Jag har gjort en resa någonstans i Sverige. Var har jag varit? Här är några ledtrådar:
Rälsbussen har namn efter en författare som levde många år i landskapet. H*n skrev om bl a mänskliga rättigheter och miljö.
Stationshuset minner om forna tider, då denna stad var mer i ropet. Lite för pampigt för skramliga rälsbussar, tycker jag nog. Eller om det är så att det borde vara puffande ånglok på sträckan.
Staden är bitvis mycket pittoresk med rara små trähus och branta gator. Trottoarerna utgörs av trappor, jag kan tänka mig hur halt det annars kan vara att gå här om vintern.
I dessa kvarter är det trångt. Till och med på Kungsgatan måste byggmästarna maka lite på sig.
I staden finns kunniga stenläggare.
Visst ser det prydligt ut.
Tur att kvarteret är döpt efter sin egenskap.
Men man kan ju fundera på hur kommunen/staden tänkt när det gäller stadsplanering. Mitt i trähusgyttret och de pampiga borgarskapshusen med storstadsambitioner från 1870-1890-talen kommer sådana här klossar.
För mig som bor på en ö i en sötvattensjö, känns det väldigt uppfriskande med lite saltvattendoft. Staden jag besökt har färjetrafik till platser bortom horisonten. Men jag undrar om inte den närmaste destinationen kan anas på mitt foto. Det är inte mycket mer än en klippa i havet. Klippan, eller för all del ön, är känd för sina säsongsvisa "damresor".
Ja, staden har alltså järnväg och en rälsbuss som går i skytteltrafik till en av landets järnvägsknutar. Men trafiken är inte mer frekvent än att man kan ta sig en långpromenad utmed rälsen.
Staden har många statyer och fontäner. Observera det i mitt tycke kitschiga rådjuret högst upp i det konstgjorda fallet.
Då tycker jag den här fontänen är roligare.
Landmärke
Staden hade ett annat namn tidigare, ett namn som numera mest lever kvar som tillnamn till en av stadens söner. Mannen hette egentligen Axel i förnamn, (efternamnet håller jag hemligt en stund till). Axel har ett eget museum.
Jag bodde på ett centralt beläget hotell och det var tur det. Att jag hade nära till allt, menar jag. Rummet var mer likt en skrubb och så här var utsikten från mitt fönster:
Behöver ni fler ledtrådar?
Landskapet har mil och åter mil av sådana här kulturlämningar:
Och så sista ledtråden. Staden har fostrat ytterligare en riktigt känd person. Den personen har ordet som yrke. De senaste åren har han vistats mer i Stockholm än på sin hemort, men dialekten har han behållit.
Så, var har jag varit?
