tisdag 30 augusti 2011

Sånt man kan undra över, del 4

Det står i tidningen idag att choklad är bra det. Chokladätare beräknas minska risken för att drabbas av hjärtsjukdom med en tredjedel (!). Choklad innehåller antioxidanter, sänker blodtrycket och motverkar inflammationer.
Men njut med måtta, för mycket choklad ger övervikt, vilket ökar risken för att drabbas av ... hjärtsjukdomar.

Så nu undrar ju en ständigt chokladsugen öbo hur mycket choklad som är bra.


---

Mer om mat. LCHF-dieten är sponsrad av köttindustrin, står det också i tidningen. En köttbaserad kosthållning fördubblar utsläppen av växthusgas. Köttkonsumtionen har ökat kraftigt de senaste tjugo åren. Jag vet att många faktiskt (tror sig) må(r) bättre av att utesluta kolhydrater, eller åtminstone minska det intaget, men inte behöver man väl äta så mycket kött för det? Själv tycker jag LCHF är en extrem diet på många sätt, jag mår inte bra om jag inte får i mig kolhydrater. Och dessutom, även vår enda lilla jord är viktig att tänka på, för mig är det oförsvarbart med denna stora miljöovänliga köttkonsumtion. Ska man nu äta LCHF, så finns ju fett och protein i fler produkter, inte bara i kött. T ex i choklad.

Alltså, ät mer choklad.

Ps. Det poppade upp en artikel till i ämnet i DN . Jag vet inte jag, det här känns sf.

måndag 29 augusti 2011

Sportsöndag


Friidrott är så roligt att titta på, det händer alltid något och reglerna är lättfattliga även om man inte är en sportnörd. Det handlar om att hoppa högst eller längst, springa fortast och med smartast taktik, kasta längst … för mig ligger inte tjusningen främst i att det är just svenska deltagare.

Det kan vara hur spännande som helst med ett 10 000-meterslopp, där löparna knatar runt, varv efter varv, drar upp farten, saktar ner, där fyrfaldige världsmästaren gör en återkomst efter skada, men inte orkar fullfölja, där världsettan spurtar med 500 m kvar (alltså, spurtar efter nästan en mil!), lyckas inte haka av sig en dittills okänd ung löpare som stormar in mot mål och där andra väldigt trötta löpare har både ett och två varv kvar och måste fortsätta plåga sig.

Ah, jag älskar det!

Eller att se Isinbajeva hoppa upp mot fem meter, där varenda rörelse är väl avvägd, där ett stavhopp kan bli en skönhetsupplevelse. Samma med Thorkildsen när han dammar iväg spjutet.

Och så släggkastare som misslyckas, kastet blir lite snett så släggan hamnar i nätet, ja, då förstår man lite bättre hur svårt det är. Jag menar, de har tränat i hela sitt liv, kommer till ett VM och släggan fastnar i nätet.

Att Klüft blev femma var väl ganska väntat, eller t o m lite bättre än jag trodde. Men längdfinalen var en medioker historia, med världsstjärnor som hoppade bort sig, där guldmedaljören Reese fick till bara ett godkänt hopp och hennes vinstresultat var i sammanhanget blygsamma 6,82. Ingen hoppade så bra som de egentligen kan.

Sverige har aldrig varit strålande i friidrott. Det har funnits enstaka stjärnor, Sjöberg, Gärderud, Klüft förstås, Kallur, Bergkvist, Olsson, Holm m fl, och många av dem var aktiva samtidigt. Ja, ett par håller på fortfarande, men snart är det inte roligt längre att läsa om Christian Olssons eviga skador. Det blir som Foppas fot, yesterday’s news.

Men vad sysslade Bolt med egentligen?

tisdag 23 augusti 2011

Sånt man kan undra över, del 3

Varför får folk för sig att de kan bete sig i duschen på badhus eller gym som om det vore hemma? Om ni inte är äckelmagade kan ni läsa här: http://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2011/08/23/badhushyfs/

fredag 19 augusti 2011

Sånt man kan undra över, del 2

Naturligtvis är det roligt för kronprinsessparet att de väntar barn. De har en härlig tid framför sig och ännu bättre blir det när barnet har kommit.

Nattvak, kolik, diarré, konstiga utslag, tandsprickning ... och de första leendena, jollret, doften av en nybadad bebis, pussarna ...
ah, lite avundsjuk är jag allt.

