onsdag 30 maj 2012

Inför OS

Den svenska friidrottstruppen lär bli liten till detta OS. Susanna Kallur har inte kunnat träna för fullt på länge och nu meddelar DN att hon inte ska tävla i Oslo i början av juni. Hon har en dryg månad på sig att klara kvalgränsen på 12.80.
Sorry, Sanna, jag förstår att du inte vill ge upp, men jag tror inte det kommer att gå.

Häromdagen meddelade Christian Olsson att han slutar med tresteg. Lättbegripligt, hur många år har han kämpat för att kunna hoppa långt igen? Hur många skador har han dragits med?

Nja, vi får nog vara glada om det blir någon enstaka semifinal/finalplats.

Men vi kan ju hoppas på Therese Alshammar och Sarah Sjöström, klara medaljhopp båda två.


DN


DN



måndag 28 maj 2012

Jönsson, Le Moine, Wiberg och Wieslander

Nu är de bara fyra kvar i Mästarnas Mästare. På lördag stundar Hell Week och den sista nattduellen. Äntligen säger jag, för nog har nattduellerna alltid varit spännande, men denna säsong är de för spännande. Jag står knappt ut med att se på dem. I lördagens avsnitt när Anders Järryd åkte ur var det väldigt mycket testoreston med huvudbankningar och möbelvältande. Jösses, Jönsson har ju en likadan vargblick som Foppa hade när det begav sig. Och att Järryd har ett hett humör visade sig också.
På söndag vet vi vem som blivit årets Mästarnas Mästare.

Jag vet inte om jag missat något, men nu verkar reglerna i nattduellen ha ändrats. För visst var det väl så tidigare att det var målfoto som användes om båda fick tag på staven? Nu verkar inte det ha lika stor betydelse, snarare är det mer så att den som inte släpper taget och sliter till sig staven vinner ronden.

När Ljungskog vann mot Schwartz tyckte jag nog att det var på det sättet. Jag kunde inte se vem som var först, men det var onekligen Ljungskog som drog till sig staven. Nja, jag gillar det inte. Igår åkte hon dock helt rättvist ut. Hon hade en delseger, men kom sist eller näst sist i nästan alla andra deltävlingar.

Sedan har jag kommit fram till att årets upplägg med två omgångar tävlande, med sex stycken per omgång, inte var klockrent. Svt kanske sparar lite pengar på det, men å andra sidan, programmet kan inte vara särskilt dyrt att producera. Jag gillade när alla var tillsammans från början, när man fick se hur många fann nya vänner och andra fortsatte älta gammalt (läs Holm och Sjöberg). Nu blir det lätt tjatigt med deltävlingarna som ju måste genomföras två gånger. spännande är det verkligen inte med att se idrottare försöka få en spik.

Någon som är helt klockren är Micke Leijnegard som programledare. Han möter idrottarna med stor respekt och han verkar verkligen mena att det var en stor ära att få träffa XYZ i tävlingarna, när h*n har blivit utslagen i nattduellen.  Stor heder åt dig, Micke och må du aldrig tacka ja till att bli programledare för något program i stil med "Smartare än en femteklassare" eller "Minuten". Du är alldeles för bra för det.


Ps. Vem jag hejar på nu? Gissa tre gånger. ;-)

Svt




fredag 25 maj 2012

Projektarbeten i syrenernas tid

Både maken och jag startar gärna nya projekt. Hela tiden. Att vi ofta har gamla oavslutade projekt bekymrar inte oss. Att vår tioåring gör likadant är kanske inte så konstigt, huset översvämmas av hennes nya uppfinningar och bra-att-ha-saker.

Nu är klarbärsträden överblommade, nu ser de inte alls lika romantiska ut, det skira är borta. Men snart kommer det (mitt tycke) sura bär. Kanske är någon intresserad av att plocka för att göra sylt på dem?
I stället blir vi alldeles yra i våra näsor av syrendoften.


Så här ser det ut vid vår entrétrapp, som går ner till huset.

Här kan man ta sitt förmiddagskaffe om man inte är rädd för sol. Och det är man, parasoll ska införskaffas.
Man ser spår av ett av mina projekt, maskrosrensning. Jag kom inte långt förra helgen.

Jag vet inte hur det är där ni bor, men på denna ö tycker fästingar väldigt mycket om att bo i syrener. Jag ska ansa här, när blomningen är över.


Jag funderar på om vår lillstuga kan passa som bed&breakfast under sommaren. Det är mycket som ska renoveras och målas och fixas och donas och ... men det finns ju syrener vid verandan. Det förlåter mycket.

