Två inlämningar till, i början av januari. Det blir sista gången på heltidskursen. Vemodigt på ett sätt, men jag vet ju att någon gång måste man släppa taget. Dessutom får man inte gå mer än två terminer på den kursen.
Till den ena halvtidskursen ska allt skrivet material in, det ska redigeras och bearbetas och stuvas om och ... nog finns det att göra. Texten till den andra halvtidskursen får efter helgerna mer tid, hösten har jag ju ägnat åt de manus som måste bli klara. Jag får byta miljö, gå från ett dåtida Kuba till ett framtida samhälle som jag just nu inte vet så väldigt mycket om. Jag slipper kontrollera fakta, slipper göra research, men har heller ingenting att förhålla mig till. Hjulet måste uppfinnas på nytt.
Men innan dess ska jag förbereda julfirandet. Sillinläggningar, skinkgriljering, brödbak - och godistillverkning. Normalt brukar jag inte koka knäck eller rulla marsipanbollar. Men dotterns basketförening brukar ha en fest för alla spelare strax innan jul och i år har hennes lag fått i uppdrag att göra godiset. Någon kväll nästa vecka kommer tjejerna hit. Tur vi har ett stort kök.
Jag vet just nu inte hur många som ska komma på festen, men gissar att det handlar om ett par hundra. Hoppas det finns fler lag som ska göra godis.
Visar inlägg med etikett jul. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jul. Visa alla inlägg
måndag 9 december 2013
måndag 10 juni 2013
Traditionsrikt
Hur länge är alltid? All tid. Alltid, det måste ju vara väldigt länge. "Vi har alltid gjort på det här sättet. Alltså ska vi alltid fortsätta göra på samma sätt." Det låter ju rätt tryggt att alltid göra på samma sätt.
Vi har alltid firat midsommar på ett visst sätt och vi har alltid firat jul på ett annat sätt. Och vi har alltid firat på samma sätt oberoende av var vi bott i landet och i vilken samhällsklass vi tillhör.
Eller nja, så är det väl inte.
Vi har inte alltid tittat på Kalle Anka klockan tre på julafton, det började 1960. Vi har inte alltid haft ett Vasalopp första söndagen i mars, "bara" sedan 1922. Jag skulle kunna ha en väldigt lång uppräkning här, men nöjer mig med dessa två exempel.
1983 ändrades svenska flaggans dag till att bli nationaldag och 2005 blev dagen en helgdag. Fram till dess var det alltså en dag då folk arbetade ungefär som vanligt och skolbarnen hade lektioner. Är åtta år "alltid"? "Vi har alltid firat nationaldag och det får ingen ta ifrån oss", hör man ibland.
Att det på fullt allvar finns de som tror att någon eller några ska ta nationaldagen, kapa den. De som vill fira gör det, varsågoda. Ingen tänker stjäla dagen. Ingen tänker stjäla flaggan heller. Jag flaggar gärna, både på allmänna flaggdagar och annars, det ser så stiligt ut.
Tidigare i mitt liv fanns en äldre man som hade ett ovanligt sätt att se på traditioner. "Det har vi gjort en (1) gång, alltså är det en tradition", sa han ofta. Det är verkligen ett inkluderande förhållningssätt. Allt är möjligt, det finns plats för något nytt, hela tiden, alltid. Det nya införlivades med det som faktiskt hade gjorts flera gånger tidigare på ett naturligt sätt.
Nog kunde vi som tillhörde en yngre generation fnissa åt det då, men jag återkommer i min tankar ofta till det där och jag har börjat tycka att det egentligen är rätt klokt. Om man är beredd på att förändringar kan och kommer att ske, blir det inte särskilt traumatiskt. Det går ju faktiskt att fira jul, midsommar och andra helger på flera sätt, och ínget av dem behöver vara sämre än något annat.
Snart är det midsommar och om vi i vår familj gör ungefär som vi "alltid" gjort, dvs som vi gjort de senaste åren, kommer vi ta oss till hembygdsgården och titta när stången reses. Kanske köper vi några lotter i tombolan, säkert fikar vi, och så säger vi hej till vänner och bekanta. Eller så gör vi inget av det, utan något annat.
En sak är dock säker. En av oss kommer säga den vemodiga repliken:
- Nu vänder det och vi går mot mörkare tider igen.
Det är tradition.
Vi har alltid firat midsommar på ett visst sätt och vi har alltid firat jul på ett annat sätt. Och vi har alltid firat på samma sätt oberoende av var vi bott i landet och i vilken samhällsklass vi tillhör.
Eller nja, så är det väl inte.
