Träningsvärk

I förra veckan blev äntligen våra motionsredskap ihopmonterade och uppställda igen. Jag firade TGIF med att sätta mig på cykeln en dryg halvtimme, för att känna mig för. Liiiite trögt var det allt, det märktes att jag låtit kroppen ligga mer eller mindre i träda alldeles för länge, men glädjande nog kändes det bra att ligga på ca 70-75% av min maxpuls. Med alla medicinering och alla provtagningar det senaste året, var jag, kanske inte ängslig, men ändå uppmärksam på hur jag skulle reagera.

Igår körde jag igen. Att cykla särskilt länge (det blev kanske tio minuter) var det dock inte tal om, rumpan ömmade, men vi har ju andra redskap. Jag satte mig i roddmaskinen i stället. Åh, tjugofem minuter senare var jag mör i armar, rygg och knän. Om igen kändes det bra, inga hjärtrusningar, lugn, stabil andning på 75% av maxpulsen. Jag avslutade med situps, stretching och så fem mycket lugna minuter på cykeln för att rensa musklerna lite.

När håret hade torkat efter duschen, gick jag ut med hunden på en halvtimmesrunda.

Idag känner jag mig lite tung i armarna, men glad är jag! :-)