Geggamoja

Det har jag på många ställen nu. Är så där riktigt plaskigt förkyld och snorar och snorar och snorar ... hade jag häromdagen tankar på att ändå ställa upp i Tjejmilen på söndag, är de borta nu.

Men vad värre är, är att jag har två bebisar på kontoret. De måste skötas om med silkesvantar. Det är HP Officejet Pro L7680, min skrivare för A4-dokument, tillika kopiator (dessutom ska man kunna scanna, men det har jag aldrig lyckats, med förra skrivaren gick det).

Och så det senaste inköpet, HP Officejet Pro 8600, för A3-dokument, dvs ritningar.

Arrrgh!

Det trasslar jämt. Inte nog med att pappren trasslar in sig i varandra och i valsen och f-n vet vad, det gör det alltid när jag har lagt i de snygga brevpappren med vår logga på. Blir så less.

Man skulle kunna tro att de levereras med inbyggd geggamoja, så kunde måste köpa extra mycket toner och papper. Och skaffa ny skrivare alldeles för tidigt.

Hjärnsläpp

Jag drabbas då och då. Nu hände det igen.

Dags att slutfakturera en kund där vi gjort flera små arbeten under höst och vinter. Jag sitter och räknar på kontraktssummor, minus 90% plus extra beställda arbeten, plus moms, minus ROT-avdrag ...
så plötsligt räknar jag för fort och räknar ROT-avdrag på arbetstimmarna före momspåslaget.

Detta ser jag inte förrän jag tre gånger har rensat skrivaren på trasselpapper, så som det så ofta blir när jag ska lägga in vårt egna brevpapper.

Och så undrar maken varför min papperskorg ständigt är full.

Missförstånd

Lätt att det blir det ibland. X säger till Y och Z att de måste säga till hur de vill jobba. Y säger till i god tid att han vill vara ledig en fredag. Z tror att han säger till att han också vill vara ledig.

Fredag. Ö ringer X och undrar var Z är någonstans. X söker Z på mobilen flera gånger. Inget svar. Ö tvärförbannad på X för att Z inte är på plats.

Måndag morgon. X samlar ihop sig och säger till Z att om det inte passar med veckans jobb, kan han åka hem igen och inte komma tillbaka. Z säger då att han talat om för Ö:s underlydande Å att han skulle vara borta.
X ringer Ö och berättar detta. Å inte kvar som anställd hos Ö, han har sagt upp sig med omedelbar verkan. Än mindre har han framfört Z:s planer på att vara ledig.

Efter att först ha skällt ut Z efter noter, kommer X tillbaka och ber Z om ursäkt. "Men faktum kvarstår", säger X, "du måste vara tydligare".

Allt just nu frid och fröjd. Fram till nästa missförstånd dyker upp. Och alla tappar ansiktet igen.

Kort stubin

Lider svårt av det nu. Jag kör fast än en gång med bilen, utanför ladan där jag ska parkera för det ska komma matjord idag.
Jag exploderar och känner hur nära det är att ögonen spricker, hur pulsen går upp i mer än maxpuls och hur det svartnar för mig.

Väldigt bra då att det finns en massa snö att sparka på. Ha, där mosade jag en koka, och där en till! Och fågeluslingarna som äter som hästar, måste fylla på fågelborden igen.

In i huset för att varva ner med disk och laddning av tvättmaskinen. Krävs ingen hjärnverksamhet, jag kan plaska runt i diskhon bäst jag vill och tänka på ingenting. Av bara farten får jag undan en massa kassar som stått i hallen, fullastade med dåliga samveten.

Fixar kaffe och - sätter mig ner på en stol i matsalen och dricker mitt kaffe och läser i en tidskrift jag fått av en väninna. Läser om resor till Vietnam och Island.

Lugn sedan.

Första lastbilen kommer med matjord. Vilka fler än just vi grovplanerar en köksträdgård när det ligger en halvmeter snö på marken? Tja, man får passa på, när markjobben görs för en kund, det blir ett överskott av jord som kostar massor (obs vitsen) att forsla bort, och när vi faktiskt behöver ny jord.

Maken råddar, jag slipper.

Jag räknar kontraktsfaktura och ROT-avdrag, det måste stämma, så både kund, vi och skatteverk blir glada.

Då kommer maken in och måste ha hjälp genast! Att jag är upptagen ser han inte, han ska ha service med en gång, omedelbums.

Stubinen far all sin väg. Och maken upptäcker att det faktiskt finns något som heter papper och penna, han kan ju alldeles själv notera vad han behöver hjälp med, lite senare.

Orkar knappt längta efter sommarens långresa till Australien. Vill bara gräva ner mig själv i en grop. Och vara ensam.

(Pappers)spöken

Har äntligen gjort KU för "mina" snickare och lärlingar. Fick, förutom det stora datorhaveriet i maj-juni, även en bugg i löneprogrammet i november. Plötsligt blev min närmaste medarbetare (det är maken det) ingen lön alls den månaden. Jo, han fick, jag såg ju felet i tid, men av någon konstig anledning har hans lön inte blivit registrerad för november. Alltså har jag suttit och handräknat, för säkerhets skull, allas löner för hela 2009. Men nu är det klart. Puh!

Det är normalt inte svårt att göra KU, faktiskt enklare än att deklarera åt sig själv, men lite av en apa är det i januari varje år.

---

På onsdag är det övertag av vårt projekthus. Köparen har varit minst sagt krånglig och ett tag var jag rädd att det skulle gå i stöpet. Då hade det blivit tufft för vårt lilla företag. Vi skulle ha haft bankmöte i måndags, men det sköts upp i sista stund. Den oron har spökat ett tag nu.

---

Ett annat spöke dök upp häromveckan. En gammal pojkvän nämndes i ett samtal och så rullades en massa grejer upp, grejer som helst borde ha fått vara kvar längst in i hjärnan. Käre nån, vi kände "alltid" varandra, vi växte upp med föräldrar som var goda vänner, i tonåren umgicks vi intensivt ibland, så blev det en paus på flera år och så dök han upp igen, för ungefär 25 år sedan. Sedan dess har vi inte setts. Med sorg i hjärtat valde vi trots allt olika liv. Och det var mycket kvar outtalat.
Det finns saker jag ångrat i mitt liv, fr a sådant jag inte gjorde (hörde inte av mig till en vän i hennes kolsvarta stund t ex) och jag ångrar att jag var så dum den där gången. Nu blev det som det blev.

Och jag träffade, efter sju sorger och åtta bedrövelser, min älskade make och fick min fina lilla unge.
Ändå kan jag undra hur det hade blivit om inte om.

Äh, jag har väl blivit mjuk i hjärnan.

Morgonstund har guld i mun

Det lönar sig att vara en "early bird"! Jag skönjer slutet på upphämtningen av bokföringen. Jag har hela sommaren legat ca tre veckor efter, men nu är jag framme vid den 22:a. Alltså bara några dagar efter. Visst märks det att det inte har köpts in något, att vi inte varit ute hos kunder, att projektet står stilla. Bara löner som ska betalas ut, inbetalningar som ska noteras, och så deklarationer till skatteverket. I princip ingenting.

Samtidigt har jag hittat ett antal fel jag gjort tidigare. Men det får jag försöka reda ut nästa vecka. I morgon ska vi verkligen tömma vår gamla villa, för den tredje augusti är det övertag. Och jag får pengar! Det ligger en del privata räkningar och skräpar, skönt att kunna betala dem nu.