Om en månad är det midsommar och tills dess ska all ved vara kluven och staplad. Maken har ett projekt att ta itu med.



Fast en liten bit har han kommit.



Jag besökte en av öns alla handelsträdgårdar idag. Det här är mitt projekt just nu, att få växterna i jord respektive kruka och så komplettera med fler växter. Pelargonerna räcker aldrig till.




Jag avslutar med en blomburk, ett av tioåringens påhitt. Jag tycker det blev så fint med syrenburken. Den håller sådär någon halvtimme ;-)


lördag 19 maj 2012

Socker och hennes systrar har flyttat till Klarbärsdalen

De betar av rätt fort, våra får. När de tycker att det börjar bli tunt i hagen sätter de igång med att bräka och bräka. Nästan alltid så fort de ser oss, men också även om de inte ser oss. För kanske har vi glömt bort dem annars?

Att flytta på våra sammanlagt sju får kräver vissa förberedelser. Först ska de stängas in så de inte rymmer (fast det kan de göra ändå, eftersom gräset alltid är grönare någon annanstans). Sedan ska maken klippa gräset där han ska sätta upp det flyttbara elstängslet i den nya hagen. Sedan ska någon av oss hämta kraftfoder i en hink för att lätt locka med oss fåren, så de inte stannar på vägen och äter på fel ställe. Så in i den nya hagen där de äntligen får kraftfodret. Så brukar de gå husesyn, det vill säga att de går längs med stängslet och inspekterar hagen. Därefter börjar de äta. Och äta. Och äta.

På upptäcksfärd



Idag åt de oavbrutet i en och en halv timme innan de kunde varva ner lite och börja idissla i skuggan av klarbärsträden.


Det är knappt Flingan, Mimmi och Socker syns i gräset


Nu är de tysta, nu behöver de inte bräka på flera dagar.



Vila på maten


Så småningom, när de betat av här, får de flytta längre in bland klarbärsträden.


Det är vackert, men snårigt


När det är avbetat här, kan de antingen flytta till Ekbacken, (ja, vi har ju både tall, björk och lönn där också, men det låter onekligen pampigare med Ekbacken), eller till Äppelängen, eller Berget eller ...


Ekbacken skymtar i bakgrunden




fredag 18 maj 2012

Noll koll-temat fortsätter

Vår tvättmaskin vägrade tvätta. Ett envist felmeddelande kom upp hela tiden, F18, vilket betyder att antingen är pumpen igensatt eller så har något fastnat i tömningsslangen eller ev i avloppsslangens böj, detta enligt maskinens instruktionshäfte.
Både maken och jag har kollat och kollat, och testat maskinen flera gånger, men det förtretliga F18 lyste mot oss hela tiden.
Jag ringde en hushållsmaskinsreparatör som hade fått ett återbud och kunde komma direkt. Nu är det lite svårt att hitta ut till oss, det finns inga skyltar till vår lilla gård, utan vi brukar be förstagångsbesökare att ringa när de har kommit till en av öns alla kyrkor. Då brukar det vara lite lättare att beskriva hur de ska köra.
Men det finns tillfällen då det inte räcker.

Så var det idag.
- Sa du 800 meter från kyrkan? Nu har jag kört 1,5 km och ser inga lador jag ska köra in mellan. Inga hästar heller, faktiskt.

Det är en bedrift att inte se några hästar i den här delen av vår ö, jag har nog skrivit det tidigare, men det kan gott upprepas, det finns lika många hästar här som det finns människor. Hästarna är överallt.

Reparatören kom fram till slut. Jag visade honom tvättmaskinen och han började testa och kolla, precis som vi själva gjort. Efter några minuter var han klar.
- Tvättmaskinen är det inget fel på, men det kan vara något stopp här, sa han och pekade på där avloppsslangen anslöt till själva avloppet.
- Ni måste borra upp ett större hål. Jag behöver en faktureringsadress.

Han åkte och maken kom in. Jag återberättade vad reparatören sagt och maken suckade. Han skruvade loss avloppsslangen (igen) medan han muttrade om att det ju var samma dimension på allt som var anslutet till varandra. Men så tog han loss själva röret ner i golvet.

Ojojoj, där låg det mysiga grejer minsann. En tjock grå luddkorv, nästan en halvmeter lång. Där fanns klet. Där fanns något annat onämnbart. Allt skräp och snusk plockades bort och slängdes, så skruvade maken ihop allt igen, efter att ha gjort rent alla prylar.

Nu testar jag på ett kortprogram om det går att tvätta, jag har många, många omgångar lakan och handdukar, träningskläder, underkläder ... att gå igenom.

