Traditionsrikt

Hur länge är alltid? All tid. Alltid, det måste ju vara väldigt länge. "Vi har alltid gjort på det här sättet. Alltså ska vi alltid fortsätta göra på samma sätt." Det låter ju rätt tryggt att alltid göra på samma sätt.
Vi har alltid firat midsommar på ett visst sätt och vi har alltid firat jul på ett annat sätt. Och vi har alltid firat på samma sätt oberoende av var vi bott i landet och i vilken samhällsklass vi tillhör.

Eller nja, så är det väl inte.

Vi har inte alltid tittat på Kalle Anka klockan tre på julafton, det började 1960. Vi har inte alltid haft ett Vasalopp första söndagen i mars, "bara" sedan 1922. Jag skulle kunna ha en väldigt lång uppräkning här, men nöjer mig med dessa två exempel.

1983 ändrades svenska flaggans dag till att bli nationaldag och 2005 blev dagen en helgdag. Fram till dess var det alltså en dag då folk arbetade ungefär som vanligt och skolbarnen hade lektioner. Är åtta år "alltid"? "Vi har alltid firat nationaldag och det får ingen ta ifrån oss", hör man ibland.

Att det på fullt allvar finns de som tror att någon eller några ska ta nationaldagen, kapa den. De som vill fira gör det, varsågoda. Ingen tänker stjäla dagen. Ingen tänker stjäla flaggan heller. Jag flaggar gärna, både på allmänna flaggdagar och annars, det ser så stiligt ut.

Tidigare i mitt liv fanns en äldre man som hade ett ovanligt sätt att se på traditioner. "Det har vi gjort en (1) gång, alltså är det en tradition", sa han ofta. Det är verkligen ett inkluderande förhållningssätt. Allt är möjligt, det finns plats för något nytt, hela tiden, alltid. Det nya införlivades med det som faktiskt hade gjorts flera gånger tidigare på ett naturligt sätt.
Nog kunde vi som tillhörde en yngre generation fnissa åt det då, men jag återkommer i min tankar ofta till det där och jag har börjat tycka att det egentligen är rätt klokt. Om man är beredd på att förändringar kan och kommer att ske, blir det inte särskilt traumatiskt. Det går ju faktiskt att fira jul, midsommar och andra helger på flera sätt, och ínget av dem behöver vara sämre än något annat.

Snart är det midsommar och om vi i vår familj gör ungefär som vi "alltid" gjort, dvs som vi gjort de senaste åren, kommer vi ta oss till hembygdsgården och titta när stången reses. Kanske köper vi några lotter i tombolan, säkert fikar vi, och så säger vi hej till vänner och bekanta. Eller så gör vi inget av det, utan något annat.
En sak är dock säker. En av oss kommer säga den vemodiga repliken:
- Nu vänder det och vi går mot mörkare tider igen.

Det är tradition.

Svenska flaggans dag

Så hette denna dag förr. Då skulle man förstås flagga men man var inte ledig, dagen var inte en helgdag. Någonstans lever jag kvar i det, att det är en vanlig dag och så missar jag att biblioteket stänger kl 17 i stället för kl 20 dagen innan. De flesta butiker stänger tidigare 5/6. Lämmeltåg av stressade människor pilade igår in på Systembolaget för att köpa mer vin, eftersom de hann dricka upp allt i fredags eller i lördags, det som de köpte då.

Det är väl ganska typiskt svenskt, om nu något är typiskt svenskt över huvudtaget, att det ska drickas alkohol så fort det är lite ledigt.

Vi firar inte nationaldagen särskilt mycket, vi nöjer oss med att jag går ut tidigt på morgonen och hissar flaggan. Kanske plockar jag några buntar med lupiner och ställer i vaser. Så är det bra med det.

Här är en länk till en av mina favoritnättidningar: Expo

God nationaldag på er!