Men vad jag nu funderar riktigt över är varför vi ska ha monarki. Jag vet inte. Jag funderar lite till och kommer fram till att jag inte anser att ett ämbete som statschef ska ärvas.

Ja, just det.

Jag kommer härmed ut som republikan.

Den statschef vi ska ha kan kallas president eller kung, men han/hon ska väljas. Statschefen ska inte ha en politisk uppgift, utan vara mer av symbolisk/representativ art, som t ex den isländska presidenten.

Så kan vi slippa alla underliga och pinsamma uttalanden som "vända blad" och egna "utredningar" som den som drottningen nyligen offentliggjorde. Det är något med detta par som får mig att undra om alla hästar är hemma varenda dag.

Så kan kungen göra vad han vill, rösta på vad han vill, konvertera till annan religion om han vill. För jag tror inte han skulle ställa upp i ett statschefsval frivilligt. Kronprinsessan kan ägna sig åt sin lilla familj, Daniel kan börja jobba igen som PT. Kanske någon av dem skulle senare kunna tänka sig att ställa upp i ett statschefsval, vad vet jag. Victoria skulle i sådana fall lätt vinna.
Annars kan ni ju rösta på mig.

The Islander for president!

måndag 15 augusti 2011

Sånt man kan undra över del 1



Häromveckan gjorde hela familjen en utflykt tillsammans. Vi hamnade så småningom i en liten stad med ett stort, stort slott. Tanken var att vi skulle äta gott, vilket vi gjorde på det lokala värdshuset, och så bilda oss lite med lite sightseeing. Efter vår lunch tog vi en promenad genom de smala gatorna, kikade förstulet på välbehållna träfasader och fnissade lite åt skvallerspeglarna som satt utanför många fönster.

Det gick fort att komma till utkanten av staden, och där på en gräsplan, mellan idrottsplatsen och ett par hyreslängor, stod några enkla tält uppställda. Där pågick ortens riddardagar! Spännande tyckte vi och gick dit. Nioåringen stegade genast fram till det första tältet, där man kunde måla sin egen sköld i äkta masonit och sitt eget träsvärd för det facila priset om 60 kronor. Hon målade en riktigt snygg sköld, men sedan fick vi bära den så det inte skulle rinna färg överallt.

Bredvid det tältet höll två jonglörer och eldslukare till. Därefter kunde man gå in i öltältet och äta ett kalkonlår och skölja ner det med en stor stark. Om man ville.

Så kunde man, för endast 50 kronor, pröva att skjuta med båge och pil.

Självklart kunde man handla saker också. T ex kola eller lakritsremmar, eller varför inte små spännen i glaspärlor att sätta i håret. Men det var inget som lockade oss. På väg därifrån passerade vi ett stånd där det såldes drömfångare.

Alltså, drömfångare.

Vad har drömfångare, gjorda efter prärieindiansk modell, på en riddarmarknad att göra?

Har jag missat något? Satt jag och sov den lektionen, när läraren berättade om de täta kontakterna mellan 1300-talets nordiska riddare och präriernas siouxer och lakota? Och så tog riddarna dessutom med sig några kalkoner som de kunde servera med en stor stark hemma i borgen?

Tacksam för svar.

lördag 13 augusti 2011

Coolt. Eller?

En bekant skrev på FB att hon aldrig varit särskilt cool, hon blir så entusiastisk när hon stöter på något engagerande och roligt. Nu har hon äntligen insett att hon trivs bra med att ha skoj i stället för att vara ängsligt cool.

Visst är det sant.

Jag säger bara: hellre o-cool och kul än cool och kall.

torsdag 11 augusti 2011

Alltså, man kan ju börja fundera

Visst är det lite gårdagens nyhet, men ni har väl hört om Exit Deutschland som på en högerextrem rockfestival delade ut t-shirts? Tröjor som efter tvätt ändrade text till: ”Om din t-shirt kan, kan du också – vi hjälper dig, att frigöra dig från extremhögern”. http://www.dn.se/nyheter/varlden/nynazister

Ja, jag tycker det är en kul grej. Alla roliga PR-grejer är bra.

