ARRRRGGGHH!

Jag är så arg idag. Jag vet inte varför jag är det, men jag vill bara slå i dörrar (går inte, vi har nästan bara skjutdörrar och det blir inte samma effekt), sparka i väggarna, slänga ut all sk-t som ligger överallt och förpestar omgivningen. Eller vad sägs om drivor med makens viktiga papper, som kan ligga i sängkammaren, på matbordet, i fönstret i matrummet, i köket, på pocketbokhyllan, på avställningsbord (!) i souterrängvåningen ...
eller nioåringens tretusen olika projekt, uppfinningar, planeter, en stalinorgel laddad med läsk (fast hon vet inte att det heter stalinorgel och hon får gärna leva i okunskap om det ett tag till), låda med hemgjorda pappersglasstrutar, delar av teatergradänger som hon byggde själv och klämde in i sitt rum, för hon ville ha fler sittplatser. Gradängerna spikade hon ihop av överblivna plankbitar, nu ligger de i en hög utanför ytterdörren.

Så kläckte maken ur sig att i midsommar skulle vi ha en inneboende några dagar, en köksmonterare som inte har någonstans att bo när han ska montera ett kök till en av våra kunder.

...

...

Det är omförhandlat, den inneboende ska bo någon annanstans. Jag struntar i vart han tar vägen.

Jag är arg för att jag ständigt får frågan "vet du var ... ligger nånstans?" Nej, det vet jag inte. Jag är arg för att nioåringen undrar när pappa kommer hem, för han har lovat henne att de ska åka till brädgården, så  hon kan bygga lite mer i sin koja, eller om det är nya gradänger, eller om hon ska tälja till ett par trumpinnar eller nåt annat.

Egentligen vet jag mycket väl varför jag är så arg. Jag är arg på ...

Något att fira?

Idag fyller min mamma 70 år. Detta har hon både fasat för - och längtat efter, i ett år. Någon gång efter 65 började hon fundera på det här med ålder. Morfar dog när han var 69, en kusin till mamma dog när hon var 69, så mamma har fått för sig att hon inte ska bli mer än 69 hon heller. Att mormor blev 76, att mormorsfar blev över 90, att mormorsmor blev nästan 85, det glöms bort.

Hur som helst, nu är Dagen D här.

När hon fyllde 50 shanghajade vi mamma och tog med henne på en kortresa till södra Jylland. När hon fyllde 60 var det stor fest på Ulriksdals värdshus. Idag blir det en annan överraskning, med hemliga gäster och övernattning för mamma och hennes man på hotell.
Ändå tror hon att hon är alldeles bortglömd, för att att ingen har hört av sig om planerna.

Suck.
Det är ju det som är själva idén, att hon inte ska veta. Men det är svårt för en människa med absolut kontrollbehov.
Mormor var exakt likadan. Hon och mamma hade samma födelsedag och det var alltid mormors firande som var det viktiga, i hennes värld. Även om mamma fyllde 30, eller när hon fyllde 40 ...
det där vill nu mamma kompensera sig för. Hennes önskningar och behov står alltid högst på agendan.

Min bror släppte en bomb häromdagen. Han har begått ett grovt misstag och ingen begriper någonting. Mammas kommentar var:
- Typiskt att berätta det nu, precis innan min födelsedag. Kunde du inte ha hållit tyst över sommaren, åtminstone?

Så funderar hon lite till och kommer fram till att hon nog förlåter min bror, för allt är egentligen min svägerskas fel.

Suck igen.

Det finns tillfällen då jag önskar att det var jag som bodde i en annan världsdel.