Slut och början

Bara ett par dagar kvar av vårterminen och läsåret, sen är det ett långt sommarlov. Bara en basketträning till, bara en läxa till, och vi borde ju ses snart, innan alla drar på semester ...

Idag ska jag äta lunch med en vän jag inte träffat på flera år, det ska bli kul samtidigt som det är lite nervöst också. Helt slumpmässigt fick vi kontakt med varandra häromdagen. Det är märkligt hur det kan vara. En period då man ses ofta, ringer ännu oftare, så händer något (eller snarare inget händer), och så går åren. Barnen växer, rynkorna djupnar, de grå håren blir allt fler.
Jag föreslog att jag skulle ha en nejlika i knapphålet så h*n skulle känna igen mig.
- Haha, det behövs inte, försäkrade vännen. Jag känner nog igen dig i alla fall.

Tro det.

Ska jag ta det personligt?

Maken kommer in till mig på kontoret. Han slänger sig i den lilla tvåmannasoffan i jugendstil.
- Alltså, lyssna nu på mig, säger han och väntar tills jag tittar på honom och inte på skärmen.
- Jag har ägnat en halvtimme, ja kanske en trekvart, åt att fixa lite mer färskt gräs åt kvigorna och baggen. Så bar jag in allt till dem. Men vad händer då?

Jag vet ju inte och kan inte gissa heller, så jag bara ruskar på huvudet.

- Jo, baggen går fram och bajsar i gräset. Den ena kvigan kissar i det och den andra bara fnyser lite och går därifrån. Så lägger de sig i skuggan av den stora linden och börjar idissla alla tre. De var nog inte så hungriga i alla fall.

- Hm. Då kan vi nog hoppa över det där med färskt gräs ett tag.


Ängen där de tre stora djuren går är rätt nerbetad, men tydligen hungrar de inte så att de vill äta avklippt gräs. De har fått hö, men ratat det också. Så, vi tror nu att de klarar sig rätt fint i alla fall.

Det ser ut att vara mycket kvar att äta, men egentligen är det mest tistlar.

Baddagar

Barn som hoppar i vattnet, simmar, plaskar, dyker, armringar i orange, hoppar i en gång till och en gång till medan kvällen mognar och solljuset mildras.
Små små flickor som gurglar med tandlösa munnar, vindlar med mörka ögon och vill inte, kan inte sova, för då kanske något roligt missas.
Korvar och hamburgare på grillen, bullar på faten, smågodis - och tomatsallader. Kaffe. Glass med chokladsås.
Brunbränd gräsmatta. Torra rosenbuskar.
Vinden friskar i. Vuxna på studsmattan, två krockar och en bryter en lilltå.

Dompan och Franklin på stereon, någon trummar i ett hörn. Salt är gott, fram med chipsen.

Nya vänner, gamla vänner.

Söndag på min ö.

Det ÄR fortfarande sommar, så det så!

Men ibland kan man undra hur en del tänker. Idag kom första postorderomgången med höst- och vinterkläder. Nej, nej och åter nej, jag är då rakt inte mogen än.

Först ska vi få in allt hö på något sätt. Logen är nästan full och vi har kanske hälften kvar att slå och sedan släpa in. Maken och jag har en idé, vi får helt enkelt förvara det hö som inte går att pressa in under taket på annat sätt. Utomhus, på träpallar och med presenningar över. Det blir inte vackert, men om vi börjar med att ta hö därifrån till fårens frukost, är det snart borta. Fåren får sin frukost utomhus, året om, och att då ta ett litet lass i en byggsäck direkt från stacken till utfordringsbordet känns ju rätt bekvämt.

Så ska jag kolla hur det är med mina röda vinbär. Det börjar lysa rött i buskarna, men lite mer sötma i bären kan nog behövas innan jag plockar av dem. Därefter kommer de svarta vinbären och även om det mesta kommer bli till dricka, gör jag nog en omgång av Hirams sylt. Den innehåller massor med socker, men är samtidigt den enda sylt som familjen äter. Det är konstigt, vi har hur många vinbärsbuskar som helst, men sylt äter vi inte särskilt mycket.

Därefter mognar hallonen.

Ja, hallonen ja, de är ett kapitel för sig. Eller många kapitel. Jag vet inte hur många timmar, dagar, jag lägger ner på hallonrensning på våren, jag vet inte hur många timmar som går åt till att hålla landet (skogen) öppen från ogräs, ändå hinner jag inte hålla det snyggt. Jag vet inte hur många timmar det går åt att plocka alla hallon. Jag förstår knappt hur föregående ägare till vår lilla, lilla gård tänkte när de planterade så mycket hallon. Vi har tagit bort hälften, ändå känns det nästan övermäktigt.

Hallondjungeln

Men det är ju så gott med färska hallon. Eller färska bär överhuvudtaget. Vi har ett par stackars jordgubbsplantor kvar efter tiden som grävskopeparkeringsunderlag, och de gubbarna (fem - tio stycken kan det bli under en säsong) är så goda så man inte vill äta några andra.
De hallon vi inte orkar äta upp, de åker i frysen och så blir de till sorbet eller parfait under vintern.
Ibland har vi fått hjälp av vänner och bekanta som plockat av ett antal liter (eller ska jag säga kilon) hallon, men två dagar senare är hallondjungeln lika röd av mogna bär igen.

