ARRRRGGGHH!

Jag är så arg idag. Jag vet inte varför jag är det, men jag vill bara slå i dörrar (går inte, vi har nästan bara skjutdörrar och det blir inte samma effekt), sparka i väggarna, slänga ut all sk-t som ligger överallt och förpestar omgivningen. Eller vad sägs om drivor med makens viktiga papper, som kan ligga i sängkammaren, på matbordet, i fönstret i matrummet, i köket, på pocketbokhyllan, på avställningsbord (!) i souterrängvåningen ...
eller nioåringens tretusen olika projekt, uppfinningar, planeter, en stalinorgel laddad med läsk (fast hon vet inte att det heter stalinorgel och hon får gärna leva i okunskap om det ett tag till), låda med hemgjorda pappersglasstrutar, delar av teatergradänger som hon byggde själv och klämde in i sitt rum, för hon ville ha fler sittplatser. Gradängerna spikade hon ihop av överblivna plankbitar, nu ligger de i en hög utanför ytterdörren.

Så kläckte maken ur sig att i midsommar skulle vi ha en inneboende några dagar, en köksmonterare som inte har någonstans att bo när han ska montera ett kök till en av våra kunder.

...

...

Det är omförhandlat, den inneboende ska bo någon annanstans. Jag struntar i vart han tar vägen.

Jag är arg för att jag ständigt får frågan "vet du var ... ligger nånstans?" Nej, det vet jag inte. Jag är arg för att nioåringen undrar när pappa kommer hem, för han har lovat henne att de ska åka till brädgården, så  hon kan bygga lite mer i sin koja, eller om det är nya gradänger, eller om hon ska tälja till ett par trumpinnar eller nåt annat.

Egentligen vet jag mycket väl varför jag är så arg. Jag är arg på ...

Vargjakten börjar i morgon

Med den debatt som är gällande vargar i Sverige, skulle man kunna tro att vi inte hade drygt 200 vargar, utan 200 000. Många som är för att skjuta vargar bor i Värmland och Dalarna, i områden där vargarna finns. Många som är mot avskjutning bor i storstadsområden där vargarna är få.
Man skulle ju kunna tycka att de som har nära till det sk problemet, skulle ha en extra utslagsröst i frågan och få bestämma hur man ska göra.
Men i så fall tycker jag att ett utökat självbestämmande ska gälla på fler områden. Tunnelbyggen, förbifarter, operahus, idrottsarenor, flygplatser, universitet ... varför bara vargar?

---

Kanada är större än Sverige till ytan, Sverige (ca 450 000 km2) skulle få plats ganska precis två gånger redan i provinsen British Columbia (ca 945 000 km2), där min syster bor. Men där bor också 4,5 miljoner människor, vilket gör provinsen till Kanadas tredje största, sett till befolkning.


Och det är i vanliga villaområden strax utanför 2-miljonstaden Vancouver man ser både svartbjörn, pumor, örn ...
liiiite jobbigt tycker syrran det kan vara med de ständiga björnbesöken, hon får mocka gräsmattan rätt ofta och björnlämningarna fungerar inte riktigt optimalt som rosgödsel.

Men är hon inte rädd och ängslig då? Nej, det kan jag inte påstå att hon är. Man får tänka sig för lite. Man kan inte lämna soppåsar ute och innekatterna får vara just innekatter. Björnar och pumor har lärt sig att där det finns människor, där kan det vara extra lätt att hitta mat. Det är klart, grizzlybjörnar ska man akta sig för, men de håller till i vildmarken, där knappt en enda människa finns.

Om igen, jag kan för mitt liv inte begripa den hysteri gällande rovdjur som är i Sverige. Fästingar är mycket farligare och orsakar fler skador och sjukdomar!

Segt idag

Vill nog helst gå och lägga mig igen.

Mors dag

är det nästan jämt här. Jo, faktiskt. Den här fina egentillverkade asken fick jag av min underbara härliga åttaåring häromdagen. Hon är helt klart bäst!

Inuti finns det här fina hjärtat:

Hon säger att jag är hennes favoritmamma och hon är min favoritåttaåring :-)

Depp!

Fredag. Borde vara en avkopplingens kväll. Men. Maken är bortrest. I Långtbortistan, någonstans norr om Dalälven. Där får han souvas, mandelpotatis och hjortron. Hrmpf. Och han lägger just nu, i skrivande stund, nät för att fiska öring/harr/något annat smarrigt. Så tycker han att det är synd om honom ...
ganska avis ...
har bjudit hit svägerskan, för en "snackatjejgrejhelg". Få se om hon kommer.

De stora barnen hos sin mamma. Tyst i huset. Sjuåringen vill bara ha yoghurt till middag, med extra mycket kanel. Och jag som har både lammstek och kycklingfilé i kylen! Men inte orkar jag laga till det, inte till mig själv. Drar fram en fryscapricciosa, lyckas bränna den i ugnen och knaprar i mig i mitten av den, resten för hårt. Inser att jag har för lite vin hemma, men för mycket i kroppen nu för att våga köra bil i morgon. I alla fall till närmaste bolag. Där brukar stå tusen poliser på lördagsförmiddagarna.

Försöker pigga upp mig med musik på makens usla stereo. Plockar först fram tango från 30-talet, deppar ännu mer. Handlar tango om något överhuvudtaget, handlar det om hjärta och smärta. Funkar inte idag.
Chet Baker? Nej. En av makens och mina gemensamma favoriter just nu. Will Nelsons senaste, där han tolkar amerikanska evergreens? Det går inte, då börjar jag bara gråta.
Lite soul med Otis Redding eller Wilson Pickett? Nej! Normalt "bligladmusik" men inte idag. Aretha Franklin? En av mina hjärteartister, men risken finns att jag bara blir förbannad om jag råkar höra "Think" eller "Respect".

Waterboys? Funkar inte. Smashing Pumpkins? Jo, ganska hyfsat, blir lagom mörbultad. Har fortfarande merparten av skivorna nerpackade i källaren, det blir väldigt slumpartat vad jag hittar. Stod en stund i dunklet därnere med en skiva med brasiliansk death metal, men tänkte sunt nog att det inte är ångvältebehandlad jag vill bli. Inte nu. Längtar lite efter Massive Attack, men hittar inte den skiva jag råkar äga.

Längtar, LÄNGTAR efter en "öbo-och makehelg". Den senaste tiden har all ledig tid gått åt till att räkna på jobb, prata med närståendefamiljiskilsmässa, vän som håller på att bli vräkt, annan vän som har cancer, fler vänner och bekanta som har cancer eller andra obotliga och lika vedervärdiga sjukdomar, pappa som ser sjuk ut (eller varför går han plötsligt ner tio kilo på kort tid och ser grå ut i ansiktet när han är 75 år?), mamma som tycker jag ringer för sällan, bekanta som har det så där allmänt tufft i livet, och som grädde på moset, skjutsa till diverse gymnastikträningar hit och dit. Eller basket. Eller sjöscouter.

Och om två veckor är maken i Ryssland. Det tar aldrig slut. Vill bara stänga av alla telefoner.



Sex? Närhet? Vad är det?

Minns knappt längre.