Törs man tro på det?

Att det inte blir fler frostnätter på ett tag? Snön ligger fortfarande i skogsbrynet, men på åkrar och ängar är det snöfritt - men blött. Vi har, som vi brukar få om våren, en ny sjöutsikt rakt i söder. Det är en vall med en sänka och där är vattnet ett par decimeter djupt. Om ett par veckor har det nog torkat upp. Stövlar är ett måste när man går utanför dörren.

Vi har fortfarande bara ett lamm. Hon är totalt orädd och kryper då och då utanför stängslet. När jag kommer med makens regnbyxor på mig skuttar hon fram och börjar tugga på byxbenen eller på gummistövlarna. Det får hon naturligtvis inte, inte bara för att det blir ju hål, men för att små lamm inte ska få osmältbara gummibitar i halsen. Än är hennes pupiller blåa, om några veckor kommer de att ha bytt färg.

Maken måste laga vägen. Det är stora hål på vissa ställen och i morgon kommer sopbilen. Inte för att jag tror att just vår väg (som inte är vår väg, utan grannens, men han bryr sig inte) är i öns sämsta skick, men nog kan chauffören gorma. Han kanske gormar lite varstans, vad vet jag.

Så lite fler bilder

Men nu får det väl snart räcka, tänker jag. Jag har fortfarande runt 700 bilder som inte varit med här, men alla är ju inte så bra, och att visa femtio bilder på vattenfall eller berg blir lite trist.

Dagens tema är transporter. Vi körde drygt 300 mil under vår resa, vilket täckte en liten ynka hörna i British Columbia och en ännu mindre hörna i Washington.

Uppdaterat.

Man ska vara noggrann när man tar med faktauppgifter. Till exempel när man vill göra jämförelser och redan från början tycker att det verkar vara för bra för att vara sant. Det blev några nollor för mycket i storleksangivelsen för Kanada. Landet är ca 9 970 000 km2 stort, vilket räcker till det med. Sverige får plats 22 gånger med sina 449 000 km2.

I Kootenays kan även en highway vara väldigt smal och trång.

Linbanan går högt över marken, jag fick svåra svindelanfall.

Har man ingen lastbil, får man väl bygga sig en.

Många mil på grusvägar blev det.

Tur det inte var denna buss vi åkte i.

Bensintörstigt, javisst.

I wish. En riktig goding från 1965.

Horseshoe Bay.



Stigar

Så här kan en vanlig liten stig se ut på min ö.

Lugnt, med många intressanta dofter. Här går man.

Så här kan en vanlig liten grusväg se ut på min ö.

Här kan man också gå. Eller köra bil, långsamt.

Helt annorlunda ser det ut på andra små stigar och vägar.

Så här kan det också se ut. Här går man inte, här sker andra aktiviteter.

Gissa nu tre gånger vilken typ av stig eller väg jag föredrar.