(O)vanor

En av mina dagliga (o)vanor är att jag måste lösa tidningens sudoko innan jag kan göra något vettigt.
- Det är min morgongymnastik för huvudet, påstår jag om någon skulle fråga. Det händer aldrig, jag brukar vara ensam hemma vid det laget.
Om jag löser alla tre lätt som en plätt, inbillar jag mig att resten av dagen går galant. Om det lättaste trasslar till sig, för att jag slarvar, blir jag irriterad på att jag alltid använder bläckpenna. Om något av de andra, medelsvåra respektive svåra sudokot strular, ja, då är jag dum i huvet.
Och det är jag ju inte, bara lite sifferblind så där.

Inte heller har det ju någon betydelse för hur dagen blir om jag löser alla pussel eller inte. Mycket är jag, men inte vidskeplig.

En annan (o)vana jag har är att när jag returnerar petflaskor alltid trycker på "skänkaborttillvälgörandeorganisation-knappen", om det finns en sådan. Och så låter jag kvittot sitta kvar.
Vilken luring, va, va?

Egentligen skulle jag vilja stå bakom ett hörn för att se om den som kommer efter mig plockar åt sig kvittot och sedan tar det med till kassan. Och om den i så fall blir arg eller om den börjar tänka "hm, någon har skänkt 18 kronor till Röda Korset. Vilken bra idé, så ska jag också göra."