Vi har inte alltid tittat på Kalle Anka klockan tre på julafton, det började 1960. Vi har inte alltid haft ett Vasalopp första söndagen i mars, "bara" sedan 1922. Jag skulle kunna ha en väldigt lång uppräkning här, men nöjer mig med dessa två exempel.
1983 ändrades svenska flaggans dag till att bli nationaldag och 2005 blev dagen en helgdag. Fram till dess var det alltså en dag då folk arbetade ungefär som vanligt och skolbarnen hade lektioner. Är åtta år "alltid"? "Vi har alltid firat nationaldag och det får ingen ta ifrån oss", hör man ibland.
Att det på fullt allvar finns de som tror att någon eller några ska ta nationaldagen, kapa den. De som vill fira gör det, varsågoda. Ingen tänker stjäla dagen. Ingen tänker stjäla flaggan heller. Jag flaggar gärna, både på allmänna flaggdagar och annars, det ser så stiligt ut.
Tidigare i mitt liv fanns en äldre man som hade ett ovanligt sätt att se på traditioner. "Det har vi gjort en (1) gång, alltså är det en tradition", sa han ofta. Det är verkligen ett inkluderande förhållningssätt. Allt är möjligt, det finns plats för något nytt, hela tiden, alltid. Det nya införlivades med det som faktiskt hade gjorts flera gånger tidigare på ett naturligt sätt.
Nog kunde vi som tillhörde en yngre generation fnissa åt det då, men jag återkommer i min tankar ofta till det där och jag har börjat tycka att det egentligen är rätt klokt. Om man är beredd på att förändringar kan och kommer att ske, blir det inte särskilt traumatiskt. Det går ju faktiskt att fira jul, midsommar och andra helger på flera sätt, och ínget av dem behöver vara sämre än något annat.
Snart är det midsommar och om vi i vår familj gör ungefär som vi "alltid" gjort, dvs som vi gjort de senaste åren, kommer vi ta oss till hembygdsgården och titta när stången reses. Kanske köper vi några lotter i tombolan, säkert fikar vi, och så säger vi hej till vänner och bekanta. Eller så gör vi inget av det, utan något annat.
En sak är dock säker. En av oss kommer säga den vemodiga repliken:
- Nu vänder det och vi går mot mörkare tider igen.
Det är tradition.
onsdag 19 december 2012
Så här inför jul
är det inte roligt att först öppna ett påminnelsebrev om en obetald faktura. Ursprungsbeloppet var på 35:-, påminnelsen är på 500:- (!). Saftig höjning, eller hur?
Nästa brev jag öppnade var min slutskattsedel. Host, host, är tydligen skyldig mer än 20 000:-, vilket jag inte hade en aaaaaning om. Ändå brukar jag vara väldigt duktig med att kolla av deklarationerna och fyllnadsinbetalningarna.
Och snart är det dags att betala den resa jag ska göra i februari.
Man ska se saker och ting från den ljusa sidan, heter det.
Alltså är jag glad (nåja) att jag inte köpte ny bil när jag kunde (= trodde att jag hade råd).
Det är ju bara det att min nuvarande bil är dyr i drift, den är både törstig och börjar kräva en del både större och mindre reparationer.
Är nog lite deppig.
Nästa brev jag öppnade var min slutskattsedel. Host, host, är tydligen skyldig mer än 20 000:-, vilket jag inte hade en aaaaaning om. Ändå brukar jag vara väldigt duktig med att kolla av deklarationerna och fyllnadsinbetalningarna.
Och snart är det dags att betala den resa jag ska göra i februari.
Man ska se saker och ting från den ljusa sidan, heter det.
Alltså är jag glad (nåja) att jag inte köpte ny bil när jag kunde (= trodde att jag hade råd).
Det är ju bara det att min nuvarande bil är dyr i drift, den är både törstig och börjar kräva en del både större och mindre reparationer.
Är nog lite deppig.
måndag 19 december 2011
Plötsligt sker det
Servern på den webbaserade kurs jag läser på distans har legat nere hela helgen. Vi var många som inte fick iväg våra inlämningsuppgifter innan serverbraket och många som började känna en viss oro.
Dock var lärarna medvetna om det tekniska strulet och de menade att det inte var någon ko på isen, utan att det var godkänt med sen inlämning, så fort servern var igång igen.
Tydligen var det fixat sent i går kväll, så för någon timme sedan kunde jag skicka in min text. Sköööönt.
Nu har jag "bara" en egen dikt att putsa på, med inlämning i mellandagarna, en text om en egenvald diktsamling (tror jag tar något av Bodil Malmsten), ytterligare en text om Daniel Sjölins "Världens sista roman", förutom ytterligare en egenproducerad text. Detta ska göras under vårt sk jullov. Därefter får vi reda på vad vi ska skriva för text, som ska betygsättas.
