Det är vad jag hade i månadspeng när jag var i de sena tonåren. Det skulle räcka till fika på skolan, bio, tidningar, hygienartiklar ... oftast gjorde det det, andra gånger fick jag låna av snälla vänner (och naturligtvis betalade jag tillbaka så fort jag kunde). Det var ett par år efter jag kunde ta ut tio kronor från mitt bankkonto och känna mig stadd vid kassa. Och nej, det var inte på 1800-talet.
Hundra kronor idag är inte särskilt mycket pengar (om man inte lever på eller under marginalen och det vet jag ju att det är många som gör), men för de flesta andra är det en fika på stan, eller ett glassigt modemagasin och ett glas juice, eller kanske en lunch.
Igår hade Unicef en gala som sändes på TV4. Jag såg inte på programmet, jag står sällan ut med alla reklampauser och därför ser jag nästan aldrig på reklamkanalerna. Jag kan inte uttala mig om programmet, men jag har läst om vad som skrivits på diverse sociala medier. Bl a har folk haft synpunkter på val av namn. Humorgalan? När det handlar om barn som behöver vård, mat, utbildning ...?
Syftet var att få fler sk världsföräldrar, alltså folk som regelbundet skänker hundra kronor per månad. Jag har inte varit världsförälder, men jag har skänkt till Unicef många gånger i andra sammanhang. Igår anmälde jag mig. I flera år har jag haft fadderbarn via SOS Barnbyar och jag stöttar andra 90-konto-organisationer.
Hur som helst. Unicef. Jag kunde inte låta bli att läsa alla X antal kommentarer på Unicefs facebooksida. En del uppmuntrande, andra mer syrliga.
"Varför skicka pengar till X-landet? Det finns faktiskt folk i Sverige som behöver hjälp?"
Öh, ja, det vet nog de flesta, men det ena utesluter väl knappast det andra. Ingen blir ledsen om andra skänker den där hundralappen till någon organisation som är fokuserad på barn i Sverige, eller på hemlösa katter, eller handlar på Myrorna ...
"De får för många barn, så det är deras eget fel."
Visst, men det är snarare en följd av fattigdomen och brist på preventivmedel och/eller starka krafter som motarbetar allt vad elementär medicinsk kunskap heter. Tacka till exempel katolska kyrkan för det. Och många barn kan vara en försäkring om att åtminstone ett par, tre stycken överlever till vuxen ålder och kan försörja sig själva och sina föräldrar.
"Vi får ju aldrig veta vart pengarna går?"
Jo, det är rätt enkelt att gå in på www.unicef.se och klicka sig fram till "så arbetar vi" eller "så används pengarna". Det går också att ladda ner pdf-filer med årsberättelser och årsbokslut. Varsågod och ta av foliehatten.
"Men Bill Gates då? Den (snåle) rikingen. Hur mycket skänker han?"
Snål är det svårt att kalla honom, genom sin fond "Bill & Melinda Gates foundation" har han och hans hustru skänkt hittills 36,2 miljarder dollar till olika filantropiska projekt. (källa wikipedia)
Man kan ha olika åsikter om välgörenhet. Bäst vore det ju om det inte behövdes. Men vi är inte där ännu.
Några andra organisationer:
Läkare utan gränser http://www.lakareutangranser.se/
Rädda barnen http://www.raddabarnen.se/
SOS Barnbyar http://www.sos-barnbyar.se/
Röda korset http://www.redcross.se/
Cancerfonden http://www.cancerfonden.se/
Världsnaturfonden http://www.wwf.se/
Naturskyddsföreningen http://www.naturskyddsforeningen.se/
...
Visar inlägg med etikett ekonomi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ekonomi. Visa alla inlägg
torsdag 2 maj 2013
onsdag 19 december 2012
Så här inför jul
är det inte roligt att först öppna ett påminnelsebrev om en obetald faktura. Ursprungsbeloppet var på 35:-, påminnelsen är på 500:- (!). Saftig höjning, eller hur?