Jag håller tummarna.

Att ta hem en reparatör kostade, håll i er: 950:- (inkl eller exkl moms framgick inte). De pengarna hade vi kunnat göra något roligare för.



torsdag 17 maj 2012

Om man inte har så bra koll

kan man fastna i fällor som den här: (jag saxar ur ett av alla mejl som inte fastnar i spamfiltret)

"Hej vän." (hej vän?)


"Jag skriver dig om en affärsidé som kommer att vara en enorm fördel för oss båda. I min avdelning, som är chef London Regional Office upptäckte jag en summa på £ 16,5 miljoner (sexton miljoner och 500 tusen pund) på ett konto som tillhör en av våra utländska kunder Late Business Mogul" (milde tid, jag blir sååååå imponerad)" Mr M S M miljardär, en Judisk från Mexiko som var ett offer för en helikopterkrasch 10 Jan, 2010, döda honom och hans familjemedlemmar. S var 46-år gammal. Även i helikoptern vid tidpunkten för olyckan var hans hustru, deras son A (Alberto) och hans dotter-in-law. Piloten var också död.

Vid valet av kontaktar du är upphetsad av geografisk karaktär av var du bor," (hahaha) "i synnerhet på grund av känslighet för transaktionen och sekretessen här. Nu är vår bank har väntat på någon av de anhöriga att komma upp för påståendet men ingen har gjort det. Jag personligen har tappat målet att hitta släktingar, jag söker ditt medgivande att presentera dig som de närmast anhöriga / Kommer bidragsmottagaren till den avlidna så att intäkterna från detta konto värderas till 16,5 miljoner pund kan utbetalas till dig.

Detta kommer att betalas ut eller delas i dessa procentsatser, 60% för mig och 40% till dig."(mmm, bra deal)  "Jag har fått alla nödvändiga juridiska dokument som kan användas för att backa upp detta påstående vi gör. Allt jag behöver är att fylla i ditt namn till handlingarna och legalisera det i domstol här för att visa dig som den rättmätiga förmånstagaren. Allt jag behöver nu är din ärliga samarbete, sekretess och pålitlighet för att vi ser denna transaktion igenom. Jag garanterar er att detta kommer att genomföras under ett legitimt system som skyddar dig mot eventuella brott mot lagen.

Snälla, ge mig följande, som vi har 7 dagar att köra igenom det. Detta är mycket brådskande TACK.


1. Fullständigt namn:

2. Din Direkt Mobilnummer:

3. Din Kontakt Adress:

4. Yrke:

5. Ålder:

6. Sex:

7. Nationalitet:


Efter att ha gått igenom ett metodiskt söka, jag bestämde mig för att kontakta dig hoppas att du kommer att finna detta förslag intressant. Var på din bekräftelse av detta meddelande och ange ditt intresse jag kommer förse dig med mer information.

Sträva efter att meddela mig ert beslut snarare än att hålla mig väntar.

Tacka dig i väntan på din gynnsam svar.

Hälsningar"

osv



Tycker ni jag ska slå till? Jag menar, jag är ju "upphetsad av geografisk karaktär av var jag bor". Vad sjutton kan det betyda egentligen? Nog för att jag trivs väldigt bra på min ö, men upphetsad av geografisk karaktär?
Nä, jag tror jag avstår.









tisdag 15 maj 2012

När man inte har så bra koll

kan det bli så här när man hastar ut med hunden.


Tur det inte var två vänsterskor.

Tyckte det kändes lite olika om fötterna.

måndag 14 maj 2012

Staden är ... Oskarshamn

och Susjos svarade rätt! :-) Ytterligare en person svarade rätt, via mejl. Snyggt jobbat, båda två!

Författaren är Elin Wägner. Hon föddes i Lund, men bodde i många år i Småland. Stationshuset i Oskarshamn är byggnadsminne, uppfört 1906 i "nordisk renässansstil" enl Wikipedia, men jag skulle nog gärna vilja kalla det för jugend. Hur som helst är byggnaden pampig. Järnvägsknuten som rälsbussen går till är förstås Nässjö.

Man kan ta båt till Gotland från Oskarshamn, om man nu inte känner för en dagsutflykt till Blå Jungfrun, dit det går säsongsvisa damresor (blink, blink).

Rådjursskulpturen i stadsparken är gjord av Arvid Källström från Påskallavik och morfar till Håkan Juholt. Juholt är förstås den som har ordet till yrke och som bott i Stockholm på senare år.

Vem som gjort den här skulpturen vet inte jag, jag har inte lyckats få fram information.



