onsdag 28 mars 2012

Om det gör ont vet jag väl inte

Nej, det gör inte ont alls, har jag bestämt mig för. Tvärtom är det alldeles, alldeles ljuvligt att se knoppar som är på bristningsgränsen och allt fler blommor som lyser i backarna.


I förra veckan fanns det fortfarande enstaka små snödrivor i den här skogen.
Ursäkta den suddiga bilden, använde mobilkameran och dess skärpedjup är inte stort, precis.

På vägen där det var tjockt med svallis, ligger det nu enorma högar med hästskit.

Nehej, det slipper ni se

Jag gillar inte rabatter, jag föredrar att sätta narcisslökar lite här och var i min ekbacke, det blir roligare så. Och så slipper jag rensa.


Snart lyser det gult.

Än så länge har jag fått ha gårdens enda tulpan i fred, men jag vet ju att det är en tidsfråga innan jag har påhälsning av rådjuren.


Pinnen till höger är ett tjuvskott till en törnros. Den får växa där. Jag föredrar den lätt anarkistiska trädgårdsstilen.

Läs: jag "har inte tid" att arbeta så mycket som krävs för att hålla mina två hektar i perfekt ordning. Jag gillar läget istället och låter det vara lite rufsigt och ostädat.

fredag 23 mars 2012

Åtta dagar

Nu har det gått en vecka sedan Mimmi och Flingan föddes. De äter och skiter och letar efter mamma och de växer och blir långsamt, långsamt lite modigare hela tiden.

Flingans ben är bra nu, hon kan skutta lika bra som syrran.



Det är så skönt i solen



Faktiskt kan man sova lite också.



Det gör ingenting alls om man har klövarna i maten.


Dags att gå in.

onsdag 21 mars 2012

Husdjur

I torsdags lammade äntligen vår Snöboll. Hon hade tre lamm i magen, två klarade sig, vilket var bra. Hon var ensam, vi upptäckte det inte förrän efter drygt en timme och då hade hon redan slickat dem rena och sett till att de var torra och varma.
Det är två små tacklamm, Flingan och Mimmi. Mimmi är nu, några dagar gammal, som en kaninunge, hon studsar runt hit och dit och så blir hon lite yr i huvudet och måste ta sig en slurk från mamma. Men det är Flingan som krupit längst in i våra hjärtan. Hennes ena framben är lite krokigt, hon låg nog inklämd i magen, och har svårt att gå. Hon vill också studsa runt som sin syster, men trillar hela tiden, då hon inte har någon kraft. Benet är lindat, ändå böjer hon det fel.

Det skär i oss.

Igår försökte jag ta några bilder på dem i deras kätte i lagården. Det var inte helt lätt, ska jag säga.


Först kom Snöboll för att se om jag inte hade med mig lite knäckebröd åt henne, eller kanske något annat godis.

Så kom Teddy, Smörblomma och P Bagge in, sugna på uppmärksamhet och knäckebröd. Och lite kliande under hakan.

Mimmi hoppade runt, glad och snabb. Jag hann inte riktigt med.


Där var hon nyss.


Flingan försöker hänga på så gott det går.


Om man tar i lite, kan man leka.


Så kan man smaka på hö. Två strån tar lååååång tid att knapra i sig.


Tur att mamma finns. 

Uppdaterat torsdag förmiddag:

Maken tog bort Flingans förband igår på  eftermidagen för att massera hennes ben lite grann. Jag hade tidigare sett att hon faktiskt försökte stå på rätt sätt på det tokiga benet. När hon vilat lite i makens knä, lyfte han ner henne och se, hon kunde stå och gå. Än så länge haltar hon lite, men det går bättre och bättre.

En sten föll från våra hjärtan. Flingan kommer att klara sig finfint.

Igår fick de gå ut för första gången. Det fanns så mycket att upptäcka i den stora världen i hagen bakom lagården, fåglar som kvittrade, sly man kunde tugga lite på, stenar man kunde hoppa över.

måndag 19 mars 2012

Marsmåndag

Ett sådant busväder det är idag, blåst, lite snö och väldigt ruggigt. Funderar på varför jag idag har så svårt att komma igång, det ligger några högar med "borden" här och var. Det är verifikationer som ska konteras och skickas iväg, det är kurslitteratur som ska läsas, det är sidor (=kapitel) som ska skrivas, (fast det är ju kul att göra förstås). Så där håller det på.

Jag hann med ett gräl med fjortonåringen i morse, men vi blev vänner igen. Det gällde kommande helg, vi var inte överens om några saker.
Nioåringen var frustrerad och jag på henne, för att hennes skolväska var på ett sådant där bra ställe, som man inte vet var det är. Väskan hittades i makens bil, men först efter tjafs.

Ibland är det väldigt skönt att kunna tanka tröst hos hund, katter och får - och lamm.

tisdag 13 mars 2012

Grålle

Maken har en leksak.


Den är fin att titta på, tycker han. Den kan till och med starta ibland.



Då stänker det olja.


Man måste ha en stjärt av stål.
Eller en kudde.


Så ska det helst vara finväder när man kör traktorn
(om man lyckas få igång den, vill säga)


Så här ser den ut!



måndag 12 mars 2012

Saknad

Jag har stor tur med mina svärmödrar. Båda två vänliga, roliga och omtänksamma kvinnor som vet att sätta värde på det som är viktigt i livet.*

I helgen fick jag besked om att min första svärmor gått bort. Nej, en stor chock var det inte, hon blev 91 år, men nog är det tomt i min värld nu. Det är nästan trettio år sedan vi först träffades, mer än halva mitt liv.


Tack för att jag fick träffa dig, S.

Quid bonum faestum felixque sit.*2






*Är inne på mitt andra äktenskap.

*2 Till vän av ordning, felskrivningen är medveten, ovanstående var en ramsa som S brukade använda inför en resa. Kom man ihåg att säga den, skulle allt gå bra. Ja, jag "kviddar" än, fattas bara.

onsdag 7 mars 2012

Kallt om nosen

Mm, den där riktiga vårvärmen har inte kommit än, det är minusgrader om morgnarna och kallt i vinden. Ändå tjatar nioåringen om att det minsann är varmt ute och att hon minsann svettas så om fötterna när hon har vinterkängorna på. Hon fick ett par nya gymnastikskor i lördags nämligen, och dem vill hon ha. NU!

Inte vill hon sätta på sig vinterjackan heller, utan går hellre iklädd t-shirt och fleece. Som den kloka mor jag är (jodå, jag kan om jag vill) bär jag jackan till bilen och väl där kan hon tänka sig att dra på sig jackan. Ingen av oss nämner att det var nog bra med något varmt ändå.

Maken försökte göra ett inpass i morse och jämförde med kylan utomhus (då -4) med hur det är inne i kylskåpet (+2). Det var kanske en aning abstrakt, för inte brukar vi tillbringa våra dagar inklämda mellan mjölkpaket och ost och köttfärs.

söndag 4 mars 2012

Det går utför

Några bilder från sportlovet:


Branta backar är okej, men inte stup. Jag gick inte närmare än så här, jag lovar.



Ibland var det svårt att se vad som var upp eller ner.



Fast visst hade vi mest sol  ändå



och klarblå himmel.



Vi körde så länge det bara gick.



Nöjda med vår vinterresa, tycker vi att det är skönt att våren kommit till ön.