Häromdagen lämnade jag in en förstärkare och i lördags ringde "butiken", den är redan reparerad, så jag kan hämta den i morgon. Härligt, då kan vi lyssna på musik i jul. Några julklappar är kvar att införskaffa, men nog börjar jag känna lite julfrid till sist.
Särskilt som det faktiskt snöar.
Dock var lärarna medvetna om det tekniska strulet och de menade att det inte var någon ko på isen, utan att det var godkänt med sen inlämning, så fort servern var igång igen.
Tydligen var det fixat sent i går kväll, så för någon timme sedan kunde jag skicka in min text. Sköööönt.
Nu har jag "bara" en egen dikt att putsa på, med inlämning i mellandagarna, en text om en egenvald diktsamling (tror jag tar något av Bodil Malmsten), ytterligare en text om Daniel Sjölins "Världens sista roman", förutom ytterligare en egenproducerad text. Detta ska göras under vårt sk jullov. Därefter får vi reda på vad vi ska skriva för text, som ska betygsättas.
Häromdagen lämnade jag in en förstärkare och i lördags ringde "butiken", den är redan reparerad, så jag kan hämta den i morgon. Härligt, då kan vi lyssna på musik i jul. Några julklappar är kvar att införskaffa, men nog börjar jag känna lite julfrid till sist.
Särskilt som det faktiskt snöar.
fredag 16 december 2011
Korv
En av mina absoluta "måsten" på julbordet har länge varit julkorv, ni vet en sådan där fet fläskkorv. Till och med under de år jag var halvvegis (mjölk, fisk och ägg gick bra, men inte kött) ville jag ha julkorv. Inte särskilt logiskt, men julbordsönskemål är sällan logiska.
Men så hände något under en jul för XYZ år sedan (nej, jag minns inte när det var) som min dåvarande man och jag firade tillsammans med hans familj. Det här med julkorv var, inte okänt direkt, men något man absolut kunde hoppa över. Jag propsade och köpte med mig en rejäl korv och sjöd den enligt konstens alla regler.
På annandagen började den se lite övergiven ut och visst var det så att jag också föredrog skinkan och den kalmaritiska enrisrökta korven framför den där superfeta korven, som inte smakade så värst.
Min dåvarande svärmor, min extramamma, som jag ofta kallade henne, muttrade något om:
- "Öbons" förbannade korv.
Ja, den började bli ganska förbannad. Eftersom det bara var jag som skulle äta av den, åkte den ut och in i kylskåpet och tog en massa plats. Jag ledsnade själv.
Den åkte i soptunnan tredjedag jul.
Då och då har jag ändå köpt julkorv, för rätt vad det är kanske någon annan vill ha. Häromveckan blev jag sugen och så tänkte jag servera den med rotmos en vanlig vardag. Men resten av familjen blev tvärhungrig långt innan korven var klar, så den fick sjuda i ensamt majestät på spisen. Inte blev det något rotmos heller.
Såklart sprack korven och då är den inte god, den smakar mest vatten - och fett.
Färgen är lite skum också.
Korven fick så småningom svalna och jag lade in den i kylen. Idag tog jag fram den igen, då såg den ut så här:
Burr!
Mitt kommande nyårslöfte är: jag ska aldrig mer köpa julkorv.
Jag upprepar:
Jag ska aldrig mer köpa julkorv.
DN
Men så hände något under en jul för XYZ år sedan (nej, jag minns inte när det var) som min dåvarande man och jag firade tillsammans med hans familj. Det här med julkorv var, inte okänt direkt, men något man absolut kunde hoppa över. Jag propsade och köpte med mig en rejäl korv och sjöd den enligt konstens alla regler.
På annandagen började den se lite övergiven ut och visst var det så att jag också föredrog skinkan och den kalmaritiska enrisrökta korven framför den där superfeta korven, som inte smakade så värst.
Min dåvarande svärmor, min extramamma, som jag ofta kallade henne, muttrade något om:
- "Öbons" förbannade korv.
Ja, den började bli ganska förbannad. Eftersom det bara var jag som skulle äta av den, åkte den ut och in i kylskåpet och tog en massa plats. Jag ledsnade själv.
Den åkte i soptunnan tredjedag jul.
Då och då har jag ändå köpt julkorv, för rätt vad det är kanske någon annan vill ha. Häromveckan blev jag sugen och så tänkte jag servera den med rotmos en vanlig vardag. Men resten av familjen blev tvärhungrig långt innan korven var klar, så den fick sjuda i ensamt majestät på spisen. Inte blev det något rotmos heller.