Oskarshamn hette tidigare Döderhultsvik och naturligtvis tänker jag på "Döderhultarn" Axel Peterson när jag skriver om hans museum. Museet är stadens stora "måste".

fredag 11 maj 2012

Gissa staden

Jag har gjort en resa någonstans i Sverige. Var har jag varit? Här är några ledtrådar:

Rälsbussen har namn efter en författare som levde många år i landskapet. H*n skrev om bl a mänskliga rättigheter och miljö.

Stationshuset minner om forna tider, då denna stad var mer i ropet. Lite för pampigt för skramliga rälsbussar, tycker jag nog. Eller om det är så att det borde vara puffande ånglok på sträckan.


Staden är bitvis mycket pittoresk med rara små trähus och branta gator. Trottoarerna utgörs av trappor, jag kan tänka mig hur halt det annars kan vara att gå här om vintern.



I dessa kvarter är det trångt. Till och med på Kungsgatan måste byggmästarna maka lite på sig.


I staden finns kunniga stenläggare.



Visst ser det prydligt ut.



Tur att kvarteret är döpt efter sin egenskap.

Men man kan ju fundera på hur kommunen/staden tänkt när det gäller stadsplanering. Mitt i trähusgyttret och de pampiga borgarskapshusen med storstadsambitioner från 1870-1890-talen kommer sådana här klossar.





För mig som bor på en ö i en sötvattensjö, känns det väldigt uppfriskande med lite saltvattendoft. Staden jag besökt har färjetrafik till platser bortom horisonten. Men jag undrar om inte den närmaste destinationen kan anas på mitt foto. Det är inte mycket mer än en klippa i havet. Klippan, eller för all del ön, är känd för sina säsongsvisa "damresor".


Ja, staden har alltså järnväg och en rälsbuss som går i skytteltrafik till en av landets järnvägsknutar. Men trafiken är inte mer frekvent än att man kan ta sig en långpromenad utmed rälsen.



Staden har många statyer och fontäner. Observera det i mitt tycke kitschiga rådjuret högst upp i det konstgjorda fallet.



Då tycker jag den här fontänen är roligare.



Landmärke



Staden hade ett annat namn tidigare, ett namn som numera mest lever kvar som tillnamn till en av stadens söner. Mannen hette egentligen Axel i förnamn, (efternamnet håller jag hemligt en stund till). Axel har ett eget museum.

Jag bodde på ett centralt beläget hotell och det var tur det. Att jag hade nära till allt, menar jag. Rummet var mer likt en skrubb och så här var utsikten från mitt fönster:


Behöver ni fler ledtrådar?

Landskapet har mil och åter mil av sådana här kulturlämningar:


Och så sista ledtråden. Staden har fostrat ytterligare en riktigt känd person. Den personen har ordet som yrke. De senaste åren har han vistats mer i Stockholm än på sin hemort, men dialekten har han behållit.

Så, var har jag varit?

tisdag 8 maj 2012

Utseende

Jag håller på och experimenterar lite, det har ni nog sett. Jag har bytt bloggmall ett par gånger och det blir nog åtminstone en gång till. Den här är väl rätt okej, men färgerna är ganska fisiga, tycker jag. Till och med mina foton (eller bilder från clip-art) ser alldeles urblekta ut och det gillar jag inte.

Inte för att jag är någon superestet, men ändå, någon blekfis är jag inte.

Så det så.

Ur barnamun

- Om du har en kula och ett lejon på ena sidan om dej och en puma på andra sidan, vilket djur skjuter du?

- Hm, låt mej tänka, hm, vänta, jag skjuter nog puman, för lejon äter mer as än egna rov och så får jag hoppas på att lejonet ger sej på puman och så kan jag springa iväg.

- Fel, fel, fel. Man ska skjuta lejonet såklart, och så sätter man sej i puman och kör iväg!

- Hur tänker du nu, älskade dotter?

- Meeeen, mamma, puman är ju en bil, ju.

(Maken och jag börjar skratta).

- Aha, du tänker på nog att det finns en bil som heter Jaguar!

- Ja just det. Jaguar, sa jag inte det?
 
 
---
 
 
- Vad är det för likhet mellan en glass och en elefant?

- Eh, vet inte, vad?

- Båda börjar på G.

- G? Elefant börjar väl inte på G?

- Jorå, elefanten heter Gunnar.

måndag 7 maj 2012

söndag 6 maj 2012

Gamla mästare

Nu är vi mitt uppe i årets "Mästarnas Mästare", familjens absoluta favoritprogram. Det finns alltid någon att tycka mer om, någon annan att minnas, ytterligare någon som vi unisont säger "men HON (eller HAN), att h*n var så himla bra, det fattade vi ju inte, ojojoj, vilka meriter."

