Toodelitidoo

Jag har inte glömt denna plats, nej då, men alla inlämningsdatum står som spön i backen. Har tre nästa vecka, och jag blir matt vid tanken.
En text kan jag nog få ihop utan något större arbete egentligen, men de två andra ... hm.

Jag tog i alla fall lite ledigt några dagar under höstlovet. Femtonåringen, elvaåringen och jag reste till London och shoppade, turistade, shoppade, promenerade, shoppade, drack eftermiddagste, shoppade ... ändå är en kvalificerad gissning att flickorna tyckte att det var för lite shopping.
Jag fick tag på glaskulor i orange, vilket jag sökt efter några år. Rött och orange, det blir fint i julgranen. Ja, så blev det några böcker också, självklart. Vi kom inte förbi Foyle's på Charing Cross Road, men en liten "slinka-in" på en av de mindre filialerna på Waterstone's på Oxford street kunde jag övertala flickorna till.

Eftermiddagste blev det även i går. En nätväninna passerade staden och frågade om vi inte kunde ses. Självklart tyckte jag och så sågs vi, för första gången i verkliga livet. Hon är precis så rar och eftertänksam och klok som jag hade tänkt mig. Att hon är väldigt vacker visste jag redan, jag ju hade sett fotografier på henne.

Tack fina K för ditt initiativ! Hoppas det blir fler gånger.

Så glad man blir av vänner

 



Oktoberhelg

Rött, orange, gult, lite grönt här och där, något mildare i luften. Dis över åkrarna. Oktober. Brittsommar. Mycket trivsamt på det hela.

I lördags hjälpte hela familjen till med att bära in alla trädgårdsmöbler. Det tog en timme, trots att vi är så vana nu. Men med en stor trädgård och många sittplatser blir det ju en del. På något underligt sätt hade möblerna dessutom förökat sig, ett bord fick inte plats i vinterförvaringen (det gamla hönshuset), trots att det fick plats där förra vintern. Eller så stuvade vi inte lika smart i år.

Igår tog jag en kort skogsrunda i den fåfänga förhoppningen att hitta kantareller eller trumpetsvamp. Det fanns ingenting och jag längtade lite efter vår förra skog, där jag kände till hyfsat många kantarellställen. Men där var det jakt på gång, så dit tordes jag inte åka.

Det var ju skönt att traska runt och kliva över stockar och stenar, men väldigt ensamt. Familjen var och klättrade och normalt tycker jag det är skönt att vara ensam hemma.

Men det är ju någon som fattas oss. Vår store lufs orkade inte längre, han fick en ruggig infektion och var redan så trött och hade ont i alla sina leder. Han var så trött att han inte ens orkade äta leverpastej. På söndagskvällen för tre veckor åkte maken och jag och hälsade på honom på djursjukhuset. Han viftade lite ynkligt på svansen och bakbenen darrade. Så fick han lägga sig ner på en filt på golvet. Så sov han, stönade, vaknade, somnade om, stönade ... vi låg på varsin sida om honom, han fick andningsupphåll ett par minuter och vi tog beslutet som man inte vill ta.
Redan när han opererades i juni anade eller visste vi att denna sommar skulle bli hans sista.
Jag har inte haft någon lust att gå lurvens och min vanliga skogsrunda. Det lär dröja.

På besök i en djurpark som tillåter hundar. Han gjorde succé, blev till och med mer populär än djurparkens kameler.

 

Lurven, baggen och så de där båda stora sakerna med horn.

 

 

Leonberger blir inte så gamla, kanske tio-elva år. Vår fine, världens snällaste hund, blev åtta och ett halvt. 

 

Höstfredag

Jaaaa, det regnar, jaaaa, det är rätt mysigt att stanna inne och neeeeej, det går inte att låta bli att gå ut med hundstackarn.

Så skönt att få komma in igen.


Och jaaaa, jag gillar rött. Och brunt. Och svart. Och så lite orange.

Ett överkast kan användas till mycket.

Som duk kanske



Kylan kryper närmare

Snart är vi där (bilden tagen förra hösten)


Nu går det inte längre att ha på sig den tunnare höstjackan. Den är fodrad och går ner nästan till knäna, men när det blåser över gärdena, blir jag kall. Än har jag inte behövt skrapa bilrutorna, men det dröjer inte länge tills jag blir tvungen till det.

