Heminredningsblogg

På en liten höjd ligger den fantastiska egenbyggda villan där ordning och reda alltid råder. Vid den välkomnande entrén möts man av både en stege, en skottkärra samt inte minst den yngsta familjemedlemmens bortglömda leksak, en så kalllad skateboard.

Att familjens husmor har gröna fingrar kan man se här. Växtligheten är onekligen imponerande.

Väl inne i huset inser man lätt att familjen är mycket aktiv, så i farten att man gärna hoppar ur skorna så de hamnar lite käckt här och var. Dörrmattan gör egna utflykter.

Klädkammare i hallen är en mycket praktisk idé. Familjen berättar länge och vältaligt om hur bra det är.
- Man får ju plats med precis allting, säger frun i huset med ett glatt leende och fortsätter:
- Tänk, var skulle vi annars ha basketbollar och brandsläckare?

Runt om i huset finns otaliga prov på all flödande kreativitet. Se bara på bokhyllan med snabbreferensbeståndet, här samlas den långdistansstuderande fruns alla "projekt". Egenskrivna alster varvas med läroböcker och material hon ska lämna respons på. Visst blir man sugen på att ta sig en närmare blick, men nej, det är förbjudet område än så länge.

Istället tassar vi ut i köket där frun har trevliga och charmiga arrangemang med sina samlingar av flytande tvål och tandkrämstuber på bänken. Där finns även en liten garnboll som familjens minsting tillverkat alldeles själv, när hon gick på den så kallade sexårsverksamheten. Ett litet minne, ack så ljuvligt.

I köket brukar frun ha sin "egna tid" med ett korsord och gårdagens tidning. Sprayflaskan är hennes lilla vapen mot alltför närgångna katter, som annars helst lägger sig på tidning och korsord. Frun är miljömedveten och källsorterar naturligtvis, vilket man kan utläsa av diverse kassar.

Miljömedvetenheten syns även i tvättstugan, där en synnerligen välutvecklad torkningslogistik utvecklats genom årens lopp. Familjen äger förvisso en torktumlare, men den tjänstgör mest som avställningsyta för mangeln.
- Den drar för mycket el, påstår frun i huset.

Mannen i huset säger sig vara färgblind, men det tror inte denna tidskrifts utsända reporter på. För inte kan det väl vara ren tur att han lyckats piffa upp ett annars så grått hörn med denna trevliga röda dammsugare. Den går dessutom i samklang med de röda stövlarna som kikar fram bakom hörnet.

- Alltid redo, säger mannen som den scout han aldrig varit, och viftar med sin lilla röda.



Noll koll-temat fortsätter

Vår tvättmaskin vägrade tvätta. Ett envist felmeddelande kom upp hela tiden, F18, vilket betyder att antingen är pumpen igensatt eller så har något fastnat i tömningsslangen eller ev i avloppsslangens böj, detta enligt maskinens instruktionshäfte.
Både maken och jag har kollat och kollat, och testat maskinen flera gånger, men det förtretliga F18 lyste mot oss hela tiden.
Jag ringde en hushållsmaskinsreparatör som hade fått ett återbud och kunde komma direkt. Nu är det lite svårt att hitta ut till oss, det finns inga skyltar till vår lilla gård, utan vi brukar be förstagångsbesökare att ringa när de har kommit till en av öns alla kyrkor. Då brukar det vara lite lättare att beskriva hur de ska köra.
Men det finns tillfällen då det inte räcker.

Så var det idag.
- Sa du 800 meter från kyrkan? Nu har jag kört 1,5 km och ser inga lador jag ska köra in mellan. Inga hästar heller, faktiskt.

Det är en bedrift att inte se några hästar i den här delen av vår ö, jag har nog skrivit det tidigare, men det kan gott upprepas, det finns lika många hästar här som det finns människor. Hästarna är överallt.

Reparatören kom fram till slut. Jag visade honom tvättmaskinen och han började testa och kolla, precis som vi själva gjort. Efter några minuter var han klar.
- Tvättmaskinen är det inget fel på, men det kan vara något stopp här, sa han och pekade på där avloppsslangen anslöt till själva avloppet.
- Ni måste borra upp ett större hål. Jag behöver en faktureringsadress.

Han åkte och maken kom in. Jag återberättade vad reparatören sagt och maken suckade. Han skruvade loss avloppsslangen (igen) medan han muttrade om att det ju var samma dimension på allt som var anslutet till varandra. Men så tog han loss själva röret ner i golvet.

Ojojoj, där låg det mysiga grejer minsann. En tjock grå luddkorv, nästan en halvmeter lång. Där fanns klet. Där fanns något annat onämnbart. Allt skräp och snusk plockades bort och slängdes, så skruvade maken ihop allt igen, efter att ha gjort rent alla prylar.

Nu testar jag på ett kortprogram om det går att tvätta, jag har många, många omgångar lakan och handdukar, träningskläder, underkläder ... att gå igenom.

Jag håller tummarna.

Att ta hem en reparatör kostade, håll i er: 950:- (inkl eller exkl moms framgick inte). De pengarna hade vi kunnat göra något roligare för.