Depp!

Fredag. Borde vara en avkopplingens kväll. Men. Maken är bortrest. I Långtbortistan, någonstans norr om Dalälven. Där får han souvas, mandelpotatis och hjortron. Hrmpf. Och han lägger just nu, i skrivande stund, nät för att fiska öring/harr/något annat smarrigt. Så tycker han att det är synd om honom ...
ganska avis ...
har bjudit hit svägerskan, för en "snackatjejgrejhelg". Få se om hon kommer.

De stora barnen hos sin mamma. Tyst i huset. Sjuåringen vill bara ha yoghurt till middag, med extra mycket kanel. Och jag som har både lammstek och kycklingfilé i kylen! Men inte orkar jag laga till det, inte till mig själv. Drar fram en fryscapricciosa, lyckas bränna den i ugnen och knaprar i mig i mitten av den, resten för hårt. Inser att jag har för lite vin hemma, men för mycket i kroppen nu för att våga köra bil i morgon. I alla fall till närmaste bolag. Där brukar stå tusen poliser på lördagsförmiddagarna.

Försöker pigga upp mig med musik på makens usla stereo. Plockar först fram tango från 30-talet, deppar ännu mer. Handlar tango om något överhuvudtaget, handlar det om hjärta och smärta. Funkar inte idag.
Chet Baker? Nej. En av makens och mina gemensamma favoriter just nu. Will Nelsons senaste, där han tolkar amerikanska evergreens? Det går inte, då börjar jag bara gråta.
Lite soul med Otis Redding eller Wilson Pickett? Nej! Normalt "bligladmusik" men inte idag. Aretha Franklin? En av mina hjärteartister, men risken finns att jag bara blir förbannad om jag råkar höra "Think" eller "Respect".

Waterboys? Funkar inte. Smashing Pumpkins? Jo, ganska hyfsat, blir lagom mörbultad. Har fortfarande merparten av skivorna nerpackade i källaren, det blir väldigt slumpartat vad jag hittar. Stod en stund i dunklet därnere med en skiva med brasiliansk death metal, men tänkte sunt nog att det inte är ångvältebehandlad jag vill bli. Inte nu. Längtar lite efter Massive Attack, men hittar inte den skiva jag råkar äga.

Längtar, LÄNGTAR efter en "öbo-och makehelg". Den senaste tiden har all ledig tid gått åt till att räkna på jobb, prata med närståendefamiljiskilsmässa, vän som håller på att bli vräkt, annan vän som har cancer, fler vänner och bekanta som har cancer eller andra obotliga och lika vedervärdiga sjukdomar, pappa som ser sjuk ut (eller varför går han plötsligt ner tio kilo på kort tid och ser grå ut i ansiktet när han är 75 år?), mamma som tycker jag ringer för sällan, bekanta som har det så där allmänt tufft i livet, och som grädde på moset, skjutsa till diverse gymnastikträningar hit och dit. Eller basket. Eller sjöscouter.

Och om två veckor är maken i Ryssland. Det tar aldrig slut. Vill bara stänga av alla telefoner.



Sex? Närhet? Vad är det?

Minns knappt längre.