onsdag 29 juni 2011

Med en klump i halsen

kramade jag nioåringen, där hon satt på sin madrass i klassrummet på skolan där lägret ska vara, hennes "hem" de närmaste dagarna.
- Gå nu, mamma. Hon vände sig mot sin kompis från den vanliga träningsgruppen och de började visa varandra vad de packat ner i sina väskor. Vilken tur att den sista platsen som var kvar i rummet var precis bredvid någon hon redan lärt känna. Båda flickorna såg mycket tryggare ut när de hade fått koll på varandra. Den andra flickans mamma såg också tryggare ut och jag gissar att jag gjorde det med.

Vilket påhitt egentligen, att lämna bort sin älskade lilla plutt, sin bebis, så många dagar!

Bara en kvart tidigare höll hon mig hårt i handen när vi gick fram till gruppen med ledare som prickade av barnen allt eftersom de kom. Hon tittade under lugg, en del stora gymnaster kände hon igen från uppvisningarna, men de var ju så ... stora. Så okända.
- Hej, jag heter ..., sa en av de stora tränarna, en flicka i 18-årsåldern. Hon räckte fram handen mot min nioåring och fortsatte:
- Vad kul att du är här. Kom med mig, så ska jag visa dig var du och de andra flickorna i din grupp bor.

Nioåringen såg ut att må en smula bättre, hon tog ett stadigt grepp i väskhandtaget och bar den själv uppför trapporna till rätt korridor. Jag fick inte hjälpa henne, det räckte väl med att jag tog hand om madrass och sovsäck.

I klassrummet var det stekhett och nioåringen packade genast upp ett par shorts, jeansen var för varma. Hon var för blyg för att byta om i klassrummet, så vi letade upp en toalett, så hon kunde låsa om sig.

Hela tiden anlände fler nio-, tio-, elva-, tolvåringar. I korridoren bar några ledare runt på stolar och bord, klassrummen måste utrymmas på allt sådant, så alla barn kan få plats på golvet.

När jag gick nerför trappan och mot utgången, var det kö.

Jag längtar till söndag.

måndag 27 juni 2011

Denna vecka ett liv

Tvättat nioåringens träningskläder - check.
Tvättat nioåringens övriga kläder - check.
Köpt ny tandkräm, schampo och duschtvål till nioåringen - check.
Kollat sovsäck och luftmadrass - check.
Osv


På onsdag ska hon äntligen iväg på sitt första träningsläger. Hon har längtat i några år nu, ända sedan storasyster åkte på sitt första läger. Hela fyra nätter ska hon sova borta. Undrar vem det är värst för, henne eller hennes föräldrar. Till hösten börjar hon med två träningspass i veckan i gymnastik, förutom att hon fortsätter med sin basket. Det är faktiskt skönt att jag fick besked om att musikskolans lektioner ligger samtidigt som gympan, så jag kunde ge återbud på hennes plats i god tid. Träning tre gånger i veckan, plus läxor, plus basketmatcher var fjärde lördag, plus gymnastiktävlingar/uppvisningar räcker gott och väl till.
Världen får klara sig utan vår nioårings cellospelande.
Jag har ingen lust att bli en sådan där hetsande mamma som bokar in sitt barn på femtiarton aktiviteter.
Tycker nog att det är viktigt att lära sig att ha det lite småtrist ibland också och att man överlever det med.

Fast det är klart, vår nioåring har lite småtrist fem minuter i taget, sedan har hon börjat på ett nytt uppfinnarprojekt. Eller så bestämmer hon sig för att sy ett par shorts till sig själv eller spika lite i kojan. Man vet aldrig vad det kan bli.


---

Äntligen är vädret sådant att vi kan räkna med att både hinna slå och få in höet utan att det regnar på det. Det är ju inte några enorma arealer det handlar om, men även två hektar ängs- resp hagmark ska slås. Än har jag inte fått tummen ur och hört mig för om någon har några får för mycket. Egentligen skulle vi behöva ett par getter, som är lite hårdare på slyet än vad får är.


