Tevekväll

På söndagskvällar belönas vi med en mängd bra program, vi som annars försmäktar under till exempel fredagskvällarna. För vem tycker verkligen, helt sanningsenligt, att det program som ersatt "På spåret" klockan tjugo på fredagarna är bra? Gapigt, fånigt och jag tar fram stora skämskudden när folk inte kan placera Hallsberg rätt på kartan. Eller Vimmerby.
(Det är så mycket jag sett, det blir inte mer.)
Sådana kvällar är det skönt att ha en inspelad film, eller en hyrdvd, eller ännu hellre, en spännande bok som man bara måste läsa ut.

Igår var det äntligen dags för säsongspremiär för "Mästarnas mästare". Sport som underhållning, älskar det. Sport är ju alltid underhållning - och på dödligt allvar. Det märktes inte så mycket igår, men snart taggar nog deltagarna till, det har vi sett tidigare säsonger.
Men jag gillar inte att deltagarna är uppdelade i två lag, det blir faktiskt tjatigt med samma tävlingar i två omgångar, och de underliga konstellationer som växte fram de första säsongerna är borta. Kanske är det det som Svt vill, att det ska vara lite trevligare, inte så många svarta rubriker om antagonister som blir förbannade på varandra (Sjöberg/Holm, eller Sjöberg/Gustafsson). Eller så är det lättare att få med folk när de inte är borta så länge. Eller så är det billigare. (Fast om det är skälet så tycker jag nog att Svt kan lägga ner alla dessa oändliga delfinaler till Melodifestivalen. Jag storknar.)

Funderar på om jag hade någon favorit igår. Lite tidigt att säga, men eftersom friidrott är en av "mina" sporter, så är Malin Ewerlöf Krepp den jag hejar på. Dessutom sticker hon ut som person också. Hon tar för sig, törs, är inte rädd.
Att ha med två kvinnliga skidskyttar i samma lag är konstigt tycker jag. Att Ekholm är rätt blek (extremt blyg?) märks bredvid Forsberg, som är en naturbegåvning framför kameran. Hur har Svt tänkt där?
Trion Corneliusson/Mogren/Johansson märkte jag inte så mycket av, fast det var Johanssons specialkväll. Kom igen, gubbs, sätt lite färg ni också.

Samtidigt som mästarmötet visas "Babel" ett måsteprogram. Bra att det går att spela in, och om man glömmer det, att svt.play finns. P O Enquist är en favoritförfattare och när jag hör honom tala, vill jag läsa de böcker av honom som jag ännu inte hunnit med - och läsa om dem jag redan läst. Så är det.

Och så gillar jag Jonas Hassan Khemiris praktikantuppdrag. Igår var han i en kyrka och höll en predikan om Mammon. Hans åhörare satt blick stilla. Gillade de vad han sa? Eller var det för farligt? Svårt att säga, hade gärna tjuvlyssnat på damerna och herrarna efteråt.

Ännu ett måsteprogram är "The big C" som visas så sent på kvällen att jag inte är människa att se det när det går. Det har blivit en av mina måndagsritualer. Förmiddagskaffe och tjugofem minuter skruvad underhållning om cancer.
Underhållning. Om cancer. Hur är det roligt? Dialogerna, trovärdiga gestaltningar hos skådespelarna, tunga ämnen som tas upp ...
... jo, det är roligt, utan att det blir snaskigt. Jag gråter också åt det som händer.

Jönsson, Le Moine, Wiberg och Wieslander

Nu är de bara fyra kvar i Mästarnas Mästare. På lördag stundar Hell Week och den sista nattduellen. Äntligen säger jag, för nog har nattduellerna alltid varit spännande, men denna säsong är de för spännande. Jag står knappt ut med att se på dem. I lördagens avsnitt när Anders Järryd åkte ur var det väldigt mycket testoreston med huvudbankningar och möbelvältande. Jösses, Jönsson har ju en likadan vargblick som Foppa hade när det begav sig. Och att Järryd har ett hett humör visade sig också.
På söndag vet vi vem som blivit årets Mästarnas Mästare.

Jag vet inte om jag missat något, men nu verkar reglerna i nattduellen ha ändrats. För visst var det väl så tidigare att det var målfoto som användes om båda fick tag på staven? Nu verkar inte det ha lika stor betydelse, snarare är det mer så att den som inte släpper taget och sliter till sig staven vinner ronden.

När Ljungskog vann mot Schwartz tyckte jag nog att det var på det sättet. Jag kunde inte se vem som var först, men det var onekligen Ljungskog som drog till sig staven. Nja, jag gillar det inte. Igår åkte hon dock helt rättvist ut. Hon hade en delseger, men kom sist eller näst sist i nästan alla andra deltävlingar.

Sedan har jag kommit fram till att årets upplägg med två omgångar tävlande, med sex stycken per omgång, inte var klockrent. Svt kanske sparar lite pengar på det, men å andra sidan, programmet kan inte vara särskilt dyrt att producera. Jag gillade när alla var tillsammans från början, när man fick se hur många fann nya vänner och andra fortsatte älta gammalt (läs Holm och Sjöberg). Nu blir det lätt tjatigt med deltävlingarna som ju måste genomföras två gånger. Så spännande är det verkligen inte med att se idrottare försöka få en spik.

Någon som är helt klockren är Micke Leijnegard som programledare. Han möter idrottarna med stor respekt och han verkar verkligen mena att det var en stor ära att få träffa XYZ i tävlingarna, när h*n har blivit utslagen i nattduellen.  Stor heder åt dig, Micke och må du aldrig tacka ja till att bli programledare för något program i stil med "Smartare än en femteklassare" eller "Minuten". Du är alldeles för bra för det.


Ps. Vem jag hejar på nu? Gissa tre gånger. ;-)

Svt

Röda klänningar

En av mina favoritsajter är nog DN:s etikettspalt. Dit skickar folk frågor om vett och etikett och en hel del annat. För någon månad sedan var det en intensiv debatt om man ska tacka bilister som stannar inför obevakade övergångsställen, t ex. Eller måste man verkligen bjuda sin supertrista gnällkusin på fest, eller vad gör man med en ingift farbror som smackar. Häromdagen kom det en fråga om glassköparsolidaritet ...! Frågorna är många och visst kan man undra om alla är seriöst ställda.

En ständigt återkommande fråga, särskilt så här års, i bröllopstider, är om bröllopsgäster kan ha rött på sig eller inte. Det lär cirkulera en vandringssägen att om en kvinnlig gäst har en röd klänning på sig på ett bröllop, betyder det att hon haft ett förhållande med brudgummen.

Så är det inte, att ha en röd klänning på ett bröllop betyder bara att man gillar rött.

Det konstiga med denna klintbergare är att jag aldrig hört den IRL, bara på nätet.

Ber att få citera en kommentator i en annan röd-klänning-på-bröllopet-tråd: "Nämen, vet inte alla att om man har gul klänning har man legat med bruden, och om man har grön slips har man legat med brudgummen, om man bär blommigt har man haft sex med brudens mor och om man bär randigt så här man haft en hemlig affär med brudgummens far. Bär man gredelinrutigt har man varit ihop med prästen. Vad man har gjort om man bär prickigt ska vi inte ens tala om! ..."

Kära nån!

Någon som undrar varför det går åt så mycket tid framför datorn? Inte jag, kan inte vara utan denna underhållning.