Häromveckan gjorde hela familjen en utflykt tillsammans. Vi hamnade så småningom i en liten stad med ett stort, stort slott. Tanken var att vi skulle äta gott, vilket vi gjorde på det lokala värdshuset, och så bilda oss lite med lite sightseeing. Efter vår lunch tog vi en promenad genom de smala gatorna, kikade förstulet på välbehållna träfasader och fnissade lite åt skvallerspeglarna som satt utanför många fönster.
Det gick fort att komma till utkanten av staden, och där på en gräsplan, mellan idrottsplatsen och ett par hyreslängor, stod några enkla tält uppställda. Där pågick ortens riddardagar! Spännande tyckte vi och gick dit. Nioåringen stegade genast fram till det första tältet, där man kunde måla sin egen sköld i äkta masonit och sitt eget träsvärd för det facila priset om 60 kronor. Hon målade en riktigt snygg sköld, men sedan fick vi bära den så det inte skulle rinna färg överallt.
Bredvid det tältet höll två jonglörer och eldslukare till. Därefter kunde man gå in i öltältet och äta ett kalkonlår och skölja ner det med en stor stark. Om man ville.
Så kunde man, för endast 50 kronor, pröva att skjuta med båge och pil.
Självklart kunde man handla saker också. T ex kola eller lakritsremmar, eller varför inte små spännen i glaspärlor att sätta i håret. Men det var inget som lockade oss. På väg därifrån passerade vi ett stånd där det såldes drömfångare.
Alltså, drömfångare.
Vad har drömfångare, gjorda efter prärieindiansk modell, på en riddarmarknad att göra?
Har jag missat något? Satt jag och sov den lektionen, när läraren berättade om de täta kontakterna mellan 1300-talets nordiska riddare och präriernas siouxer och lakota? Och så tog riddarna dessutom med sig några kalkoner som de kunde servera med en stor stark hemma i borgen?
Tacksam för svar.