Nästa brev jag öppnade var min slutskattsedel. Host, host, är tydligen skyldig mer än 20 000:-, vilket jag inte hade en aaaaaning om. Ändå brukar jag vara väldigt duktig med att kolla av deklarationerna och fyllnadsinbetalningarna.
Och snart är det dags att betala den resa jag ska göra i februari.
Man ska se saker och ting från den ljusa sidan, heter det.
Alltså är jag glad (nåja) att jag inte köpte ny bil när jag kunde (= trodde att jag hade råd).
Det är ju bara det att min nuvarande bil är dyr i drift, den är både törstig och börjar kräva en del både större och mindre reparationer.
Är nog lite deppig.
Nästa brev jag öppnade var min slutskattsedel. Host, host, är tydligen skyldig mer än 20 000:-, vilket jag inte hade en aaaaaning om. Ändå brukar jag vara väldigt duktig med att kolla av deklarationerna och fyllnadsinbetalningarna.
Och snart är det dags att betala den resa jag ska göra i februari.
Man ska se saker och ting från den ljusa sidan, heter det.
Alltså är jag glad (nåja) att jag inte köpte ny bil när jag kunde (= trodde att jag hade råd).
Det är ju bara det att min nuvarande bil är dyr i drift, den är både törstig och börjar kräva en del både större och mindre reparationer.
Är nog lite deppig.
torsdag 14 juni 2012
Niko, Sven-Olof, Charlie eller Tomas
Jag har speeddejtat de senaste dagarna. Det börjar bli dags att byta ut följeslagaren, tycker jag. Min gamla Ville är för törstig och stor och lite sliten, jag behöver inte honom längre. Det är ju ganska onödigt med allt utrymme. Nej, lite mer muskler och lite tajtare i formerna, det vill jag ha.
Frågan är bara, ska jag vara sådär miljömedveten som jag gärna vill ge sken av att vara? Ska jag i så fall satsa på Charlie eller Tomas? Men Charlie hoppade alldeles för mycket när jag rörde vid spaken, det blev som att köra rallybil på ett nöjesfält.
- Man vänjer sig, sa Charlies promotor.
Jo tjena.
Kalla mig retro, men Tomas variant av instrumentbräda gillade jag inte. Att se hastighet och hur elmotorn jobbade, med en genomskärning av bilen (!), med små gröna siffror i vindrutan var otroligt enerverande. Jag vill ha en vanlig hastighetsmätare och varvtalsmätare vid ratten, ingen annanstans.
Både Charlie och Tomas går bort. Helt och hållet. Att de drar så lite som 0,4 milen är förstås lockande, men jag ska ju gilla att köra också. Jag har ingen lust att riskera hjärnblödning av ilska.
Ett annat av mina kriterier just nu är fyrhjulsdrift. På min ö är flertalet vägar, smala, grusade och hur hala som helst vintertid. Tyvärr går det inte att förena miljöbil med fyrhjulsdrift. Det miljömässiga får man i så fall genom att inte köra bil alls.
Niko är en fyrhjulsdriven stark, tuff och snygg bil. Jag blev förtjust direkt. Men så är den dieseldriven och så sent som igår rapporterade DN om att WHO nu anser att diesel bör uppgraderas till att vara ett cancerframkallande ämne, i stället för att ev vara det. Dessutom vet man inte om dieseln kommer klara framtida krav om minskade partikelutsläpp. En annan nackdel är att Niko är dyr i inköp.
Sven-Olof är billig, lite som en Niko Light. Han vill ha bensin, drar lite drygt hälften av vad min gamle Ville drar. Ganska pigg, bra lastutrymme, jag måste ju få plats med 15-kilossäckar med hundmat utan att behöva stuva och stuva om. Det är en klar fördel om jag kan fälla ner ett baksäte för att få plats med skidor inne i bilen, utan att behöva packa i en takbox. Bra när tioåringen och jag "bara" ska till lilla skidbacken på grannön.
