Rapport från en kurs - eller redigera, hur f-n gör man?

Jag känner att jag ligger ganska bra i fas, nästa inlämningsdagar är inte förrän nästa och nästnästa vecka, så jag tar mig tid att skriva kursrapport del 2. Istället för att plocka äpplen, höstrensa i hallondjungeln, eller något sådant fysiskt, utomhus, i solen.

Man börjar alltså med att ta fram sitt jättestora handskrivna manus. Nej det gör man inte alls, förresten. Man börjar med att le och andas lugnt, in ut, in ut, och kroppen känner sig inte längre hotad.
Sedan tar man fram sitt manus.
- Man noterar de stora förändringarna som ska göras. Vad ska bort, vad ska läggas till, flyttas? Strunta i den språkliga redigeringen så länge. Enkelt är att använda post-it-lappar för att markera.
- Gör förändringarna, en i taget. (Visst är det väl sådär härligt metodiskt?)
- Skriv om det återberättade till ett NU, gör det till en scen och gestalta det. Ta bort förklaringar. Återberättande stoppar upp flödet, och man vill ju ha ett flöde.
- Plocka fram post-it-lapparna igen och överstrykningspennor i olika färger, markera alla aktiva verb med en färg och markera alla passiva verb med en annan färg. Markera alla adjektiv och adverb med varsin färg  (visst, det är nästan överdrivet pedagogiskt det här, men pröva vet ja).
- Kontrollera alla aktiva verb, ett i taget. Är det det exakta, mest uttrycksfulla verbet? Om ej, byt verb.
- Kontrollera alla passiva verb och försök byt ut dem mot aktiva.
- Ta bort alla adjektiv och adverb som inte behövs, ingen vill ha ett babbligt manus.
- Skriv in hela manuset på datorn, efter att ha andats och lett igen. Det är ju kul det här, eller hur?
- Kör stavningskontroll.
- Läs manuset igen, efter att ha andats och lett ännu en gång.
- Printa ut manuset och läs igen.
- En bit in i redigeringen börjar nästa bok komma. Börja skriv på den, det mår redigeringsarbetet bara bra av.
- När man är klar finns det tre frågor man kan fundera på. 1. Vad har jag lärt mig? 2. Vem är jag egentligen? 3. Finns det skäl att fira? (Detta känns som det allra svåraste med hela projektet. Who am I? Really?)

Men, när vet man att man är klar då? Tja, det känns. Man kanske har bestämt ett slutdatum för skrivandet eller så har man inte det, men berättelsen är avrundad på något sätt. Huvudpersonen kanske dog. Eller så slutade det med att hjältinnan fick sin prins. Eller så lyser det med eldskrift från skissblocket SLUT.

Om man nu inte orkar skriva 2400 ord om dagen, vad händer då? Man straffar sig själv. Inget förmiddagskaffe. Eller inget tevetittande, den enda serie man följer måste spelas in och avnjutas någon gång i framtiden. Sova utan kudde, hoppa över kantarellplockande. Inget vin på fredagen. Man får inte ha på sig sin favorittröja. Vad man kan hitta på för straff.
Om man gör det man ska då? Men då belönar man sig såklart. Då sover man med kudde, då får man titta på "Halvbrodern" eller "The big C" eller vad man nu tycker om för program. Vin på fredagen, ja, det är klart. Svamppromenad. Så mycket kaffe man orkar dricka. Tjoho, tjohej, ända till nästa pass.

Projektarbeten i syrenernas tid

Både maken och jag startar gärna nya projekt. Hela tiden. Att vi ofta har gamla oavslutade projekt bekymrar inte oss. Att vår tioåring gör likadant är kanske inte så konstigt, huset översvämmas av hennes nya uppfinningar och bra-att-ha-saker.

Nu är klarbärsträden överblommade, nu ser de inte alls lika romantiska ut, det skira är borta. Men snart kommer det (mitt tycke) sura bär. Kanske är någon intresserad av att plocka för att göra sylt på dem?
I stället blir vi alldeles yra i våra näsor av syrendoften.

Så här ser det ut vid vår entrétrapp, som går ner till huset.

Här kan man ta sitt förmiddagskaffe om man inte är rädd för sol. Och det är man, parasoll ska införskaffas.

Man ser spår av ett av mina projekt, maskrosrensning. Jag kom inte långt förra helgen.

Jag vet inte hur det är där ni bor, men på denna ö tycker fästingar väldigt mycket om att bo i syrener. Jag ska ansa här, när blomningen är över.

Jag funderar på om vår lillstuga kan passa som bed&breakfast under sommaren. Det är mycket som ska renoveras och målas och fixas och donas och ... men det finns ju syrener vid verandan. Det förlåter mycket.

Om en månad är det midsommar och tills dess ska all ved vara kluven och staplad. Maken har ett projekt att ta itu med.

Fast en liten bit har han kommit.

Jag besökte en av öns alla handelsträdgårdar idag. Det här är mitt projekt just nu, att få växterna i jord respektive kruka och så komplettera med fler växter. Pelargonerna räcker aldrig till.

Jag avslutar med en blomburk, ett av tioåringens påhitt. Jag tycker det blev så fint med syrenburken. Den håller sådär någon halvtimme ;-)