---

På onsdag kommer min far och hjälper oss såga, klyva och stapla ved. Maken tror att de kan hinna fylla den ena vedboden på två dagar. Jag vet inte jag, pappa är nästan 80, fast han vill inte erkänna det. Han vill gärna fortsätta vara sådär 52 eller nåt.



---

På lördag kommer min syster och hennes dotter. Därför ska vi sätta upp gardiner, bl a rullgardiner, så de kan sova, flytta en vävstol från gäststugan till "kontorshuset" (ja, den är nedmonterad, så det är inte så besvärligt som det låter), jag måste rensa på kontoret, så det inte ser ut som hej kom och hjälp mig, maken ska flytta sitt skrivbord från glasverandan (där har han aldrig suttit, på vintern är det iskallt och på sommaren är det rena bastun) till ett utrymme i bostadshuset, där får han ha sina papper i den ordning han vill ...

... så borde fönstren tvättas, men samtidigt tänker jag, vad gör väl det att de är alldeles immiga och gråa? Det är väl skönare att ta sig ett dopp i poolen?

tisdag 21 juni 2011

ARRRRGGGHH!

Jag är så arg idag. Jag vet inte varför jag är det, men jag vill bara slå i dörrar (går inte, vi har nästan bara skjutdörrar och det blir inte samma effekt), sparka i väggarna, slänga ut all sk-t som ligger överallt och förpestar omgivningen. Eller vad sägs om drivor med makens viktiga papper, som kan ligga i sängkammaren, på matbordet, i fönstret i matrummet, i köket, på pocketbokhyllan, på avställningsbord (!) i souterrängvåningen ...
eller nioåringens tretusen olika projekt, uppfinningar, planeter, en stalinorgel laddad med läsk (fast hon vet inte att det heter stalinorgel och hon får gärna leva i okunskap om det ett tag till), låda med hemgjorda pappersglasstrutar, delar av teatergradänger som hon byggde själv och klämde in i sitt rum, för hon ville ha fler sittplatser. Gradängerna spikade hon ihop av överblivna plankbitar, nu ligger de i en hög utanför ytterdörren.

Så kläckte maken ur sig att i midsommar skulle vi ha en inneboende några dagar, en köksmonterare som inte har någonstans att bo när han ska montera ett kök till en av våra kunder.

...

...

Det är omförhandlat, den inneboende ska bo någon annanstans. Jag struntar i vart han tar vägen.

Jag är arg för att jag ständigt får frågan "vet du var ... ligger nånstans?" Nej, det vet jag inte. Jag är arg för att nioåringen undrar när pappa kommer hem, för han har lovat henne att de ska åka till brädgården, så  hon kan bygga lite mer i sin koja, eller om det är nya gradänger, eller om hon ska tälja till ett par trumpinnar eller nåt annat.

Egentligen vet jag mycket väl varför jag är så arg. Jag är arg på ...

fredag 17 juni 2011

Olycklig kärlek


Jag har letat efter en klänning ett bra tag. Jag har sällan klänning, eller ens kjol, på mig, men jag skulle vilja ha. När jag tittar på kläder i en butik, kan jag tycka att åh, den här klänningen är ju så fin, den ska jag prova. I provrummet ser jag hur miserabel jag ser ut. Ofta är klänningarna sydda i empirstil, dvs, med sömmar och band strax under bysten. Men när man som jag går omkring med F-kupa (sant, tyvärr) blir det alldeles groteskt. Det enda man ser är en enorm överkropp. Om bara avskärningen satt lite längre ner, då skulle det bli bättre.
Jag vill helst inte ha ärmlöst heller och klänningen ska gå till knäna, inte sluta en decimeter ovanför och definitivt inte halvvägs ner på vaden. Helst ska klänningen vara enfärgad, i en glad färg, men det kan gå med svart också. Däremot inte beige, då försvinner jag in i väggen, med F-kupa och änglavingar och allt.