Det snurrar, vad är viktigast? Vad vill jag ha? Vad har jag råd med? (Niko är dyr). Klarar jag mig trots allt med framhjulsdrift, som jag haft i alla år? Jag bläddrar i alla broschyrer och funderar så det blir nästan som rundgång i skallen på mig.
Inte blir det så mycket lättare alltid av bilförsäljare. Någon är för trött, seeeeeg, ointresserad. Någon annan börjar alldeles för snabbt fråga om vi har en affär på gång.
Jag vill ha precis lagom säljsnack, jag vill veta hästkrafter, driftskostnader, fördelar, nackdelar, jag vill se lastutrymme. Jag vill inte ha dragkrok för att det kan vara bra att ha. Jag vill inte ha extra tuffa lättmetallfälgar, standardvarianten duger utmärkt.
Framför allt vill jag slippa tugg om att "kvinnor gillar det här". Jag är en kvinna, men när jag går in i en bilhall är jag en potentiell bilköpare, med nästan 35 års erfarenhet av bilkörning. Dessförinnan körde jag traktor i flera år, så sammanlagt har jag varit på vägarna i 40 år. Det är längre än många bilförsäljare har levt.
Nu påminns jag om den bilskollärare jag hade sent 70-tal. Vi var några elever, tre killar och två tjejer, som skulle ha en "teknik"-lektion, dvs vi skulle gå igenom hur man byter däck om man får punktering, hur man kollar oljan osv. Så ställde läraren den klassiska frågan:
- Vad är bra att ha med sig i reserv i bilen?
Vi föreslog reservdunk med bensin, extra batterier till ficklampan om något händer när det är mörkt, extra säkringar och lite sådant. Inget av våra förslag var det rätta, eller det som läraren ansåg vara det rätta svaret.
Till slut kunde han inte hålla sig, utan kläckte ur sig:
- Ett par extra nylonstrumpor ska man ha med sig om fläktremmen går av. Tänk på det tjejer, ni har en fördel där.
Vi två urbota jeanstjejer tittade på varandra och utbrast unisont:
- Är det inte bättre att ha en extra fläktrem då?
diesel
Frågan är bara, ska jag vara sådär miljömedveten som jag gärna vill ge sken av att vara? Ska jag i så fall satsa på Charlie eller Tomas? Men Charlie hoppade alldeles för mycket när jag rörde vid spaken, det blev som att köra rallybil på ett nöjesfält.
- Man vänjer sig, sa Charlies promotor.
Jo tjena.
Kalla mig retro, men Tomas variant av instrumentbräda gillade jag inte. Att se hastighet och hur elmotorn jobbade, med en genomskärning av bilen (!), med små gröna siffror i vindrutan var otroligt enerverande. Jag vill ha en vanlig hastighetsmätare och varvtalsmätare vid ratten, ingen annanstans.
Både Charlie och Tomas går bort. Helt och hållet. Att de drar så lite som 0,4 milen är förstås lockande, men jag ska ju gilla att köra också. Jag har ingen lust att riskera hjärnblödning av ilska.
Ett annat av mina kriterier just nu är fyrhjulsdrift. På min ö är flertalet vägar, smala, grusade och hur hala som helst vintertid. Tyvärr går det inte att förena miljöbil med fyrhjulsdrift. Det miljömässiga får man i så fall genom att inte köra bil alls.
Niko är en fyrhjulsdriven stark, tuff och snygg bil. Jag blev förtjust direkt. Men så är den dieseldriven och så sent som igår rapporterade DN om att WHO nu anser att diesel bör uppgraderas till att vara ett cancerframkallande ämne, i stället för att ev vara det. Dessutom vet man inte om dieseln kommer klara framtida krav om minskade partikelutsläpp. En annan nackdel är att Niko är dyr i inköp.
Sven-Olof är billig, lite som en Niko Light. Han vill ha bensin, drar lite drygt hälften av vad min gamle Ville drar. Ganska pigg, bra lastutrymme, jag måste ju få plats med 15-kilossäckar med hundmat utan att behöva stuva och stuva om. Det är en klar fördel om jag kan fälla ner ett baksäte för att få plats med skidor inne i bilen, utan att behöva packa i en takbox. Bra när tioåringen och jag "bara" ska till lilla skidbacken på grannön.
