Allt är lugnt

Jodå, så där värst vilt blev det inte i midsommarhelgen, ingen talade med Ulrik och någon vals eller schottis blev det inte heller (fast det hade förstås varit trevligt). I stället blev det kaffe och våffla med hjortronsylt på hembygdsgården och senare på kvällen knytkalas med gamla och nya bekanta. Massor med god mat och dryck, allsång, umgänge, prat i kvadrat ... jag fick slita dottern därifrån, men när vi kom hem strax före midnatt stupade hon i säng.

Dagen efter ägnades åt matinköp, lite trädgårdsarbete, tvätt, tvättsortering, djurskötsel, basket ...

Söndag. Sätta en deg, plocka, städa, plocka lite blommor, förbereda lunch ...
- Hur många kommer?
- Vet inte. Tror vi blir 25.
- Jaha.

En stund senare.
- Vänta lite, vi blir nog 11.
- Okej, då blir det mycket rester.

Ytterligare en stund senare.
- Nehej, vi blir 19.

Jag lade ner detta att försöka räkna ut hur mycket mat som kan tänkas gå åt. Istället hämtade jag glas, bestick och tallrikar från kontorshuset som reserv. 20 kuvert borde nog räcka ett tag i alla fall, om inte får väl vi i familjen använda de riktigt fula tallrikarna med svarta repor, tänkte jag.
Jag tror vi till slut blev 22 eller kanske 23, men maken åt vid grillen och behövde ingen tallrik (hur bar han sig åt?) och vår sjuttonåring kom senare och klarade sig utmärkt med en liten assiett.

Folk i blandade åldrar satt runt ett långbord på verandan och åt och åt ... och åt lite till. Därefter badade några, andra studsade på studsmattan, andra spelade biljard, någon kollade hur det gick på Solvalla, andra cyklade lite, ett gäng körde fyrhjuling, sedan var det dags för femkamp. Man kunde delta i en eller alla deltävlingar. Maken hade nog tänkt att alla grenar skulle räknas ihop, men egentligen behövdes inte det. Det var tidsuppfattning, springa med golfbollar över respektive under hinder, rävspel, minnesträning, ... hm, den femte grenen har jag inte koll på, jag deltog inte.
Under eftermiddagen hämtade jag sjuttonåringen som varit ute och seglat med sina sjöscoutkompisar över helgen. Då passade jag på att köpa mer läsk och bullar. Jag ställde fram bullarna och swoooop inom två minuter var fatet tömt.

Det var så härligt med en riktig bad- och lekdag. Väl mött igen, alla som kom till oss.

Snurrigt och soligt och skolavslutning

Är lite yr i ögonen idag. Har mina linser för första gången på några månader och jag undrar om jag satte dem i rätt öga, eller om jag tog högerlinsen till vänster öga och tvärtom.
Jag ville hoppa över glasögon för en gångs skull, till förmån för solglasögonen, så jag skulle kunna se något av dagens skolavslutning.
Den hålls traditionsenligt på skolgården och där finns några stackars träd, men de skuggplatserna går åt först.

Skolan har ingen aula och lite trist är det ju att samlas i gymnastiksalen. Dessutom tror jag inte den är godkänd av brandmyndigheten för så många personer.

Vår 1100-talskyrka, som ligger granne med skolan, är också den för liten. Där kan man möjligen klämma in 140 personer, men redan eleverna i skolan är runt 200 stycken. Och så alla föräldrar, far- och morföräldrar, småsyskon, personal ... vi blir många. Kyrkan skulle spricka. Eller så får man packa folk på varandra i tornet.

Undrar hur det skulle se ut.

Men det är något visst med skolgårdssamlingen ändå, det blir högtidligt och fint även med den gamla vanliga omgivningen. Flaggan fladdrar stolt, musikeleverna spelar, alla elever sjunger, det hålls tal, det delas ut blommor, sexorna får paradera ut från skolan, ledsagade av varsin elev från förskoleklassen, folk har picknick och umgås ... ... och jag gråter en skvätt när vi gemensamt sjunger "Den blomstertid nu kommer ..."

efteråt åker många i grupp eller enskilt till ett lokalt café med hembakt kaffebröd.

Och nu inser jag att min nioåring och hennes vän nog ska få lite lunch.