Jag borde, vilket jag tänkt i några år nu, göra slag i saken och plocka hallon och sälja. Vid vägkanten eller till lokala butiker. Eller, om någon på min ö läser detta, kom och plocka, vet ja! Ta med stövlar för brännässlorna och ta med något att plocka i. Var beredd på att vissa buskar är mer än två meter höga, att det är snårigt och bökigt, men - hallonen. Hallonen.
Mmmm.

Det är ett par veckor kvar innan de är mogna. Ring eller mejla innan du kommer, så sätter jag på kaffet.

Lust

Konstigt det där med lust. För bara ett par dagar sedan hade jag ingen lust med något alls, utom att skjutsa nioåringen till simskolan, med matsäck och badkläder, filtar, solkräm och så sitta där i backen och titta ut över sjön och prata med andra föräldrar, simma några hundra meter själv, uppmuntra dottern till nya stordåd och så åka hem efter några timmar och sedan fortsätta läsa tidningen eller gå ner och plocka lite hallon ...

nu vill jag verkligen sätta igång med höstens uppdrag. Nu har jag ingen större lust (äh, nu överdrev jag väl lite) att slappa med en deckare vid poolen eller leta kantareller.

Men jag har stor lust att få iväg bokföring, fakturor, offerter, kontrakt. Och så framför allt, få sätta igång med höstens kurser.

Det är inte direkt oviktigt att också få familjefria dagar. Nästa vecka har nioåringen sitt efterlängtade basketläger, sedan börjar skolan.

Sommar

Idag lyssnade jag på nästan hela Sommarprogrammet. * Idag talade läkaren Claes Hultling om hur en olycka ändrade hans liv och hur han fått ompröva mycket. Om ni missade det, går programmet i repris i P1 ikväll kl 22.




*Oftast blir det bara brottstycken jag hör. Tyvärr.

Denna vecka ett liv

Tvättat nioåringens träningskläder - check.
Tvättat nioåringens övriga kläder - check.
Köpt ny tandkräm, schampo och duschtvål till nioåringen - check.
Kollat sovsäck och luftmadrass - check.
Osv


På onsdag ska hon äntligen iväg på sitt första träningsläger. Hon har längtat i några år nu, ända sedan storasyster åkte på sitt första läger. Hela fyra nätter ska hon sova borta. Undrar vem det är värst för, henne eller hennes föräldrar. Till hösten börjar hon med två träningspass i veckan i gymnastik, förutom att hon fortsätter med sin basket. Det är faktiskt skönt att jag fick besked om att musikskolans lektioner ligger samtidigt som gympan, så jag kunde ge återbud på hennes plats i god tid. Träning tre gånger i veckan, plus läxor, plus basketmatcher var fjärde lördag, plus gymnastiktävlingar/uppvisningar räcker gott och väl till.
Världen får klara sig utan vår nioårings cellospelande.
Jag har ingen lust att bli en sådan där hetsande mamma som bokar in sitt barn på femtiarton aktiviteter.
Tycker nog att det är viktigt att lära sig att ha det lite småtrist ibland också och att man överlever det med.

Fast det är klart, vår nioåring har lite småtrist fem minuter i taget, sedan har hon börjat på ett nytt uppfinnarprojekt. Eller så bestämmer hon sig för att sy ett par shorts till sig själv eller spika lite i kojan. Man vet aldrig vad det kan bli.

---

Äntligen är vädret sådant att vi kan räkna med att både hinna slå och få in höet utan att det regnar på det. Det är ju inte några enorma arealer det handlar om, men även två hektar ängs- resp hagmark ska slås. Än har jag inte fått tummen ur och hört mig för om någon har några får för mycket. Egentligen skulle vi behöva ett par getter, som är lite hårdare på slyet än vad får är.

---

På onsdag kommer min far och hjälper oss såga, klyva och stapla ved. Maken tror att de kan hinna fylla den ena vedboden på två dagar. Jag vet inte jag, pappa är nästan 80, fast han vill inte erkänna det. Han vill gärna fortsätta vara sådär 52 eller nåt.

---

På lördag kommer min syster och hennes dotter. Därför ska vi sätta upp gardiner, bl a rullgardiner, så de kan sova, flytta en vävstol från gäststugan till "kontorshuset" (ja, den är nedmonterad, så det är inte så besvärligt som det låter), jag måste rensa på kontoret, så det inte ser ut som hej kom och hjälp mig, maken ska flytta sitt skrivbord från glasverandan (där har han aldrig suttit, på vintern är det iskallt och på sommaren är det rena bastun) till ett utrymme i bostadshuset, där får han ha sina papper i den ordning han vill ...

... så borde fönstren tvättas, men samtidigt tänker jag, vad gör väl det att de är alldeles immiga och gråa? Det är väl skönare att ta sig ett dopp i poolen?