Så, ska jag återinviga min snygga röda vinterkappa eller den svarta dunjackan? Hm, jackan till vardags och kappan när jag ska träffa folk? Vill ju inte få lerkokor på den, heller.

Lust

Konstigt det där med lust. För bara ett par dagar sedan hade jag ingen lust med något alls, utom att skjutsa nioåringen till simskolan, med matsäck och badkläder, filtar, solkräm och så sitta där i backen och titta ut över sjön och prata med andra föräldrar, simma några hundra meter själv, uppmuntra dottern till nya stordåd och så åka hem efter några timmar och sedan fortsätta läsa tidningen eller gå ner och plocka lite hallon ...

nu vill jag verkligen sätta igång med höstens uppdrag. Nu har jag ingen större lust (äh, nu överdrev jag väl lite) att slappa med en deckare vid poolen eller leta kantareller.

Men jag har stor lust att få iväg bokföring, fakturor, offerter, kontrakt. Och så framför allt, få sätta igång med höstens kurser.

Det är inte direkt oviktigt att också få familjefria dagar. Nästa vecka har nioåringen sitt efterlängtade basketläger, sedan börjar skolan.

Oktoberord

Nattfrost. Nu går det inte längre, jag måste sätta på elementen på kontoret. Mitt kontor ligger i ett hundra år gammalt torp och det är inte särskilt välisolerat precis. Ska nog sticka mig ett par torgvantar, så jag slipper frysa om händerna i vinter. Tur att jag ändå har både en kamin och en vedspis.

Lupiner. Tro det eller ej, men på vår stora äng blommar lupinerna fortfarande. Inte lika pampiga som i juni, men still going strong.
Faktiskt är jag lite less på lupiner, vi har så mycket. Jag ser verkligen fram mot att skaffa får, så de kan beta av lite.

Äppelpaj. Får man svära i kyrkan? Får man säga att efter femtielfte äppelpajen, räcker det?

Blåst. Orkanvindar i fjällen. Stilla fläktar här. Idag. Annars kan det blåsa på ordentligt. Ett par bloggvänner bor rätt nära min ö, men när de skriver på t ex facebook att de kan sitta ute och fika, förstår jag nästan ingenting. Har de vindstilla, har jag kuling.

Lövräfs. Klippte gräsmattan för förhoppningsvis sista gången den här säsongen igår. Räfsade under den nästan fallfärdiga lönnen mellan snickarboden och vedbodarna. Något blänkte till under löven. Där låg en fogsvans. Tänk vad man kan hitta!

Annars klipper jag ner de flesta löven i gräsmattan, så får maskarna göra det stora jobbet under vintern.



Lökar. Planterade de sista åtta kilona påsk- och pingstliljelökarna i ekbacken. De skulle ha kommit i jord för ett par veckor sedan, men då hade jag ingen lust. Jag är totalt oortodox när det gäller blommor. Påsk- och pingstliljor ska växa "spontant" under ekar och lönnar, så det lyser mellan stammarna på våren. Mitt ideal när det gäller narcisser är Wordsworths dikt "The Daffodils" som jag i 17-årsåldern kunde utantill, till stor förvåning bland mina amerikanska släktingar.
Stockrosor får växa utanför torpknuten, men bara där. Gammaldags torprosor planterar jag där de passar in. Rabatter gillar jag inte.

Strumpor på!

Tidig morgon. Dimma över fälten. Rimfrost på taket och i spindelnäten. Två grader varmt (varmt?).
Åttaåringen ville absolut ta sparkcykeln till skolan och jag fick en promenad.
Trots handskar blev jag kall om fingrarna.

Nu går det inte längre, nu måste jag ha strumpor på mig.

Utmaning

Fick en utmaning av Razzy, att visa bild nr 4 eller 7 i mapp nr 4 eller 7. Jag fick fuska lite, mapp 1-15 innehåller inscannade bilder på fakturor och avtal och det är ju inte så kul. Alltså valde jag en bild ur mapp nr 19 (= mapp nr 4 om man räknar bort inscanningsmapparna, eller hur).

Här är den.

En tidig morgon för drygt ett år sedan, i oktober 2008. Det är ute i mellanskärgården och morgonen är kall, men vacker. Bara hunden och jag har vaknat, jag sitter med en mugg te och tittar ut över havet.