Såklart sprack korven och då är den inte god, den smakar mest vatten - och fett.
Färgen är lite skum också.
Korven fick så småningom svalna och jag lade in den i kylen. Idag tog jag fram den igen, då såg den ut så här:
Burr!
Mitt kommande nyårslöfte är: jag ska aldrig mer köpa julkorv.
Jag upprepar:
Jag ska aldrig mer köpa julkorv.
DN
måndag 27 december 2010
Julnötter
Julskinkan rymde inte, men var kan julgransfoten ha tagit vägen? Vi köpte ju en ny förra året. Men skam den som ger sig, hittar man inte rätt grejer, får man väl använda något annat.
En hink med sand i får duga. Och det gjorde det, ända till granen välte, med sandigt vatten och krossade glaskulor över halva golvet. Jag hade redan lagt mina julklappar under granen och typiskt nog simmade bokpaketen i pölen. Med de blev inte så vattenskadade.
Nu är granen fastknuten i gardinstången, så den välter inte fler gånger.
Jul är för mig en tid då jag lägger pussel. Det ska vara träpussel med "whimsical" bitar. Bitarna kan se ut som katter, ormar, fåglar om det är djurmotiv på pusslet, eller julkransar om det är ett julmotiv, eller trädgårdsredskap om motivet är blommor.
Mamma och hennes man åker varje senhöst till London och köper på sig ett lager av pussel, jag får ett i julklapp och så brukar vi byta med varandra. De kan vara rätt svåra, för det är inte alls säkert att en bit med en rak sida är en kantbit och det kan också vara så att en bit med vass kil ska ligga mellan två kantbitar och därmed är en kantbit. Hänger ni med?
Åttaåringen fick också pussel. Jag korpade förstås åt mig det för att lägga det till frukostteet. Det blev två bitar över.
Det har jag aldrig varit med om. Stackare den som köper det pusslet där det saknas två bitar.
En tredje julnöt är hur länge man törs ha dessa ljus tända. Lugn, bara lugn, jag brukar inte låta dem brinna ända ner.
Det blir väldigt vackert när de brinner. Och varmt. Jag hakade ner de båda taklamporna som annars brukar hänga över matbordet, de hade väl smält annars.
En hink med sand i får duga. Och det gjorde det, ända till granen välte, med sandigt vatten och krossade glaskulor över halva golvet. Jag hade redan lagt mina julklappar under granen och typiskt nog simmade bokpaketen i pölen. Med de blev inte så vattenskadade.
Nu är granen fastknuten i gardinstången, så den välter inte fler gånger.
Jul är för mig en tid då jag lägger pussel. Det ska vara träpussel med "whimsical" bitar. Bitarna kan se ut som katter, ormar, fåglar om det är djurmotiv på pusslet, eller julkransar om det är ett julmotiv, eller trädgårdsredskap om motivet är blommor.
Mamma och hennes man åker varje senhöst till London och köper på sig ett lager av pussel, jag får ett i julklapp och så brukar vi byta med varandra. De kan vara rätt svåra, för det är inte alls säkert att en bit med en rak sida är en kantbit och det kan också vara så att en bit med vass kil ska ligga mellan två kantbitar och därmed är en kantbit. Hänger ni med?
Åttaåringen fick också pussel. Jag korpade förstås åt mig det för att lägga det till frukostteet. Det blev två bitar över.
Det har jag aldrig varit med om. Stackare den som köper det pusslet där det saknas två bitar.
En tredje julnöt är hur länge man törs ha dessa ljus tända. Lugn, bara lugn, jag brukar inte låta dem brinna ända ner.
Det blir väldigt vackert när de brinner. Och varmt. Jag hakade ner de båda taklamporna som annars brukar hänga över matbordet, de hade väl smält annars.
onsdag 22 december 2010
Dan före dan före ...
GOD JUL
och
GOTT NYTT ÅR!
Firar jullov med åttaåringen, trettonåringen och fjortonåringen. Och maken förstås.
måndag 6 december 2010
Av med mössa, vantar, jacka ...
En flerstämmig variant av "Go tell it on the mountain" hördes mellan bodarna och båthusen. Jag kikade runt, övertygad om att någon hade satt på en ovanligt bra stereo. Men inte, där stod den lokala gospelkören och sjöng av hjärtans lust, så jag blev alldeles varm i hela kroppen. Jag var på dagens andra julmarknad och blev glatt överraskad av den fina underhållningen som bjöds.
