Slut och början

Bara ett par dagar kvar av vårterminen och läsåret, sen är det ett långt sommarlov. Bara en basketträning till, bara en läxa till, och vi borde ju ses snart, innan alla drar på semester ...

Idag ska jag äta lunch med en vän jag inte träffat på flera år, det ska bli kul samtidigt som det är lite nervöst också. Helt slumpmässigt fick vi kontakt med varandra häromdagen. Det är märkligt hur det kan vara. En period då man ses ofta, ringer ännu oftare, så händer något (eller snarare inget händer), och så går åren. Barnen växer, rynkorna djupnar, de grå håren blir allt fler.
Jag föreslog att jag skulle ha en nejlika i knapphålet så h*n skulle känna igen mig.
- Haha, det behövs inte, försäkrade vännen. Jag känner nog igen dig i alla fall.

Tro det.

Träff

Så mycket det betyder för välbefinnandet att träffa några väninnor och prata, titta på roliga saker, promenera, äta, dricka, prata lite mer ...

glad är jag idag efter gårdagens dejt med G, J, A och C.

Tack till er!

Toodelitidoo

Jag har inte glömt denna plats, nej då, men alla inlämningsdatum står som spön i backen. Har tre nästa vecka, och jag blir matt vid tanken.
En text kan jag nog få ihop utan något större arbete egentligen, men de två andra ... hm.

Jag tog i alla fall lite ledigt några dagar under höstlovet. Femtonåringen, elvaåringen och jag reste till London och shoppade, turistade, shoppade, promenerade, shoppade, drack eftermiddagste, shoppade ... ändå är en kvalificerad gissning att flickorna tyckte att det var för lite shopping.
Jag fick tag på glaskulor i orange, vilket jag sökt efter några år. Rött och orange, det blir fint i julgranen. Ja, så blev det några böcker också, självklart. Vi kom inte förbi Foyle's på Charing Cross Road, men en liten "slinka-in" på en av de mindre filialerna på Waterstone's på Oxford street kunde jag övertala flickorna till.

Eftermiddagste blev det även i går. En nätväninna passerade staden och frågade om vi inte kunde ses. Självklart tyckte jag och så sågs vi, för första gången i verkliga livet. Hon är precis så rar och eftertänksam och klok som jag hade tänkt mig. Att hon är väldigt vacker visste jag redan, jag ju hade sett fotografier på henne.

Tack fina K för ditt initiativ! Hoppas det blir fler gånger.

Så glad man blir av vänner

 



Man är mans gamman

Vad vore man utan familj och vänner? Just ingenting, ett litet sandkorn, en dammtuss i vinden. Ibland sammanfaller familjen och vännerna, vänner som man känt så länge, att de blivit en del av ens familj, fast inga blodsband eller juridiska avtal finns.

Igår kom familjen E på besök, med äldste sonen i spetsen, han som min nioåring lekt och umgåtts med sedan de var två och ett halvt, tre år sådär.
Strax därefter kom familjen M, med merparten av sin stora barnaskara. Pappa M var en av mina uppdragsgivare när jag försökte mig på en frilanskarriär som journalist för sådär 25 år sedan, mamma M lärde jag känna ett par år senare. Respektive familj hade inte träffat varandra tidigare.

Det spelade snart ingen roll, rätt var det var satt vi sexton personer och pratade, lekte, många badade, eller hoppade på studsmattan, vi grillade och åt och åt och åt, och pratade och skrattade ... vi njöt i kvällssolen. Först när det blivit så skumt att vi inte längre såg våra kaffekoppar och vinglas, gick vi in. Barnen var kvar ute någon timme till.

Tonåringarna körde fyrhjuling runt byn.

Vilken härlig kväll!