Hus

Det är inte så många hus som är vita på Kuba. Hellre målar man fasaderna i någon färg, så det inte sticker i ögonen när det skarpa solljuset öser ner. (Vadå solljuset öser ner, regn öser, men inte kan väl sol ösa? Jo, på Kuba. Det både steker och öser. En urblekt blondin med råttig utväxt i håret får allt vara försiktig. Lyckades bränna mig rejält på axlarna första dagen på stranden, trots hög solskyddsfaktor, trots en tillvaro i skuggan - utom en tjugominuterspromenad på stranden. Det räckte. Sedan såg jag ut som en kräfta. Nu fjällar jag, två veckor efter den där bränningen. Älskar parenteser, märks det?)



A woman's job is never done.

Tvätt, tvätt, tvätt överallt, varje dag.

Läckra fönster, eller hur? Mediopunto-fönster fungerar som solskydd.

Entrén till Hotell Havana Libre, sent 1950-tal

På väg mot Cojimar, strax utanför Havanna

Ett undantag från det jag skrev om vita fasader.

I gengäld är omfattningar, gesimser och knutband (heter det väl?) lysande blåa.

Santiago de Cuba

Turkos, blåa fönsterluckor, ljusrosa, gult

Bayamo



Gult, blått och grönt är Trinidads "egna" färger.

Me gustan mucho los colores.

Slavhandlartorget i Trinidad. Lite enklare hus här, men fortfarande färgrikt.

Cienfuegos

Vad kallar man den här färgen?

"Solenlyserpålånggruntsaltvatten-grönt"?

Apropå grönt

Och så tar vi alla färger på en gång och lägger till moriska accenter.

Resultat: en gräddtårta.



Vårfärg

Nej, jag har inte gått bananas, men igår gjorde jag årets första runda i diverse modebutiker. Överallt blev jag nästan överfallen av butikssäljare som genast ville hjälpa till. 24 januari, dagen före årets första lön, kan tänka mig att försäljningen gick trögt.

Hur som helst, jag letade efter lite nya toppar och kortärmade blusar, men vart jag än såg möttes jag av vårens stora färg:

apelsin. (Spelar en trudelutt här)


Apelsin, nja, jag gillar färgen i sig, men det är inte riktigt den färg jag väljer till mina kläder (utom till mina nya handskar, som faktiskt är apelsinfärgade). Jag känner mig väldigt blek, glåmig och håret har en råttig utväxt, så tyvärr, apelsinfärgade toppar går bort helt och hållet. Jag tror inte jag passar i den färgen ens mitt i sommaren, jag är för blårosa i hyn. Ni kommer väl ihåg hur man på 80-talet skulle gå till färgkonsulter som talade om man var vinter, vår, sommar eller höst och så skulle man klä sig efter sin årstid. Jag gjorde aldrig det, enligt vad jag kunde läsa mig till i diverse tidskrifter var/är jag en typisk sommar, och då skulle jag bara ha pastellfärger, helst ljusblått. Är det några färger jag verkligen avskyr är det pastell, särskilt ljusblått. Kallrosa kan gå någon gång ibland, men icke sa Nicke ljusblått.

Svart är min färg, (ja, jag vet att svart inte är en färg) trots att jag är blek, glåmig och har en råttig utväxt i håret. Svart har varit min färg sedan jag var sex år gammal och för första gången fick välja ett klädesplagg själv. Visst kan jag pigga upp det med rött eller vitt, kanske klarblått, eller mörkgrönt, men majoriteten av mina kläder är svarta. En färgkonsult från 80-talet hade fått hicka.

- Du får inte ha svart, skulle hon säga.

- Vem hindrar mig? skulle jag svara.

Så, jag kom inte hem med en apelsinfärgad topp, det blev en storförpackning tandborstar i stället, och ett shampo till maken.

Okej, nya badkläder köpte jag också.

I svart.

Heminredningsblogg

På en liten höjd ligger den fantastiska egenbyggda villan där ordning och reda alltid råder. Vid den välkomnande entrén möts man av både en stege, en skottkärra samt inte minst den yngsta familjemedlemmens bortglömda leksak, en så kalllad skateboard.

Att familjens husmor har gröna fingrar kan man se här. Växtligheten är onekligen imponerande.

Väl inne i huset inser man lätt att familjen är mycket aktiv, så i farten att man gärna hoppar ur skorna så de hamnar lite käckt här och var. Dörrmattan gör egna utflykter.

