Bara ett par dagar kvar av vårterminen och läsåret, sen är det ett långt sommarlov. Bara en basketträning till, bara en läxa till, och vi borde ju ses snart, innan alla drar på semester ...
Idag ska jag äta lunch med en vän jag inte träffat på flera år, det ska bli kul samtidigt som det är lite nervöst också. Helt slumpmässigt fick vi kontakt med varandra häromdagen. Det är märkligt hur det kan vara. En period då man ses ofta, ringer ännu oftare, så händer något (eller snarare inget händer), och så går åren. Barnen växer, rynkorna djupnar, de grå håren blir allt fler.
Jag föreslog att jag skulle ha en nejlika i knapphålet så h*n skulle känna igen mig.
- Haha, det behövs inte, försäkrade vännen. Jag känner nog igen dig i alla fall.
Tro det.
Tänkvärda poster! Jag besöker gärna din blogg igen.
SvaraRadera