Men jag börjar ändå fundera. På en blogg, som jag tidigare aldrig besökt, http://magnusmosen.wordpress.com/2011/08/10/det-kan-inte-vara-latt-att-vara-rasist-rockare/, skriver bloggägaren att han tycker det är så motsägelsefullt med nynazister som går på rockfestival, då rocken i sig är så långt från rasism och nationalism man kan komma. Och det är ju riktigt i sig.

Men, finns det då någon musik som skulle kunna passa rasister? Folkmusik? Nej, absolut inte. Jazz? Soul, gospel? Tvärnej. Visor? Samma sak där. Gregoriansk munksång? Nä, nu börjar jag fnissa här för mig själv. Opera? Nej, nej, nej. Erkänner dock att Hitler hade en viss förkärlek för Wagner, men det är inte operaformens fel. Tänk Mozart, Verdi, Rossini ... det är humor, dramatik, och nästan alltid är huvudtemat kärlek. Kärlek känns inte som ett tema som vänder sig mot rasister och nationalister.


Äh, jag kan inte komma på någon musikgenre som rakt av skulle passa nynazister m fl.
 
Förresten undrar jag hur ofta de tvättar sina kläder.

tisdag 9 augusti 2011

Lust

Konstigt det där med lust. För bara ett par dagar sedan hade jag ingen lust med något alls, utom att skjutsa nioåringen till simskolan, med matsäck och badkläder, filtar, solkräm och så sitta där i backen och titta ut över sjön och prata med andra föräldrar, simma några hundra meter själv, uppmuntra dottern till nya stordåd och så åka hem efter några timmar och sedan fortsätta läsa tidningen eller gå ner och plocka lite hallon ...

nu vill jag verkligen sätta igång med höstens uppdrag. Nu har jag ingen större lust (äh, nu överdrev jag väl lite) att slappa med en deckare vid poolen eller leta kantareller.

Men jag har stor lust att få iväg bokföring, fakturor, offerter, kontrakt. Och så framför allt, få sätta igång med höstens kurser.

Det är inte direkt oviktigt att också få familjefria dagar. Nästa vecka har nioåringen sitt efterlängtade basketläger, sedan börjar skolan.

tisdag 2 augusti 2011

Urklipp

 I går har norska Dagbladet publicerat ett brev skrivet av 16 årige Ivar Benjamin Östebös, som överlevde massakern på Utöya. Brevet är skrivet till Anders Behring Breivik.

Kjære Anders Behring Breivik.


Mange av mine kamerater jeg traff på Utøya er drept, og det er du som er gjerningsmannen. Du er mannen som i ren tilfeldighet ikke drepte meg, Jeg var heldig.

Du tror kanskje du har vunnet. Du tror kanskje at du har ødelagt for arbeiderpartiet og mennesker verden over som står for et flerkulturelt samfunn ved å drepe mine venner og partifeller.

Vit at du har misslykkes.

Du har ikke bare samlet verden, du har satt sjelene våre i brann, og vit at aldri før har alle stått sammen som nå.

Du omtaler deg selv som helt, ridder. Du er ingen helt. Men en ting er sikkert; du har skapt helter. På Utøya den varme julidagen skapte du noen av de største heltene verden har sett, du samlet alle verdens mennesker. Svart som hvit, mann som kvinne, barn som voksen, rød som blå, kristen som muslim.

Du har gjort dine offer til martyrer, til udødelige, og du har vist verden at når en person kan vise så mye hat som du har gjort, tenk hvor mye kjærlighet vi kan vise når vi står sammen? Mennesker jeg trodde hatet meg har gitt meg klemmer på gata, mennesker jeg ikke har hatt kontakt med på årevis har skrevet 3-400 ord om hvor mye det betyr for dem at jeg overlevde.Hva kan du si om det? Har du ødelagt noe? Du har forent oss.

Du har drept mine venner, men du har ikke drept vår sak, våre meninger, vår rett til å uttrykke oss. Muslimske kvinner har fått klemmer av tilfeldige norske kvinner på gata av sympati, og ditt mål var å skåne Europa for Islam? Ditt verk har fungert mot sin hensikt, vi har skapt et fellesskap.

Du fortjener ingen takk, du fortjener å høre hvordan planen din fungerte. Mange er sinte, du er norges mest forhatte mann. Jeg er ikke sint. Jeg frykter deg ikke. Du kan ikke røre oss, vi er større enn deg. Vi svarer ikke ondt med ondt, slik som du ville det. Vi bekjemper det onde med det gode. Og vi vinner.

Dagbladet