Något att fira?

Idag fyller min mamma 70 år. Detta har hon både fasat för - och längtat efter, i ett år. Någon gång efter 65 började hon fundera på det här med ålder. Morfar dog när han var 69, en kusin till mamma dog när hon var 69, så mamma har fått för sig att hon inte ska bli mer än 69 hon heller. Att mormor blev 76, att mormorsfar blev över 90, att mormorsmor blev nästan 85, det glöms bort.

Hur som helst, nu är Dagen D här.

När hon fyllde 50 shanghajade vi mamma och tog med henne på en kortresa till södra Jylland. När hon fyllde 60 var det stor fest på Ulriksdals värdshus. Idag blir det en annan överraskning, med hemliga gäster och övernattning för mamma och hennes man på hotell.
Ändå tror hon att hon är alldeles bortglömd, för att att ingen har hört av sig om planerna.

Suck.
Det är ju det som är själva idén, att hon inte ska veta. Men det är svårt för en människa med absolut kontrollbehov.
Mormor var exakt likadan. Hon och mamma hade samma födelsedag och det var alltid mormors firande som var det viktiga, i hennes värld. Även om mamma fyllde 30, eller när hon fyllde 40 ...
det där vill nu mamma kompensera sig för. Hennes önskningar och behov står alltid högst på agendan.

Min bror släppte en bomb häromdagen. Han har begått ett grovt misstag och ingen begriper någonting. Mammas kommentar var:
- Typiskt att berätta det nu, precis innan min födelsedag. Kunde du inte ha hållit tyst över sommaren, åtminstone?

Så funderar hon lite till och kommer fram till att hon nog förlåter min bror, för allt är egentligen min svägerskas fel.

Suck igen.

Det finns tillfällen då jag önskar att det var jag som bodde i en annan världsdel.