söndag 31 juli 2011

Man är mans gamman

Vad vore man utan familj och vänner? Just ingenting, ett litet sandkorn, en dammtuss i vinden. Ibland sammanfaller familjen och vännerna, vänner som man känt så länge, att de blivit en del av ens familj, fast inga blodsband eller juridiska avtal finns.

Igår kom familjen E på besök, med äldste sonen i spetsen, han som min nioåring lekt och umgåtts med sedan de var två och ett halvt, tre år sådär.
Strax därefter kom familjen M, med merparten av sin stora barnaskara. Pappa M var en av mina uppdragsgivare när jag försökte mig på en frilanskarriär som journalist för sådär 25 år sedan, mamma M lärde jag känna ett par år senare. Respektive familj hade inte träffat varandra tidigare.

Det spelade snart ingen roll, rätt var det var satt vi sexton personer och pratade, lekte, många badade, eller hoppade på studsmattan, vi grillade och åt och åt och åt, och pratade och skrattade ... vi njöt i kvällssolen. Först när det blivit så skumt att vi inte längre såg våra kaffekoppar och vinglas, gick vi in. Barnen var kvar ute någon timme till.

Tonåringarna körde fyrhjuling runt byn.

Vilken härlig kväll!

fredag 29 juli 2011

Ikväll

ska jag parkera mig framför teven och tokheja på alla idrottare på DN-galan. Svensk friidrott är väl inte så mycket att hänga i granen för närvarande, men det spelar ingen som helst roll egentligen, häck, kula, höjdhopp, långdistans, sprint m fl grenar är hur ändå spännande som helst. Och jag ska hålla tummarna för Angelika Bengtsson, ett stjärnskott som nyss satt svenskt rekord i stavhopp. Hon kan knappast utmana Isinbajeva, men lite kittlar det allt när B har hoppat 4,57 och I har hoppat "bara" 4,60 i år. Men det finns ju fler som kan, Strutz har hoppat 4,78 och Spiegelburg 4,75. T ex.

Bara det inte blåser för hårt, stavhopp är ju så väderkänsligt.

Och vem vinner herrarnas spjut, blir det Thorkildsen eller Pitkämäki? Det skiljer bara sex ynka centimeter på deras personbästa, men nästan precis 3 m i säsongsbästa. T har i år kastat 88,30 och P 85,33.

Och visst, 200 m med Bolt blir en höjdare. Och 400 m. Och ...

DN

DN

torsdag 28 juli 2011

Sommar

Idag lyssnade jag på nästan hela Sommarprogrammet. * Idag talade läkaren Claes Hultling om hur en olycka ändrade hans liv och hur han fått ompröva mycket. Om ni missade det, går programmet i repris i P1 ikväll kl 22.




*Oftast blir det bara brottstycken jag hör. Tyvärr.

onsdag 27 juli 2011

Några dagar senare

Får man skratta? Får man njuta av nuet? Får man vara stolt och glad över det man har?

Ja, är mitt enkla svar. Man får det. Även om fredagens hemskheter kommer leva kvar i våra sinnen länge.

På så många ställen runt om kastar bloggare, tyckare, newsmillare m fl ur sig en massa ord. Ord som snart betyder något annat än de gjorde förra onsdagen.

De närmast drabbade kommer behöva lång tid för att gå vidare, men jag är, faktiskt, övertygad om att de gör det. Så småningom.

Det vi andra nu ska göra är något annat. Vi ska engagera oss mer, vi ska agera, vi ska visa vår humanism.

Nu är jag där själv snart, jag kastar ur mig en massa ord.

Jag avslutar idag med att stolt skryta med min nioåring, min envisa, bita-ihop-käkarna-fast-man-är-helt-slut-nioåring, som har klarat simborgarmärket. Hon har orkat simma 200 m på djupt vatten. Jag höll uppsikt på bryggan och räknade längder.

söndag 17 juli 2011

Nördigt

Nej, fotboll är inte min sport, det har jag konstaterat många gånger tidigare. Men jag är en tvättäkta mästerskapsnörd. Jag tittar på alla möjliga sporter när det är OS, även om jag har en viss förkärlek för friidrott, simning, simhopp, gymnastik, förutom alla typer av skidåkning, (utom skidorientering som jag faktiskt inte begriper, var ligger det svåra när tidigare åkare lämnar spår efter sig?). Jag kollar in många sporter när det drar ihop sig till EM och VM, bara för att det är så stora turneringar.
Ibland tittar jag t o m på SM.