För ett par veckor sedan köpte jag en linneklänning, beige, ärmlös (!). Den var så skön, satt perfekt, och jag tänkte att jag kunde ju pigga upp den med ett vackert halsband och balla skor. När maken fick se den, sa han bara:
- Tja, den duger väl här hemma.

Nästa dag lämnade jag tillbaka den.

I måndags köpte jag en ärtgrön linneklänning, med kort ärm och skärp. Den satt perfekt och jag skulle definitivt inte försvinna in i väggen. Men ärtgrönt? Nja, jag vill ju inte lysa som en stoppsignal heller.

Jag lämnade tillbaka den igår.

I stället köpte jag grillvantar.

---

Ps. Jag funderar på att låta sy upp en eller ett par klänningar, efter eget sinne. Och den/de blir nog svarta.

tisdag 14 juni 2011

Det går framåt

Det händer saker i vår trädgård lite då och då.

Har man ingen lämplig spade, får man ju använda en grävskopa.

Sega gubbar i väntan på att få komma i ett riktigt jordgubbsland. Tänk alltså, de här kämparna har överlevt inte bara bortglömda vattningar och ogräsrensningar, utan också tung lerjord, att agera p-plats för grävskopa (inte samma som på detaljbilden ovan) och uppläggsplats för takplåtar. Igår var första gubben mogen. Den var ljuvligt god.

Äntligen ser vi lite av den vackra dalgången igen, här har legat mängder med jord. I slänten blir det nog lavendel- och linodling. Snart ska vi slå höet/(o)gräset/lupinerna mellan äppelträden. Vi brukar göra det samtidigt som grannen, då vet vi att vi gör det i rätt tid.

Här ska potatislandet ligga.


Här vill jag ha pioner och rosor så småningom.




När inte maken är i full färd med att köra grävmaskin eller minigrävare, bygger han en provisorisk kökstrapp. Så slipper man balansera på en ranglig pall.


Vi kämpar så mycket vi orkar med att återta odlingarna från det djungelliknande. Dessa hallonmonster är mer än två meter höga.


Med ordentliga skyddskläder och djungelolja går det ändå att få lite ordning. Men fort går det inte. Det här är ett hörn av hallonlandet. Igår skickade jag in en ansökan till Bolagsverket om enskild firma, för bärodling. Få se vad det kan bli av det, självplock, försäljning av färska bär hos den lokale köpmannen och/eller ett café som ligger mig varmt om hjärtat, eller saft- och syltkokning och försäljning på den lokala höstmarknaden. Det är mängder med hallonkart. Och så alla vinbär ...

torsdag 9 juni 2011

Snurrigt och soligt och skolavslutning

Är lite yr i ögonen idag. Har mina linser för första gången på några månader och jag undrar om jag satte dem i rätt öga, eller om jag tog högerlinsen till vänster öga och tvärtom.
Jag ville hoppa över glasögon för en gångs skull, till förmån för solglasögonen, så jag skulle kunna se något av dagens skolavslutning.
Den hålls traditionsenligt på skolgården och där finns några stackars träd, men de skuggplatserna går åt först.

Skolan har ingen aula och lite trist är det ju att samlas i gymnastiksalen. Dessutom tror jag inte den är godkänd av brandmyndigheten för så många personer.

Vår 1100-talskyrka, som ligger granne med skolan, är också den för liten. Där kan man möjligen klämma in 140 personer, men redan eleverna i skolan är runt 200 stycken. Och så alla föräldrar, far- och morföräldrar, småsyskon, personal ... vi blir många. Kyrkan skulle spricka. Eller så får man packa folk på varandra i tornet.

Undrar hur det skulle se ut.

Men det är något visst med skolgårdssamlingen ändå, det blir högtidligt och fint även med den gamla vanliga omgivningen. Flaggan fladdrar stolt, musikeleverna spelar, alla elever sjunger, det hålls tal, det delas ut blommor, sexorna får paradera ut från skolan, ledsagade av varsin elev från förskoleklassen, folk har picknick och umgås ... ... och jag gråter en skvätt när vi gemensamt sjunger "Den blomstertid nu kommer ..."

efteråt åker många i grupp eller enskilt till ett lokalt café med hembakt kaffebröd.

