagligen skottade jag väl runt huset, när jag inte satt och huttrade inne på kontoret.

3) Fem snacks du gillar?

Blandade salta nötter, cashew, jordnötter, valnötter ... räknas choklad som snacks?

4) Fem sånger du kan hela texten till?

Bä, bä vita lamm
Trollmors vaggvisa
Du lindar av olvon
Den blomstertid nu kommer
Hej tomtegubbar

Egentligen föredrar jag dock att mima, då jag oftast sjunger på flera melodier samtidigt. Jag hör när andra sjunger fel, men inte när jag själv gör det.

5) Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär?

Skänka pengar till skolor för flickor i Indien, Pakistan och Afghanistan. Och bjuda familjen på resa till Svalbard och Grönland.

6) Fem dåliga vanor?

Har lätt för att börja på projekt, men är väldigt dålig på att avsluta dem, t ex att sy färdigt gardiner, eller att ta mig tid att solva och skeda en varp, eller sortera och karda ullen som ligger på loftet.
Har svårt att låta bli de salta nötterna.
Är ganska lat.
Stänger av uppmärksamheten när jag tänker och bearbetar en text, varpå dottern tycker jag är en sopa.
Surfar runt för mycket på nätet.

7) Fem saker du gillar att göra?

Läsa
Skriva
Laga mat
Öppna en flaska vin på fredagskvällen
Ligga kvar i sängen och läsa

8) Fem saker du aldrig skulle klä dig i, eller köpa?

Polyesterblus
Kortkort
Ärmlöst
Pastell
Palestinasjal

9) Fem favoritsaker?
 Dottern
Maken
Bonusbarnen
Vårt hus
Den ö vi bor på

10) Fem personer jag vill se göra den här utmaningen:

Valfritt för hugade :-)

måndag 30 januari 2012

C

I höstas gick den amerikanska serien "The big C" på teve. Den handlade om en kvinna mitt i livet som drabbas av cancer. Jag såg och berördes starkt.

Ungefär samtidigt var det en stor gala till förmån för Cancerfonden. I år kan de, enligt sin hemsida, dela ut 391 miljoner kronor till cancerforskning.

Häromdagen fick jag besked om att en mig mycket närstående person drabbats av bröstcancer (ännu en). Helgen har gått i chockens tecken.

Cancerfonden har bankgiro 901-9514, plusgiro 901986-0. Eller genom att SMS:a BESEGRA(mellanslag) (insamlingsid)(mellanslag) ditt namn till 72988, så skänker du 50 kronor till insamlingen.




..

onsdag 25 januari 2012

Jag har torrt på fötterna!

Se här vad jag fick av maken igår kväll:



Äntligen slipper jag bli blöt och kall när jag går i snö och slask. Säger bara muck boots.

måndag 23 januari 2012

Ibland blir det segt


Så road var jag



Inte mindre än sju gånger i förväg ringde han, den nye försäkringsmäklaren som skulle bli uppdaterad. Först en gång för att boka tid, sedan två gånger för att bekräfta den bokade tiden och så fyra gånger idag, först för att säga att han var lite försenad, sedan tre gånger för att få vägbeskrivningen repeterad. Hur han skulle köra berättade jag redan allra första gången, men han litade på sin GPS, sa han.
Fast vår adress syns inte på alla GPS:er. Det kan löna sig att hålla koll på väderstreck, slänga ett getöga på kilometerräknaren och memorera ortsnamn, säger jag bara.

Hur som helst, vi slog oss ner vid bordet och började gå igenom nuvarande försäkring och om något hade tillkommit och om något skulle bort. Vi drog listan med befintliga byggnader på gården tio gånger, till slut var maken, mäklaren och jag överens om att vi inte har två (2) lador om 150 kvm på gården, utan bara en. Lagården blev omdöpt till fårhus för att det inte skulle bli ett missförstånd. Jag kallar lagården för lagård, maken säger gamla ladan och i försäkringsbrevet stod det loge. Men om vi säger fårhus, förstår alla inblandade.
Vi har ett kontorshus/vävstuga, en gäststuga osv, inte dubbla upplagor. Vi har inte vatten indraget i gäststugan, och varken el eller vatten i ekonomibyggnaderna. I försäkringspappren stod det att vi har badrum i kontorshuset, men då får man räkna väldigt spartanskt och ta sig ett bad i diskhon.

Hela tiden, mötet tog två och en halv timme (!), kom mäklaren in på sitt egna torp någonstans i Värmland eller på sin villa i ... maken och jag fick nästan fnatt. Alltså, det är väl trevligt att höra om olika erfarenheter, men maken skulle iväg på andra ärenden och jag såg min planering för dagen försvinna all världens väg.

Dessutom berättade mäklaren om att han visst kan tänka sig vargar, men inte i Sverige. Jag sparkade på makens fötter, för att han inte skulle ge sig in i en vargdebatt, och för att komma ihåg att inte själv göra det. Så kom vi in på jakt, vildsvin, räv, fårskötsel, vedhuggning, bärodling, musfällor, vilken katt som inte längre ska stå kvar i djurförsäkringen, eldragning ...
kort sagt, mötet skulle kunna ha klarats av på mindre än en timme, men jag tror att mäklaren hade suttit i karantän eller nåt, så som han höll låda. Och som allt mellan himmel och jord tröskades igenom. Puh!
Vår förre kontakt på försäkringsbolaget kom ut, tittade på husen, mätte upp dem och var snabbt klar.

