Socker och hennes systrar har flyttat till Klarbärsdalen

De betar av rätt fort, våra får. När de tycker att det börjar bli tunt i hagen sätter de igång med att bräka och bräka. Nästan alltid så fort de ser oss, men också även om de inte ser oss. För kanske har vi glömt bort dem annars?

Att flytta på våra sammanlagt sju får kräver vissa förberedelser. Först ska de stängas in så de inte rymmer (fast det kan de göra ändå, eftersom gräset alltid är grönare någon annanstans). Sedan ska maken klippa gräset där han ska sätta upp det flyttbara elstängslet i den nya hagen. Sedan ska någon av oss hämta kraftfoder i en hink för att lätt locka med oss fåren, så de inte stannar på vägen och äter på fel ställe. Så in i den nya hagen där de äntligen får kraftfodret. Så brukar de gå husesyn, det vill säga att de går längs med stängslet och inspekterar hagen. Därefter börjar de äta. Och äta. Och äta.

På upptäcksfärd



Idag åt de oavbrutet i en och en halv timme innan de kunde varva ner lite och börja idissla i skuggan av klarbärsträden.

Det är knappt Flingan, Mimmi och Socker syns i gräset

Nu är de tysta, nu behöver de inte bräka på flera dagar.

Vila på maten

Så småningom, när de betat av här, får de flytta längre in bland klarbärsträden.

Det är vackert, men snårigt

När det är avbetat här, kan de antingen flytta till Ekbacken, (ja, vi har ju både tall, björk och lönn där också, men det låter onekligen pampigare med Ekbacken), eller till Äppelängen, eller Berget eller ...

Ekbacken skymtar i bakgrunden