Och nu inser jag att min nioåring och hennes vän nog ska få lite lunch.

tisdag 7 juni 2011

Pinsamma rester?

Är det pinsamt att servera gäster gårdagens rester? Jag vet inte jag, inte direkt pinsamt kanske, men så gööööör man ju bara inte. Det verkar om inte annat småsnålt. "Ni är inte så viktiga för mig, så jag har inte brytt mig om att laga ny mat till er."
Lantmännen (tror jag det är) har kört en kampanj några månader nu för att få folk att slänga mindre mat. För vad gör väl det om folk i gemen köper mer ekologisk mat, om de sedan slänger det som inte genast går åt?
Så mycket som en fjärdedel av all mat som säljs i Sverige beräknas hamna i soporna.

En fjärdedel.

Smaka på den.

Det är för mig obegripligt. Nog händer det att t ex kvarglömda korvbitar slängs i mitt hem, men då börjar också korvbitarna se lätt ansträngda ut. Eller som i vintras då jag hittade ett par hamburgerbröd i en låda, hamburgerbröd som kunde gå i marsch ner i soppåsen. Men trots allt tillhör det undantagen.
Nu slår jag mig för bröstet, men blir det mat över efter middagen, blir det utmärkt lunchmat dagen efter. Eller så har vi ett uppsamlingsheat någon kväll i veckan, då vi ställer fram det som trots allt inte gått åt och så får var och en äta det den vill.
Och så gör många (läs de flesta) jag känner, så vilka är det som slänger denna fjärdedel av den sålda maten?

Nu ska svenska restauranger erbjuda sina gäster en doggy-bag (kan någon komma på ett riktigt bra ord, genast, tack? Doggy-bag känns som om det vore en liten svart plastpåse. Hur man säger i USA vet jag inte, men i Kanada säger man hellre "to-go-bag").
Det är bra tycker jag, även om jag funderar lite på behovet. Många restauranger serverar mer "normala" portioner, portioner som även vi som inte är storätare orkar äta upp.
Fast, om igen, take away (nytt ord här också, tack) är ju inte det minsta pinsamt, eller att springa stan runt med sin lattemugg.

Här kommer en alldeles gratis idé, tänk om de vanligaste kaffekedjorna införde en liten rabatt av något slag, för de latte/espresso/alldeles vanligt kaffe-drickare som hade med sig sin egna termosmugg och fick drycken serverad i den i stället för att slösa resurser på engångsmuggar med lock som alltid trillar av?
Vore inte det bra?
Har sett det systemet i kaffedrickarstaden nummer ett, Vancouver, och det fungerar utmärkt.

torsdag 2 juni 2011

Candide och jag

Nu har jag äntligen kommit så långt med den tänkta köksträdgården att jag idag ritat inte mindre än fyra förslag på hur den ska se ut. Jag har ca 100 kvm tillgodo, av det blir 26 kvm odlings"lådor", ca 90 cm höga,(åh nej, tänker då rakt inte ligga på knäna för att rensa, då kan jag lika gärna lägga ner hela projektet nu) och 3 kvm kompostlådor. Så ska det finnas ett utrymme för en enkel sittplats mitt i, så man kan beskåda hela härligheten. Det tillkommer ca 50 kvm för potatis och majs utanför de 100. Vad ska man kalla det då? Potatis- och majsträdgården?

Min efterlängtade lavendel får jag ha utanför, men märker jag att de eviga rådjuren går där och betar, får maken och jag sätta upp högt stängsel runt lavendeln också.
Jag vill ha en linodling också, men den får jag ha på en av de små ängarna, de som är för smala och där det inte går att slå hö med traktor.

Åh, vad jag längtar! Snabbt förtränger jag det evighetslånga jobbet med hallonlandsrensning (har ett enormt stort hallonland, förrföregående ägare levde bl a på att sälja hallon, förutom vinbär).

Bilder kommer snart på denna plats.