Jag minglade runt en stund, köpte honung, rökt korv, enrismust och lite annat smått och gott innan det var dags för julmarknad nummer tre, där jag skulle hämta upp fjortonåringen som grillade korv för sjöscouternas räkning.
Dagen började dock på ett annat ställe. Traktens i mitt tycke allra bästa julmarknad skulle förstås besökas. Där ska man helst vara redan när de öppnar, parkeringarna blir snabbt fulla och det blir trångt mellan marknadsstånden. Jag visste att jag ville köpa en viss typ av stearinljus, men innan jag gick till det bordet, tog jag en runda. Åh, där fanns rådjurssadel, hjortronsylt, fudge, korvar, smycken, fårskinn, svagdricka ...
Jag provsmakade både det ena och det andra. Fudgedamen, med ursprung i högländerna, bjöd på små, små smakbitar av maltwhiskeyfudge, men whiskey är inte min likör, så det hoppade jag över. Men hon hade chokladchilismak. Jag testade en liten bit. Mmmm, choklad ... och
CHILI
Tungan domnade bort. Det rök ur öronen. Ögonen tårades.
- Var det så starkt? frågade den väna skotskan.
- Hrmpf, svarade jag. Varm blev jag, från topp till tå.
Jo, jag köpte tre små påsar, fast lite mer fega smaker, som vanilj, choklad och lakrits.
Fullastad med kassar och kartonger stapplade jag tillbaka till bilen.
På den tredje julmarknaden köpte jag bara en kopp kaffe och några lotter, sedan var det heltomt i plånboken.
Så skönt det var att återvända hem sedan.
Jag minglade runt en stund, köpte honung, rökt korv, enrismust och lite annat smått och gott innan det var dags för julmarknad nummer tre, där jag skulle hämta upp fjortonåringen som grillade korv för sjöscouternas räkning.
Dagen började dock på ett annat ställe. Traktens i mitt tycke allra bästa julmarknad skulle förstås besökas. Där ska man helst vara redan när de öppnar, parkeringarna blir snabbt fulla och det blir trångt mellan marknadsstånden. Jag visste att jag ville köpa en viss typ av stearinljus, men innan jag gick till det bordet, tog jag en runda. Åh, där fanns rådjurssadel, hjortronsylt, fudge, korvar, smycken, fårskinn, svagdricka ...
Jag provsmakade både det ena och det andra. Fudgedamen, med ursprung i högländerna, bjöd på små, små smakbitar av maltwhiskeyfudge, men whiskey är inte min likör, så det hoppade jag över. Men hon hade chokladchilismak. Jag testade en liten bit. Mmmm, choklad ... och
Tungan domnade bort. Det rök ur öronen. Ögonen tårades.
- Var det så starkt? frågade den väna skotskan.
- Hrmpf, svarade jag. Varm blev jag, från topp till tå.
Jo, jag köpte tre små påsar, fast lite mer fega smaker, som vanilj, choklad och lakrits.
Fullastad med kassar och kartonger stapplade jag tillbaka till bilen.
På den tredje julmarknaden köpte jag bara en kopp kaffe och några lotter, sedan var det heltomt i plånboken.
Så skönt det var att återvända hem sedan.
lördag 6 november 2010
Jul?
Denna helg, allhelgonahelgen, är det jul"mässa" på min ö. Jag hade en liten fundering häromdagen att åka till lokalen där mässan hålls, men kände igår att nej, det ska jag inte.
Det är alldeles för tidigt för julaktiviteter första helgen i november, förutom att jag inte gillar idén om kommers, hur enkelt det än kan vara, just denna helg. Varför inte ta det lite lugnt?
Nu är alla tankar på skräck och halloween långt borta. Solen strålar, det är ett par grader över noll och rimfrost fortfarande i skuggan. Kyrkklockorna ringde för någon timme sedan och manade till andakt. I eftermiddag står församlingshemmet öppet och man kan, även om man inte har någon när eller kär just på denna kyrkogård (det har inte jag, vi är inflyttade) tända ljus för någon man tänker extra på. Jag ska nog gå dit.
God helg!
Det är alldeles för tidigt för julaktiviteter första helgen i november, förutom att jag inte gillar idén om kommers, hur enkelt det än kan vara, just denna helg. Varför inte ta det lite lugnt?
Nu är alla tankar på skräck och halloween långt borta. Solen strålar, det är ett par grader över noll och rimfrost fortfarande i skuggan. Kyrkklockorna ringde för någon timme sedan och manade till andakt. I eftermiddag står församlingshemmet öppet och man kan, även om man inte har någon när eller kär just på denna kyrkogård (det har inte jag, vi är inflyttade) tända ljus för någon man tänker extra på. Jag ska nog gå dit.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)