Men så blev det ju dubbel uppsättning av vissa byggnader också.

onsdag 18 januari 2012

Curlingföräldrar vet ni ju vad det är


men har ni hört talas om curlingmattar och curlinghussar? Det är maken och jag i ett nötskal det. Vi har, just nu får jag tillägga, en leonberger, två katter (en är på vift) och fyra får. De tre tackorna ser väldigt dräktiga ut, som om de bär på tre lamm vardera, men det får vi hoppas att de inte gör, det räcker med ett eller möjligen två lamm per tacka. Dessutom har jag flera fågelbord i träden utanför köksfönstren, kan man räkna det som att jag "har" hundra talgoxar, sidensvansar, blåmesar, nötväckor, hackspettar, koltrastar och allt vad det är, också?

Hur som helst, vi studsar genast upp när hunden tycker att det är dags att gå en sväng. Vi studsar alltid upp när katterna jamar, för de har inte så mycket mat kvar i sina skålar (som om de inte skulle överleva en halvtimme till, de har rätt mycket hull båda två). Vi studsar fram när fåren bräker på oss, när vi går mellan husen. De har kommit på i vilken hörna av hagen de ska stå för att hålla koll på oss. Och vi som trodde att vi skulle kunna vara lite hemliga när vi flyttade dem till vinterhagen bakom lagården.
Jag studsar ut för att fylla på fågelborden när "mina" fåglar sätter sig på dropplåten och kikar in genom fönstret.

Baggen brölar, av vilken orsak är vi inte riktigt säkra på, men vi tror åtminstone att det är för att han alltid känner sig förfördelad för att han inte får kraftfoder. Men det är ett big no-no, han kan få urinsten av det. Så när tackorna ska få sin dagliga dos, lockar vi först ut alla fyra i hagen, så håller maken baggen medan jag lockar in tackorna igen. När de ätit upp sitt godis (alltså, verkligen, det luktar starkt och faktiskt rätt illa, man måste vara ett får för att gilla det), öppnar jag luckan så att baggen kan komma in igen. Han rusar då fram mot burken för att se om det kan finnas någon liten kraftfoderpellet kvar, han knuffar tackorna så de flyger och far. I sin besvikelse över att tackorna länsat burken, bräker han ännu mer.
"Bäääähääää, en annan viiiiiilll ocksåååå haaaaa. Duuuuummma määähääänniskor."
Så försöker han passa på att stångas lite, om någon av oss är kaxig nog att vända ryggen mot honom.

Honom fjäskar vi för på annat sätt. Med knäckebröd.

tisdag 10 januari 2012

Drömtillvaro


Här sover jag inte bra just nu



Jag har haft svårt att sova de senaste nätterna. Jag tänker att det har med fullmånen att göra, att jag blir störd av det extra starka ljuset. Hur som helst, jag sover någon timme eller halvtimme i taget, så vaknar jag och snurrar runt ett tag, tills jag lyckas somna om.
Så drömmer jag hela tiden, i natten känns drömmarna som rena skräckhistorierna, men när jag fått lite perspektiv på dem, är de väl inte så ruskiga.
Kanske.

Men när jag snurrar runt i sängen och försöker få lite ordning på kroppstemperaturen - ena minuten är jag genomsvettig, nästa minut fryser jag, är det så det ska vara när man är i en särskild ålder? - minns jag en film med Liam Neeson. En riktigt ruskig film maken och jag såg för något år sedan. Den handlar om en mordisk begravningsentreprenör, som så att säga skaffar sig nya kunder hela tiden. När hans offer ligger sminkade i sina kistor fotograferar han dem och hänger upp bilderna på väggen i sitt sovrum, som ser ut som en klostercell, lika kal och spartansk.
Då blir det ännu svårare att somna om. Jag lyssnar på makens andetag och försöker intala mig att det bara var en film, som dessutom var ganska ologisk. Polisen i filmen gör aldrig några utredningar, och det vet ju jag efter några hundra avsnitt av CSI, att de alltid letar efter - och hittar - spår av hårstrån, saliv, ett speciellt tyg som bara finns i en viss bilmodells framsäte, som tillverkades bara under två sommarmånader när det var extra mycket solstormar och därmed extra många larver av den sällsynta äckelpäckelspybaggen som bara lever i det inre av Amazonas djungler, där en av råvarorna till tyget tas. Och med hjälp av biltillverkarens noggranna kundregister hittar man en möjlig mördare.

Ja, ni vet. Det är ju så polisarbete går till, eller hur.

Nu när jag har skrivit om denna spökiga film, kanske jag snart kan lämna den bakom mig, men jag ska erkänna, jag kollar alltid en extra gång i bakspegeln när jag kör bil sena kvällar.

Min drömtillvaro just nu är att få sova en hel obruten natt. Det blir väl bättre när månen går in i en ny fas och att det är vardag igen, med vanliga rutiner.