Curlingföräldrar vet ni ju vad det är

men har ni hört talas om curlingmattar och curlinghussar? Det är maken och jag i ett nötskal det. Vi har, just nu får jag tillägga, en leonberger, två katter (en är på vift) och fyra får. De tre tackorna ser väldigt dräktiga ut, som om de bär på tre lamm vardera, men det får vi hoppas att de inte gör, det räcker med ett eller möjligen två lamm per tacka. Dessutom har jag flera fågelbord i träden utanför köksfönstren, kan man räkna det som att jag "har" hundra talgoxar, sidensvansar, blåmesar, nötväckor, hackspettar, koltrastar och allt vad det är, också?

Hur som helst, vi studsar genast upp när hunden tycker att det är dags att gå en sväng. Vi studsar alltid upp när katterna jamar, för de har inte så mycket mat kvar i sina skålar (som om de inte skulle överleva en halvtimme till, de har rätt mycket hull båda två). Vi studsar fram när fåren bräker på oss, när vi går mellan husen. De har kommit på i vilken hörna av hagen de ska stå för att hålla koll på oss. Och vi som trodde att vi skulle kunna vara lite hemliga när vi flyttade dem till vinterhagen bakom lagården.
Jag studsar ut för att fylla på fågelborden när "mina" fåglar sätter sig på dropplåten och kikar in genom fönstret.

Baggen brölar, av vilken orsak är vi inte riktigt säkra på, men vi tror åtminstone att det är för att han alltid känner sig förfördelad för att han inte får kraftfoder. Men det är ett big no-no, han kan få urinsten av det. Så när tackorna ska få sin dagliga dos, lockar vi först ut alla fyra i hagen, så håller maken baggen medan jag lockar in tackorna igen. När de ätit upp sitt godis (alltså, verkligen, det luktar starkt och faktiskt rätt illa, man måste vara ett får för att gilla det), öppnar jag luckan så att baggen kan komma in igen. Han rusar då fram mot burken för att se om det kan finnas någon liten kraftfoderpellet kvar, han knuffar tackorna så de flyger och far. I sin besvikelse över att tackorna länsat burken, bräker han ännu mer.
"Bäääähääää, en annan viiiiiilll ocksåååå haaaaa. Duuuuummma määähääänniskor."
Så försöker han passa på att stångas lite, om någon av oss är kaxig nog att vända ryggen mot honom.

Honom fjäskar vi för på annat sätt. Med knäckebröd.

Hellre gnatar jag än curlar

Jag såg inte den nya såpan "Ung och  bortskämd" och det är jag glad för. Jag såg en del av "Debatt" i går kväll som handlade om programmet och kände mig spyfärdig. Inte av de aningslösa unga vuxna, de kändes ändå mest som bimbos, men av deras föräldrar.
Hur kan man ha mage att påstå att man inte älskar sitt barn om man inte åker hem till henne/hon och städar lägenheten? Plockar undan hennes smutskläder, diskar, skurar toaletten och t o m drar på henne strumporna?
- Men hon är ju så kreativ, kläcker en mamma ur sig, hon måste ju få tid att dansa och blogga.

Minskar kreativiteten om man städar upp efter sig? Skulle inte tro det.

En annan kvinna i publiken framhöll att sådana här bortskämda 20-åriga bebisar blir helt oattraktiva på arbetsmarknaden, de har ju aldrig lärt sig att även tråkiga uppgifter måste utföras. Även det mest fantastiska drömjobbet innehåller moment som är trista.

Guskelov, säger jag bara, att maken och jag lär ungarna, nu 14,12 och 8, att hålla någorlunda ordning i sina rum, att de två äldre ska turas om att göra rent i badrummet resp dammsuga, att deras kläder inte blir tvättade om de inte bär upp dem till tvättstugan, att hunden ska ha mat och vatten varje dag, att öäxorna ska läsas, att middagsbordet ska dukas av osv osv.

Hellre gnatar jag än daltar.