Om det gör ont vet jag väl inte

Nej, det gör inte ont alls, har jag bestämt mig för. Tvärtom är det alldeles, alldeles ljuvligt att se knoppar som är på bristningsgränsen och allt fler blommor som lyser i backarna.

I förra veckan fanns det fortfarande enstaka små snödrivor i den här skogen.

Ursäkta den suddiga bilden, använde mobilkameran och dess skärpedjup är inte stort, precis.

På vägen där det var tjockt med svallis, ligger det nu enorma högar med hästskit.

Nehej, det slipper ni se

Jag gillar inte rabatter, jag föredrar att sätta narcisslökar lite här och var i min ekbacke, det blir roligare så. Och så slipper jag rensa.

Snart lyser det gult.

Än så länge har jag fått ha gårdens enda tulpan i fred, men jag vet ju att det är en tidsfråga innan jag har påhälsning av rådjuren.

Pinnen till höger är ett tjuvskott till en törnros. Den får växa där. Jag föredrar den lätt anarkistiska trädgårdsstilen.

Läs: jag "har inte tid" att arbeta så mycket som krävs för att hålla mina två hektar i perfekt ordning. Jag gillar läget istället och låter det vara lite rufsigt och ostädat.