Det snurrar, vad är viktigast? Vad vill jag ha? Vad har jag råd med? (Niko är dyr). Klarar jag mig trots allt med framhjulsdrift, som jag haft i alla år? Jag bläddrar i alla broschyrer och funderar så det blir nästan som rundgång i skallen på mig.
Inte blir det så mycket lättare alltid av bilförsäljare. Någon är för trött, seeeeeg, ointresserad. Någon annan börjar alldeles för snabbt fråga om vi har en affär på gång.
Jag vill ha precis lagom säljsnack, jag vill veta hästkrafter, driftskostnader, fördelar, nackdelar, jag vill se lastutrymme. Jag vill inte ha dragkrok för att det kan vara bra att ha. Jag vill inte ha extra tuffa lättmetallfälgar, standardvarianten duger utmärkt.
Framför allt vill jag slippa tugg om att "kvinnor gillar det här". Jag är en kvinna, men när jag går in i en bilhall är jag en potentiell bilköpare, med nästan 35 års erfarenhet av bilkörning. Dessförinnan körde jag traktor i flera år, så sammanlagt har jag varit på vägarna i 40 år. Det är längre än många bilförsäljare har levt.
Nu påminns jag om den bilskollärare jag hade sent 70-tal. Vi var några elever, tre killar och två tjejer, som skulle ha en "teknik"-lektion, dvs vi skulle gå igenom hur man byter däck om man får punktering, hur man kollar oljan osv. Så ställde läraren den klassiska frågan:
- Vad är bra att ha med sig i reserv i bilen?
Vi föreslog reservdunk med bensin, extra batterier till ficklampan om något händer när det är mörkt, extra säkringar och lite sådant. Inget av våra förslag var det rätta, eller det som läraren ansåg vara det rätta svaret.
Till slut kunde han inte hålla sig, utan kläckte ur sig:
- Ett par extra nylonstrumpor ska man ha med sig om fläktremmen går av. Tänk på det tjejer, ni har en fördel där.
Vi två urbota jeanstjejer tittade på varandra och utbrast unisont:
- Är det inte bättre att ha en extra fläktrem då?
diesel
måndag 5 december 2011
På banken
Jag var på ett informationsmöte på banken i häromdagen, fråga mig inte varför eller hur jag hade hamnat där. Jag kände mig som en sparv i den där tranedansen ni vet. Mina 51 år till trots var jag gängets lillflicka, där satt inga andra som var under 65, jag lovar.
Men jag passade på att notera vad jag såg och hörde i denna för mig så annorlunda del av verkligheten. En hel del kommer jag säkert använda mig av i ett annat sammanhang, så det går jag inte in på här.
Hur som helst, för mig som ickeekonom var det en uppenbarelse, att det finns människor som uttrycker sig så här, och som lyckas göra sig förstådda?
Det var ungefär lika många män som kvinnor bland åhörarna, men naturligtvis var det nästan bara män som ställde frågor och kommenterade vad bankmannen sa. Om han sa någon "rolighet" i stil med "att köpa aktier är som att köpa en lott i en tombola", då höhöhöades det bland karlarna. Det var som att bankmannen var den tuffaste killen på skolgården och gubbarna med vitt hår hans beundrare, hans lilla armé av tillskyndare.
Att män fortsätter med sin grabbighet ända upp i pensionsåldern.
Jaja. Jag blev inte så imponerad.
Men en liten scen måste jag skriva om (jag har redan skrivit om den på annat ställe, men kan inte låta bli att upprepa mig en smula).
Två damer i 75-årsåldern sitter på stolarna bredvid varandra, längst fram i lokalen. Den ena säger till den andra:
- Men ett sådant sammanträffande, vi sågs ju på busshållplatsen också.
- Vilken busshållplats?
- På XYZ-gatan.
- Men det var inte jag, jag åkte taxi hit.
Lätt förvirrat det där.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)