Klädkammare i hallen är en mycket praktisk idé. Familjen berättar länge och vältaligt om hur bra det är.
- Man får ju plats med precis allting, säger frun i huset med ett glatt leende och fortsätter:
- Tänk, var skulle vi annars ha basketbollar och brandsläckare?

Runt om i huset finns otaliga prov på all flödande kreativitet. Se bara på bokhyllan med snabbreferensbeståndet, här samlas den långdistansstuderande fruns alla "projekt". Egenskrivna alster varvas med läroböcker och material hon ska lämna respons på. Visst blir man sugen på att ta sig en närmare blick, men nej, det är förbjudet område än så länge.

Istället tassar vi ut i köket där frun har trevliga och charmiga arrangemang med sina samlingar av flytande tvål och tandkrämstuber på bänken. Där finns även en liten garnboll som familjens minsting tillverkat alldeles själv, när hon gick på den så kallade sexårsverksamheten. Ett litet minne, ack så ljuvligt.

I köket brukar frun ha sin "egna tid" med ett korsord och gårdagens tidning. Sprayflaskan är hennes lilla vapen mot alltför närgångna katter, som annars helst lägger sig på tidning och korsord. Frun är miljömedveten och källsorterar naturligtvis, vilket man kan utläsa av diverse kassar.

Miljömedvetenheten syns även i tvättstugan, där en synnerligen välutvecklad torkningslogistik utvecklats genom årens lopp. Familjen äger förvisso en torktumlare, men den tjänstgör mest som avställningsyta för mangeln.
- Den drar för mycket el, påstår frun i huset.

Mannen i huset säger sig vara färgblind, men det tror inte denna tidskrifts utsända reporter på. För inte kan det väl vara ren tur att han lyckats piffa upp ett annars så grått hörn med denna trevliga röda dammsugare. Den går dessutom i samklang med de röda stövlarna som kikar fram bakom hörnet.

- Alltid redo, säger mannen som den scout han aldrig varit, och viftar med sin lilla röda.



Höstfredag

Jaaaa, det regnar, jaaaa, det är rätt mysigt att stanna inne och neeeeej, det går inte att låta bli att gå ut med hundstackarn.

Så skönt att få komma in igen.


Och jaaaa, jag gillar rött. Och brunt. Och svart. Och så lite orange.

Ett överkast kan användas till mycket.

Som duk kanske



Gissa min färg del 2

I begynnelsen var jag


jag är Uluru

       i solnedgången

Jag är åtrå

      och hat

aldrig sval likgiltighet

Jag leker med dig

    jag varnar dig

I begynnelsen var jag

I slutet kommer jag vara



Allt ljus på mig

Gissa min färg del 1

Så stilla att jag känner oro


så kallskimrande att jag värms

så mjukt att jag kan smida

så vått att jag väcks



så dimmigt att jag ser klart

så trist att jag ler

en söndag i november

Black is beautiful

Ja, jag är totalberoende av inredningstidskrifter och ja, jag korpar åt mig en del idéer. Häromveckan såg jag i ett reportage en svart hall. Väggarna var klädda med tyg och det var hur snyggt som helst. Nu vet inte jag hur man spänner upp tyg på väggar, så jag tänkte måla i stället. Jag har tidigare insett att vita väggar i en hall inte fungerar. Alla nosavtryck syns, liksom stänk från paraplyer, skrap från skolväskor ... och så är det rätt blekt.

Jag frågade maken, som är färgblind vad han ansåg om mitt projekt.
- Ja, det blir snyggt, svart är en glad färg.

Han tycker det på fullt allvar. Det blir lätt så om man tror att älgar är gröna och inte ser någon skillnad på rött, orange eller gult.

Jag åkte iväg och köpte tejp, färg, handskar och roller. I fredags körde jag första strykningen.

En strykning till på lördagen skulle det bli. Maken godkände inte resultatet.
- Det är flammigt, sa han.

Sånt ser han. Färger tolkar han helt bort i tok, men skillnader i ljus resp mörker ser han.

Jaha. En strykning till, alltså. Tredje gången gillt. Om det inte blev bra då, skulle jag kalla in ett proffs.
Det var rätt segt att måla en gång till. Men jag fick godkänt till slut.

Jag gjorde ett misstag, jag drog inte bort tejpen i tid. Lite av den nya färgen följde med på ett par ställen längs med sockeln, så jag får boka in målaren i alla fall. Men efter knappt två år och med vita väggar överallt behövs det en översyn med förbättringar ändå.

Lite mer dramatik.

T o m kitschiga damen ser bättre ut.

När man gör om på ett ställe, ser man genast behovet av fler omgörningar. Jag måste ordna med mer belysning.

