Men så hände något under en jul för XYZ år sedan (nej, jag minns inte när det var) som min dåvarande man och jag firade tillsammans med hans familj. Det här med julkorv var, inte okänt direkt, men något man absolut kunde hoppa över. Jag propsade och köpte med mig en rejäl korv och sjöd den enligt konstens alla regler.
På annandagen började den se lite övergiven ut och visst var det så att jag också föredrog skinkan och den kalmaritiska enrisrökta korven framför den där superfeta korven, som inte smakade så värst.
Min dåvarande svärmor, min extramamma, som jag ofta kallade henne, muttrade något om:
- "Öbons" förbannade korv.
Ja, den började bli ganska förbannad. Eftersom det bara var jag som skulle äta av den, åkte den ut och in i kylskåpet och tog en massa plats. Jag ledsnade själv.
Den åkte i soptunnan tredjedag jul.
Då och då har jag ändå köpt julkorv, för rätt vad det är kanske någon annan vill ha. Häromveckan blev jag sugen och så tänkte jag servera den med rotmos en vanlig vardag. Men resten av familjen blev tvärhungrig långt innan korven var klar, så den fick sjuda i ensamt majestät på spisen. Inte blev det något rotmos heller.
Såklart sprack korven och då är den inte god, den smakar mest vatten - och fett.
Färgen är lite skum också.
Korven fick så småningom svalna och jag lade in den i kylen. Idag tog jag fram den igen, då såg den ut så här:
Burr!
Mitt kommande nyårslöfte är: jag ska aldrig mer köpa julkorv.
Jag upprepar:
Jag ska aldrig mer köpa julkorv.
DN
Nuförtiden händer det att jag äter dansk medisterkorv som svärmor först kokar och sedan steker. I min familj har vi ingen tradition gällande korv på julbordet men en perfekt kokt kött eller fläskkorv med ett lent rotmos till är en god middagsrätt.
SvaraRaderaMin farmor tillverkade "Skallekorv" i vilken råvaror från grishuvudet, "Hösen" ingick. Drypande feta hängde dessa på tork i köket och jag minns att de var rysliga...