Häromveckan gjorde hela familjen en utflykt tillsammans. Vi hamnade så småningom i en liten stad med ett stort, stort slott. Tanken var att vi skulle äta gott, vilket vi gjorde på det lokala värdshuset, och så bilda oss lite med lite sightseeing. Efter vår lunch tog vi en promenad genom de smala gatorna, kikade förstulet på välbehållna träfasader och fnissade lite åt skvallerspeglarna som satt utanför många fönster.
Det gick fort att komma till utkanten av staden, och där på en gräsplan, mellan idrottsplatsen och ett par hyreslängor, stod några enkla tält uppställda. Där pågick ortens riddardagar! Spännande tyckte vi och gick dit. Nioåringen stegade genast fram till det första tältet, där man kunde måla sin egen sköld i äkta masonit och sitt eget träsvärd för det facila priset om 60 kronor. Hon målade en riktigt snygg sköld, men sedan fick vi bära den så det inte skulle rinna färg överallt.
Bredvid det tältet höll två jonglörer och eldslukare till. Därefter kunde man gå in i öltältet och äta ett kalkonlår och skölja ner det med en stor stark. Om man ville.
Så kunde man, för endast 50 kronor, pröva att skjuta med båge och pil.
Självklart kunde man handla saker också. T ex kola eller lakritsremmar, eller varför inte små spännen i glaspärlor att sätta i håret. Men det var inget som lockade oss. På väg därifrån passerade vi ett stånd där det såldes drömfångare.
Alltså, drömfångare.
Vad har drömfångare, gjorda efter prärieindiansk modell, på en riddarmarknad att göra?
Har jag missat något? Satt jag och sov den lektionen, när läraren berättade om de täta kontakterna mellan 1300-talets nordiska riddare och präriernas siouxer och lakota? Och så tog riddarna dessutom med sig några kalkoner som de kunde servera med en stor stark hemma i borgen?
Tacksam för svar.
Funderar jag på om det inte är just bara säljandet som är i fokus jag;-))
SvaraRaderaMen kola- och lakritsremmar hade väl inte mer med riddarna att göra än drömfångarna?
SvaraRaderaNej, Anni, inte direkt. Men det var först kalkonen, de stora starka, och så som grädde på moset dessa drömfångare, höjden av kitsch, som jag reagerade på.
SvaraRaderaRemmar säljs ju överallt, t o m på Vårruset.
Tänker det omvända, att bland tipis och bufflar kommer en riddare skramlandes med höjd lans på sin löddriga springare.
SvaraRaderaAnakronismer förekommer överallt liksom andra orimligheter. Beroende på så kan man reta sig på att det förekommer botaniska, medicinska, anatomiska eller historiska felaktigheter. Min moster brukar kalla medicinska eller anatomiska konstigheter för "Mamillarsyndromet" efter en gammal film där en skurk känns igen på sin extra bröstvårta placerad på helt fel plats (ej på mamillarlinjen).
Kitsch och geschäft som tillråga på allt inte är tidstroget! I högsta grad upprörande!
Anakronismer kan vara väldigt roliga ibland. Älskar Monty Python-gängets excesser i många sketcher och filmer, t ex.
SvaraRaderaFör något halvår sedan läste jag en dansk thriller som utspelade sig på en paleobiologisk institution i Köpenhamn. Boken var väl ganska okej, spännande och så, men det var en återkommande detalj som retade gallfeber på mig. En av huvudpersonerna var verksam vid UBC, University of British Columbia, i Vancouver vid Stilla havskusten. Så fort han var med i handlingen, påstods det att han cyklade eller promenerade från sitt hem i närheten av Victoria på Vancouver Island till campus.
Det är en fysisk och geografisk omöjlighet.
Med snabbgående färja tar resan från Nanaimo på Vancouver Islands östkust till Horseshoe bay på fastlandet ca 1,5 tim. Sedan ska man ta sig någon mil till lämpligt ställe att fara över Frazer river och det vidsträckta hamnområdet till UBC söder om stan. Man kan antingen ta Lions bridge och sitta i bilköer eller ta färja över floden och sedan byta till t-bana (ja, egentligen går den mest ovan jord, men jag kommer inte på vad den heter).
Jag frågade min syster, som bor strax utanför Vancouver, inte så långt från Horseshoe Bay, om UBC möjligen hade någon utlokaliserad institution i Victoria, men det har de inte.
Författaren är själv biolog. Naturligtvis har hon ju sin fulla frihet att stuva om i detaljerna så de ska passa in i hennes berättelse, men för storyns skull har det absolut ingen betydelse att placera UBC där UBC ligger i verkligheten.
Det blev som att läsa en historia där författaren har placerat Kungliga slottet i Stockholm i Mariehamn i stället.
Det måste vara trovärdigt.