Först slår maken höet med en urgammal "Grålle" som startar bara ibland. Slåtterbalken, som är lite yngre, fungerar dåligt, den slår bara vissa stycken av ängen. Ändå är den supervass, man kan skära sig ordentligt på knivarna.
Sedan får allt ligga och torka ett tag. Vi har dock upptäckt att vi behöver en "vändare" till traktorn, det är bara det övre lagret som torkar. Fast ibland orkar vi faktiskt hässja (eller vad man nu kallar det, störa?) och då torkar det ju hur bra som helst.
Så räfsar vi ihop höet och lägger det på fyrhjulingens släp och kör upp det till skullen.
Så bär vi höet uppför en smal och brant trappa. Någon gång monterar vi väl en enkel hiss, med rep och block, så vi slipper bära precis allt.
Till slut ligger i alla fall höet på plats.
Det är rätt skönt ändå att vi har bara drygt två hektar att hålla ordning på. Å andra sidan, hade vi, säg 200 hektar, skulle vi ju ha riktiga grejer.
I augusti kanske vi får köpa ett par tackor.
