På väg

Vilken energi jag känner idag! Det är så härligt, nu fattar både kropp och själ att jag inte längre ska vara ordförande i min förening. Jag sitter faktiskt och räknar ner timmarna, (just nu är det bara knappt fem timmar kvar).
Jag blir inte revisorssuppleant, det saknas en ledamot i valberedningen och det måste vara en från gamla styrelsen med, men det känns ganska okej ändå. Jag har bra koll på medlemmarna nu och vet vilka som kan tänkas göra ett bra jobb 2011. För övrigt börjar inte valberedningens jobb förrän i höst.

Vad har jag använt energin till då? Jo, jag har bokat in mig på en trippelbehandling på spa (massage, ansiktsbehandling och fotvård) i nästa vecka och jag har bokat in en tid för synundersökning nu på torsdag. Jag vill återgå till linser, förutom att jag ändå behöver nya glasögon för min närsynthet, astigmatism och ålderssynthet. Tror inte det finns linser som man kan ha för allt det, men om jag i vissa lägen bara behöver ha läsglasögon och slippa sitta som en annan berguv med nackspärr, så har jag vunnit mycket.

Jag har nästan bestämt mig för att våga åka till ett gym som har "komigång-gympa" på onsdagsförmiddagar, men innan dess måste jag nog köpa in mig lite på träningskläder och -skor. Har harvat runt i makens jobbartröjor och för trånga mjukisbrallor när jag tränat hemma, men så vill jag ju inte se ut offentligt. Lite fåfäng är jag allt.

Så använder jag våra egna träningsredskap lite oftare och det känns bra! Att dessutom fara iväg och delta i en träningsgrupp någon gång då och då brukar bara höja motivationen och lusten.

I morgon kan snickarna börja på ett kundjobb, vi har ett stort jobb på kontrakt nu och en viss chans på ett ännu större jobb, som kan börja till sommaren. Härligt, härligt!

Just nu är allt uppåt.
Dipparna kommer, men det behöver jag ju inte tänka på nu.

Träningsvärk

I förra veckan blev äntligen våra motionsredskap ihopmonterade och uppställda igen. Jag firade TGIF med att sätta mig på cykeln en dryg halvtimme, för att känna mig för. Liiiite trögt var det allt, det märktes att jag låtit kroppen ligga mer eller mindre i träda alldeles för länge, men glädjande nog kändes det bra att ligga på ca 70-75% av min maxpuls. Med alla medicinering och alla provtagningar det senaste året, var jag, kanske inte ängslig, men ändå uppmärksam på hur jag skulle reagera.

Igår körde jag igen. Att cykla särskilt länge (det blev kanske tio minuter) var det dock inte tal om, rumpan ömmade, men vi har ju andra redskap. Jag satte mig i roddmaskinen i stället. Åh, tjugofem minuter senare var jag mör i armar, rygg och knän. Om igen kändes det bra, inga hjärtrusningar, lugn, stabil andning på 75% av maxpulsen. Jag avslutade med situps, stretching och så fem mycket lugna minuter på cykeln för att rensa musklerna lite.

När håret hade torkat efter duschen, gick jag ut med hunden på en halvtimmesrunda.

Idag känner jag mig lite tung i armarna, men glad är jag! :-)

Lite smisk skadar inte

I fredags var jag på massage, länge efterlängtat. Min vanliga massör hade skadat sig när han spelade boll med sina barn, så jag ringde en för mig ny massör. Jag kände mig lite skeptisk innan, kunde hon verkligen ta i? Jag har sedan ett år tillbaka ischias i ena benet och behöver djupmassage för att få lite lindring.

Jag kom dit, klädde av mig, la mig på massagebädden och så började massören. Nja, det var ju skönt, men det gav kanske inte så mycket egentligen.
- Det här är bara lite uppvärmning, sa massören, jag måste mjuka upp din rygg lite först.

Så drog hon igång. Det var tung massage, hon drog igenom alla muskler och som avslutning dunsade hon i min rygg så jag började hosta.
- Det här är jättebra sätt att rensa bröstkorgen, jublade massören.
- Jaha, hostade jag.

Så började hon med rumpan. Underbart för en ischiasöm kropp. Men jag var inte helt övertygad då hon avslutade även den kroppsdelen med riktiga daskar. Herregud, jag har inte fått smisk på rumpan sedan jag var liten, om jag ens fick det då.
- Nu får jag igång endorfinproduktionen!
- Oj, kved jag.
- Åh, det blir så skönt efteråt, fortsatte hon.

Det är mycket som är skönt efteråt, tänkte jag i mitt stilla sinne.

Benen kom sedan, inga konstigheter där. Det var bara lite knepigt runt knäna, helt bra kändes det inte. Mina stenhårda menisker blir lätt ömma och massage runt knäna måste vara lätt och försiktig.

Så kom turen till fötterna. Jag älskar att få fötterna masserade, det är nästan bara därför jag ibland går på fotvård. Ja, det var skönt även under en helkroppsmassage. Men gissa avslutningen på fotmassagen. Jodå, snabba daskar på fotsulorna.
- Det här är första delen i zonterapi, nu väcker jag alla dina inre organ.

Nu hade jag vant mig lite vid det bryska sättet den här massören har. Jag associerade dock till vad jag har hört om tortyr med slag under fötterna, väldigt snart var det obehagligt och inte ett dugg skönt.

Så fick jag till slut vända på mig. Jag var lite orolig för att hon skulle hitta på nya daskar, att jag skulle få lite smisk och pisk på magen eller på armarna, men nu var det vanlig massage.

En del massörer brukar dra upp massageolja i håret när de masserar huvud, nacke och ansikte. Så även den här massören. Det blev som en extra inpackning av håret, med testar som stod rakt ut. Om det är möjligt, duschar jag gärna direkt efter en massage. Jag vet, man ska helst inte göra det, oljan ska gå in i huden, men vissa oljor luktar ganska starkt. Nu hann jag inte det, det var dags att hämta sjuåringen i skolan och börja göra i ordning middagen. Sedan kändes det inte som någon idé.

Fast fritidspersonalen tittade lite konstigt på mig.

Hur jag mådde dagen efter? Utmärkt, jag hade träningsvärk i hela kroppen och jag fick sova en hel natt utan värk i benet.

Jag ska nog gå till den nya massören fler gånger. Och ibland till min vanliga. Tänk om jag skulle lägga de slantarna på mig själv varje vecka, vad bra jag skulle må då.