måndag 25 augusti 2014

Allt tar slut

I långt mer än ett decennium har en av, eller båda, flickorna i min familj varit aktiva gymnaster. Jag tror den stora dottern var fyra eller fem när hon började träna. Så småningom, när hon var runt tio, fick hon börja tävla. Klart inspirerad av sin storasyster började den lilla när hon var fem eller kanske sex år, efter att ha stått i kö i tre år.

Förra hösten började den stora i gymnasiet och kände att tiden inte räckte till för både skola och träning flera sena kvällar i veckan, så hon slutade.

Lillasyster valde, förutom gymnastiken, att även träna och spela basket. Hon började med det när hon var sju år. Sporterna har gått utmärkt att kombinera, vi har haft tur med träningstider och matcher. Men nu tog den turen slut. Ändrade tider för gymnastikträningen har gjort att det uppstod ett val. Gymnastik eller basket?

Det blev basket.

Jag är både glad och ledsen. Glad för att basket passar henne, det är den sport hon valde själv för fem år sedan, glad för att det är så vansinnigt roligt att gå på basketmatcherna. Ledsen för att gymnastiken har gett henne, och oss, väldigt mycket genom alla år, ledsen för att hon antagligen kommer att tappa kontakten med några av sina vänner.


torsdag 7 augusti 2014

Spegel, spegel på väggen där

säg mig som vackrast i landet är.


Den minns ni väl, frågan som den elaka styvmodern ställde varje dag i sagan om Snövit?

Vem har inte betraktat sin spegelbild och förbannat den där plitan som naturligtvis börjar bli stor och röd lagom till skoldansen? Eller suckat över den där muffinsmidjan eller försökt dra in den extra hakan som hänger och slänger? Det finns oändliga möjligheter för den som verkligen vill racka ner på sitt eget utseende, man duger liksom aldrig.

"Om jag bara hade lite smalare ben." "Om jag bara kunde vara lite mer återhållsam med chokladen/bullarna/ostarna och kexen." "Om jag bara hade fått likadana söta små fräknar som min syster."
Det tar aldrig slut, det finns ju alltid något att gnälla över.



Idag mötte jag en kvinna med ett halvt ansikte. Hennes högra sida var som en dröm, med ett klart, mörkt öga, vackert format ögonbryn, långa fransar. Kinden såg mjuk och len ut.

Vänstra sidan var ett enda ärr, ett oöverkomligt minne av en syraattack.

Vem har hatat henne så?

Jag mötte henne när hon frågade mig om vägen till en hudklinik. Jag hoppas att hon kommer till den skickligaste läkaren.