Jag vill inte påstå att vi är sportfånar hela gänget, men nog är det kul med idrott ändå. I alla fall skidor (jag), friidrott (jag), simning och simhopp (jag), boxning (maken), ishockey (maken), gymnastik (nioåringen och fjortonåringen) ...

Jag är dock inte säker på att jag gillar årets upplägg med sex tävlande som ställs mot varandra i några program och så ska två av dem gå till semifinal. Därefter presenteras de övriga sex tävlande. Det blir i och för sig mindre av kotterier och tjafs, men möjligheten till de oväntade vänskapsbanden - som jag faktiskt tror på att de knyts - blir ju också färre.

Vem som är min favorit så här långt?

Tja, eftersom jag minns OS 1972 när Gunnar Larsson vann med två tusendels sekund så håller jag ju lite extra på honom. Men jag tror inte att han kommer stå som slutlig segrare. Annichen Kringstad har imponerat hittills. Kanske det är dags för en kvinna i år?

De i övriga startfältet har vi ju inte sett än, men som slalomälskare håller jag även på Pernilla Wiberg. Och så hoppas jag ju att min idol Anja Pärson kan om något år eller så övertalas att ställa upp i programmet.

Länken visar förra veckans program: http://svtplay.se/t/104061/mastarnas_mastare

torsdag 3 maj 2012

Prosit

Och som jag nyser och kladdar. Det är rent märkvärdigt hur röd man kan bli om näsan. En fördel att bli förkyld nu är att folk tror att det är bara vanlig pollenallergi, så de stirrar inte så mycket ändå.

Mycket papper går det åt.

onsdag 2 maj 2012

Stigar

Så här kan en vanlig liten stig se ut på min ö.



Lugnt, med många intressanta dofter. Här går man.

Så här kan en vanlig liten grusväg se ut på min ö.




Här kan man också gå. Eller köra bil, långsamt.


Helt annorlunda ser det ut på andra små stigar och vägar.



Så här kan det också se ut. Här går man inte, här sker andra aktiviteter.

Gissa nu tre gånger vilken typ av stig eller väg jag föredrar.


tisdag 1 maj 2012

Steg

Häromdagen fick jag äntligen tummen ur och bytte batteri i min stegräknare. Det var nog ett år sedan jag senast använde den och även om jag köpte ett nytt batteri för länge sedan, sådär några dagar efter det gamla tog slut, är det en liten uppgift som aldrig blev av att utföra. Jag skulle nog kunna få ihop en lista värdig en av landets tjockare telefonkataloger (de som fortfarande finns i pappersform) över uppgifter som aldrig blir av.

Dagen innan hade jag anmält mig till en tränings- och viktminskningsgrupp och fått en stegräknare där. Det är skillnad på stegräknare och stegräknare. Min gamla, röda, visade i lördags på över 15 000 steg. Den nya beiga (såklart är den beige) visade på drygt 9 000 steg. Den beiga är mer känslig, den ska vara i ett visst läge för att räkna stegen, men en differens på 6 000 steg är inte acceptabelt.

Jag fortsatte i söndags. Då var skillnaden mindre, 13 500 steg med den röda och 11 600 enligt den beiga.

Igår hände något jag inte förväntat mig. Jag hade hunnit få ihop 1 000 steg med den röda medan den beiga fortfarande stod på noll. NOLL. Det var då själva ...

...man kan inte röra sig i vårt hus, gå ut i köket till exempel, eller ta sig till ladugården och släppa ut fåren utan att gå. Noll steg är en omöjlighet.

Jag bestämde mig för att strunta i det och hädanefter bara använda den röda. Den visar ju dessutom hur långt jag gått, hur många steg jag tagit som räknas som "aerobics-steg" och så vidare. Men jag hade båda i höger jeansficka. Jag kollade stegräknarna igen strax före middag. Då hade den beiga plötsligt börjat spurta lite och ta in på den röda. Där det förut var 1 000 stegs skillnad var det alltså bara 600 stegs skillnad. Okej.

Jag kanske ska köra med båda i alla fall, tänkte jag. Ett bra beslut visade det sig. Den beiga kom ikapp och förbi den röda. Vid läggdags visade den röda 13 668 steg, den beiga 13 848 steg.

Vilket jag antecknat i min lilla bok som jag ska visa i morgon på första hälsosamtalet? Resultatet från den beiga. Naturligtvis.

Så gör väl alla?