Vårfärg

Nej, jag har inte gått bananas, men igår gjorde jag årets första runda i diverse modebutiker. Överallt blev jag nästan överfallen av butikssäljare som genast ville hjälpa till. 24 januari, dagen före årets första lön, kan tänka mig att försäljningen gick trögt.

Hur som helst, jag letade efter lite nya toppar och kortärmade blusar, men vart jag än såg möttes jag av vårens stora färg:

apelsin. (Spelar en trudelutt här)


Apelsin, nja, jag gillar färgen i sig, men det är inte riktigt den färg jag väljer till mina kläder (utom till mina nya handskar, som faktiskt är apelsinfärgade). Jag känner mig väldigt blek, glåmig och håret har en råttig utväxt, så tyvärr, apelsinfärgade toppar går bort helt och hållet. Jag tror inte jag passar i den färgen ens mitt i sommaren, jag är för blårosa i hyn. Ni kommer väl ihåg hur man på 80-talet skulle gå till färgkonsulter som talade om man var vinter, vår, sommar eller höst och så skulle man klä sig efter sin årstid. Jag gjorde aldrig det, enligt vad jag kunde läsa mig till i diverse tidskrifter var/är jag en typisk sommar, och då skulle jag bara ha pastellfärger, helst ljusblått. Är det några färger jag verkligen avskyr är det pastell, särskilt ljusblått. Kallrosa kan gå någon gång ibland, men icke sa Nicke ljusblått.

Svart är min färg, (ja, jag vet att svart inte är en färg) trots att jag är blek, glåmig och har en råttig utväxt i håret. Svart har varit min färg sedan jag var sex år gammal och för första gången fick välja ett klädesplagg själv. Visst kan jag pigga upp det med rött eller vitt, kanske klarblått, eller mörkgrönt, men majoriteten av mina kläder är svarta. En färgkonsult från 80-talet hade fått hicka.

- Du får inte ha svart, skulle hon säga.

- Vem hindrar mig? skulle jag svara.

Så, jag kom inte hem med en apelsinfärgad topp, det blev en storförpackning tandborstar i stället, och ett shampo till maken.

Okej, nya badkläder köpte jag också.

I svart.