Grått är också fint

Jag gillar alla färger, även grått.

Den nästlar sig in, hela tiden

Jag fick en fix idé häromdagen. Det var hög tid att boa in sig lite mer i sängkammaren, tyckte jag. Jag hittade äntligen, efter lång tids letande, en taklampa som passade in. Det har inte varit alldeles lätt, jag ville ha en rejält stor, då vi har nästan fyra meters takhöjd i sängkammaren, och det skulle absolut vara textilskärm. Just nu verkar det vara inne med skärmar av hårdplast. Och så skulle lampan ju stämma med resten av möblemanget. Jag gillar Jonas Bohlins "Liv", den där lampan som ser ut som en balettdansöskjol, ni vet, men dels är den för liten, dels lite för "flickig".

Så här blev det.

När maken hade hjälpt mig att få upp lampan (den ska sänkas lite, men det blir nästa projekt), kom jag på att vi behövde ju nya sänglampor också.

Vi har irriterat oss länge på de lampor vi haft. Jag "fyndade" dem på Bauhaus för 59,90 för tio år sedan, men nu trillar skärmarna av hela tiden och det känns inte alldeles kul.
Jag kom på att det skulle vara textilskärmar i orange. Det behövdes värme i rummet, resten av färgsättningen är ju ganska brunbeige. Sagt och gjort, jag letade på nätet efter uppslag och jag gjorde stans alla armaturbutiker. Igår hittade jag (nästan) rätt, jag hade gärna velat ha lampfötter i trä, men man kan inte få allt.

Fint, eller hur? Visst?

---

Det där med orange är konstigt. Jag har aldrig fört fram orange som en favoritfärg, men ändå blir det orange lite varstans i huset. Särskilt så här års. På våren känns det fräscht med grönt och rosa, på sommaren får kuddar och annat gärna vara blå, men nu är orange helt rätt.

T o m i tavlorna blir det orange.

Tur man svalkas av med lite kallrosa och grönt.


Orange kan vara en kontroversiell färg, tänk bara på den orangea revolutionen i Ukraina häromåret.
Orange kombinerar energin hos rött och lyckan i gult. Det associeras med glädje, solsken och tropikerna och representerar entusiasm, fascination, lycka, kreativitet, beslutsamhet, attraktion, framgång, uppmuntran, och stimulering.
Fängelseinterners klädsel kan vara orange.
Orange är en färg som för mig symboliserar styrka - och värme. Orange är en färg som motsvarar begär, sexuell passion, nöje och längtan efter handling.

Inte så dumt att ha orange i sängkammaren, alltså ;-)

Rött ska det vara!

Var på kort shoppingrunda igår i den närbelägna staden. Jag behövde ett par nya jeans och så tänkte jag titta på ny kappa. Jeans var lätt, det finns ett märke som fungerar på mig och som jag känner mig fin i. Jag vill ha hög linning, så jag kan ha ett bälte där jag är som smalast. Lågt skurna jeans och byxor går bort, helt och hållet, jag ser ut som en tunna i sådana. En överårig tunna.

Så var det dags för det lite svårare momentet kappköp. Jag hade funderat på att skaffa mig något elegant i brunbeige, alltså åt kamelhårshållet. Men när jag provade en brunbeige kappa, såg jag lika rolig ut som en tallrik med havregrynsgröt. Kall havregrynsgröt. Utan mjölk, utan sylt.
Brunbeigekamelhårsfärgat, snyggt, visst, men inte på mig.

Svart vill jag inte ha, jag har mest svart på mig för övrigt och med en svart kappa därtill, blir det för dystert. Blått, nja, visst kan jag ha det, men en kornblå kappa blir så påträngande. Lila? Nej, inte min färg på ytterkläder, absolut inte. Grönt? Tja, det är okej, men det har jag haft så många gånger genom åren.

Vitt? För opraktiskt, jag har en vit dunjacka och det räcker.

Hm, rött då? Visserligen köpte jag en röd duffel för några år sedan, som jag i det närmaste bott i de senaste vintrarna, förutom när jag haft dunjackan. Dufflar är bra, dufflar är sköna, dufflar håller länge. Men nu var min duffel sliten och för stor.

Rött är fint. Jag skulle nog prova den där kappan i klarrött i alla fall. Sagt och gjort, jag drog den på mig. Den satt som gjuten.

Ser ni en blond kvinna i vinter, som klapprar fram i höga kängor eller stövlar och med en figursydd röd kappa med svarta knappar, över en klänning eller en kjol, då kan det vara jag.