Jag har speeddejtat de senaste dagarna. Det börjar bli dags att byta ut följeslagaren, tycker jag. Min gamla Ville är för törstig och stor och lite sliten, jag behöver inte honom längre. Det är ju ganska onödigt med allt utrymme. Nej, lite mer muskler och lite tajtare i formerna, det vill jag ha.
Frågan är bara, ska jag vara sådär miljömedveten som jag gärna vill ge sken av att vara? Ska jag i så fall satsa på Charlie eller Tomas? Men Charlie hoppade alldeles för mycket när jag rörde vid spaken, det blev som att köra rallybil på ett nöjesfält.
- Man vänjer sig, sa Charlies promotor.
Jo tjena.
Kalla mig retro, men Tomas variant av instrumentbräda gillade jag
inte. Att se hastighet och hur elmotorn jobbade, med en genomskärning av bilen (!), med små gröna siffror i vindrutan var otroligt enerverande. Jag vill ha en vanlig hastighetsmätare och varvtalsmätare vid ratten, ingen annanstans.
Både Charlie och Tomas går bort. Helt och hållet. Att de drar så lite som 0,4 milen är förstås lockande, men jag ska ju gilla att köra också. Jag har ingen lust att riskera hjärnblödning av ilska.
Ett annat av mina kriterier just nu är fyrhjulsdrift. På min ö är flertalet vägar, smala, grusade och hur hala som helst vintertid. Tyvärr går det inte att förena miljöbil med fyrhjulsdrift. Det miljömässiga får man i så fall genom att inte köra bil alls.
Niko är en fyrhjulsdriven stark, tuff och snygg bil. Jag blev förtjust direkt. Men så är den dieseldriven och så sent som igår rapporterade DN om att WHO nu anser att diesel bör uppgraderas till att vara ett cancerframkallande ämne, i stället för att ev vara det. Dessutom vet man inte om dieseln kommer klara framtida krav om minskade partikelutsläpp. En annan nackdel är att Niko är dyr i inköp.
Sven-Olof är billig, lite som en Niko Light. Han vill ha bensin, drar lite drygt hälften av vad min gamle Ville drar. Ganska pigg, bra lastutrymme, jag måste ju få plats med 15-kilossäckar med hundmat utan att behöva stuva och stuva om. Det är en klar fördel om jag kan fälla ner ett baksäte för att få plats med skidor inne i bilen, utan att behöva packa i en takbox. Bra när tioåringen och jag "bara" ska till lilla skidbacken på grannön.
Det snurrar, vad är viktigast? Vad vill jag ha? Vad har jag råd med? (Niko
är dyr). Klarar jag mig trots allt med framhjulsdrift, som jag haft i alla år? Jag bläddrar i alla broschyrer och funderar så det blir nästan som rundgång i skallen på mig.
Inte blir det så mycket lättare alltid av bilförsäljare. Någon är för trött, seeeeeg, ointresserad. Någon annan börjar alldeles för snabbt fråga om vi har en affär på gång.
Jag vill ha precis lagom säljsnack, jag vill veta hästkrafter, driftskostnader, fördelar, nackdelar, jag vill se lastutrymme. Jag vill inte ha dragkrok för att det kan vara bra att ha. Jag vill inte ha extra tuffa lättmetallfälgar, standardvarianten duger utmärkt.
Framför allt vill jag slippa tugg om att "kvinnor gillar det här". Jag är en kvinna, men när jag går in i en bilhall är jag en potentiell bilköpare, med nästan 35 års erfarenhet av bilkörning. Dessförinnan körde jag traktor i flera år, så sammanlagt har jag varit på vägarna i 40 år. Det är längre än många bilförsäljare har levt.
Nu påminns jag om den bilskollärare jag hade sent 70-tal. Vi var några elever, tre killar och två tjejer, som skulle ha en "teknik"-lektion, dvs vi skulle gå igenom hur man byter däck om man får punktering, hur man kollar oljan osv. Så ställde läraren den klassiska frågan:
- Vad är bra att ha med sig i reserv i bilen?
Vi föreslog reservdunk med bensin, extra batterier till ficklampan om något händer när det är mörkt, extra säkringar och lite sådant. Inget av våra förslag var det rätta, eller det som läraren ansåg vara det rätta svaret.
Till slut kunde han inte hålla sig, utan kläckte ur sig:
- Ett par extra nylonstrumpor ska man ha med sig om fläktremmen går av. Tänk på det tjejer, ni har en fördel där.
Vi två urbota jeanstjejer tittade på varandra och utbrast unisont:
- Är det inte bättre att ha en extra fläktrem då?
diesel
