På banken

Jag var på ett informationsmöte på banken i häromdagen, fråga mig inte varför eller hur jag hade hamnat där. Jag kände mig som en sparv i den där tranedansen ni vet. Mina 51 år till trots var jag gängets lillflicka, där satt inga andra som var under 65, jag lovar.
Men jag passade på att notera vad jag såg och hörde i denna för mig så annorlunda del av verkligheten. En hel del kommer jag säkert använda mig av i ett annat sammanhang, så det går jag inte in på här.

Hur som helst, för mig som ickeekonom var det en uppenbarelse, att det finns människor som uttrycker sig så här, och som lyckas göra sig förstådda?

Det var ungefär lika många män som kvinnor bland åhörarna, men naturligtvis var det nästan bara män som ställde frågor och kommenterade vad bankmannen sa. Om han sa någon "rolighet" i stil med "att köpa aktier är som att köpa en lott i en tombola", då höhöhöades det bland karlarna. Det var som att bankmannen var den tuffaste killen på skolgården och gubbarna med vitt hår hans beundrare, hans lilla armé av tillskyndare.

Att män fortsätter med sin grabbighet ända upp i pensionsåldern.

Jaja. Jag blev inte så imponerad.

Men en liten scen måste jag skriva om (jag har redan skrivit om den på annat ställe, men kan inte låta bli att upprepa mig en smula).
Två damer i 75-årsåldern sitter på stolarna bredvid varandra, längst fram i lokalen. Den ena säger till den andra:
- Men ett sådant sammanträffande, vi sågs ju på busshållplatsen också.
- Vilken busshållplats?
- På XYZ-gatan.
- Men det var inte jag, jag åkte taxi hit.



Lätt förvirrat det där.