Jag lät medvetet bli att titta på Sveriges gruppspelsmatcher i fotbolls-VM, någonstans är det lite för likt vanliga ligamatcher eller allsvenskan. Men när det blir kvartsfinaler, semifinaler och som igår, bronsmatch, då vill jag inte missa en minut.

Fy katten, vad spännande det var i går! Och vilket otroligt mål Hammarström gjorde, dessutom när laget spelade med endast tio spelare på plan.

Ska vi utse det målet till årets mål?


DN

SvD

fredag 15 juli 2011

Pausdags

Kroppsarbete kräver mat. Maken beslöt sig för att ta med hela familjen på en liten lunchutflykt. Vi skulle åka till en av de lokala pizzeriorna för att äta. Maken valde en av dagens husmansrätter, hemrullade köttbullar med stuvade makaroner, nioåringen tog som vanligt en vesuvio, de stora barnen varsin kebabtallrik och jag, med tanke på att jag fortfarande behöver bli av med lite hull, valde räksallad.

Barnen fick sin mat, jag fick en enorm tallrik med sallad, som såg rätt okej ut. Men. Nästan allt var isbergssallad, som inte hade runnit av, tio små kalla, smaklösa frysräkor, en halv tomat i skivor och lite gurka. Det kändes som att äta vatten. Till min vattensallad var det rhode islandsås på pulver.

Maken fick en tallrik som var rågad med makaroner och köttbullar. Jag frågade om jag fick smaka lite på makaronerna, jag kom på att jag inte har ätit makaronistuvning sedan skoltiden. Jodå, det fick jag, jag tog några stycken på gaffeln och stoppade i mun. Då kom jag ihåg varför jag inte ätit stuvade makaroner på drygt trettio år.

Jag äter hellre tapetklister.

Med fyllda magar for vi vidare. Barnen var glada, maken kände sig stinn och jag, nej, jag var inte mätt precis, men magen var ju full av räkvatten, salladsvatten, tomatvatten och gurkvatten.

Varför blir jag besviken? Varför tror jag att jag ska få färska räkor, ruccola, rosésallad, ekbladssallad, solvarma tomater, kanske ett hårdkokt ägg i klyftor, när jag beställer en sallad på en sk-ten pizzeria på en ö i en sjö, långt bort från alla allfartsvägar?

Till middag lagade femtonåringen stekt ryggbiff (han skar den fel, så köttet var lite senigt) och färdiglagad potatisgratäng, hans eget förslag. (Denna vecka lagar barnen middag och de får själva säga vad som ska lagas. Jag köper in, de gör resten.) Med tanke på hur min lunch var, var det väl okej, men nog katten ska jag lära honom hur man gör riktig potatisgratäng. Den frysta hade många likheter med makaronistuvningen.

I say no more.

onsdag 13 juli 2011

Var det nån som sa nåt om månskensbönder?

Man kan bärga hö på många sätt. Vårt sätt är nog ett av de mest ineffektiva som finns, men roligt har vi och dessutom, vi gör av med mängder med träningskalorier.

Först slår maken höet med en urgammal "Grålle" som startar bara ibland. Slåtterbalken, som är lite yngre, fungerar dåligt, den slår bara vissa stycken av ängen. Ändå är den supervass, man kan skära sig ordentligt på knivarna.

Sedan får allt ligga och torka ett tag. Vi har dock upptäckt att vi behöver en "vändare" till traktorn, det är bara det övre lagret som torkar. Fast ibland orkar vi faktiskt hässja (eller vad man nu kallar det, störa?) och då torkar det ju hur bra som helst.



Så räfsar vi ihop höet och lägger det på fyrhjulingens släp och kör upp det till skullen.



Så bär vi höet uppför en smal och brant trappa. Någon gång monterar vi väl en enkel hiss, med rep och block, så vi slipper bära precis allt.

Till slut ligger i alla fall höet på plats.


Det är rätt skönt ändå att vi har bara drygt två hektar att hålla ordning på. Å andra sidan, hade vi, säg 200 hektar, skulle vi ju ha riktiga grejer.

I augusti kanske vi får köpa ett par tackor.

måndag 11 juli 2011

Vart tog ni vägen?

Sitter här och fixar och donar och plötsligt har jag lyckats tappa bort listan på er, kära följare. Hur jag än letar efter er, hittar jag er inte i redigeringsavsnittet.


...

Jaja, rätt var det är, kommer ni väl fram igen.